När var du nervös senast? Så där så att det kittlar till i magen och du blir lite lätt svettig. Tänk tillbaka på det tillfället. Vad var det som du skulle göra? Vad skulle det innebära om du klarade uppgiften? Och hur skulle du känna om utfallet blev motsatsen? Visst var det något som betydde något för dig?

Vi brukar prata om att man inte ska vara rädd för att känna rädsla eller oro. Däremot så skulle du kanske fundera på om det var länge sen som du kände någon nervositet, då kanske det är ett tecken på att du behöver utmana dig själv. Den platsen som du är på, är du där för att du vill vara där eller för att det är bekvämt?

Om du ska uppnå det där riktiga lyckoruset, känna adrenalinet pumpa i dina ådror som sedan mynnar ut i total tillfredställelse så måste du ta en risk. För den känslan som vi pratar om, får man bara när det handlar om någonting man verkligen bryr sig om. Och anledningen att det känns så otroligt bra när vi lyckas med något är för att vi vet hur det känns när vi inte gör det.

Absolut vi kan sluta ta risker, minimera chansen att misslyckas och aldrig behöva känna en klump i magen. Vi kan leva livet som en jämn linje i stort sett, inga djupa dalar. Men just ja… Inga djupa dalar betyder inga höga toppar.

Kanske kan vi hitta en balans i allt det här. Vad är en djup dal egentligen? Och nu pratar vi om de dalar som du möter av dina egna prestationer. Det kan vara att du missbedömde din egen förmåga och kunskap och inte klarade en uppgift. Du kanske klarade uppgiften men inte inom den tidsramen som krävdes. Du kanske tänkte helt fel och inte ens var i närheten av att klara det. Självklart blir du ledsen, arg och besviken. Men hur jobbigt det än känns reser du dig och försöker igen eller inser att väg A inte fungerade och testar väg B nästa gång. Du tar lärdom och går vidare. Och hur tungt det än är i stunden så tänk så här: När du är riktigt gammal och ser tillbaka på ditt liv, kommer du då att ångra att du alltid kämpade för det du verkligen ville?

Kan jag lära mig något om det går fel? Svarar vi på den frågan på 25 meters höjd så kanske svaret inte är de som vi behöver höra eller tänka på när vi är på väg att luta oss tillbaka. De tankarna sätter bara barriärer för den fantastiska upplevelsen som vi ska få känna. Känslan av att växa.