Ungefär hälften av Sveriges samlade mark- och vattenyta klassas som statligt riksintresse. En del riksintressen pekas ut av tolv sektorsmyndigheter enligt 3 kap. miljöbalken och andra bestäms geografiskt direkt i lagen enligt 4 kap. miljöbalken. 

Systemet finns till för att underlätta god hushållning i den fysiska planeringen, men är samtidigt komplicerat. Dels för att många intressen kan framstå som otydligt definierade och preciserade, dels för att olika riksintressen ibland upplevs stå i vägen för en önskad samhällsutveckling.  

Nu vill Kristdemokraterna bland annat utreda hur antalet bevarandeanspråk på områden av riksintresse kan minskas kraftigt och hur de arealer de omfattas kan krympa. Partiet vill även införa en ventil och ett snabbspår för att väga olika riksintressen mot varandra och begränsa riksintressemyndigheters möjlighet att överklaga varandras beslut. 

Kristdemokraterna är inte ensamma om att peka på problem och behovet av reformer i systemet med riksintressen, men Företagarna välkomnar att partiet nu lyfter frågan.  

– Lapptäcket av olika riksintressen har blivit en våt filt som hindrar viktiga och nödvändiga insatser i stora delar av landet. Riksintressena behöver förtydligas och olika intressen måste kunna vägas mot varandra på ett rimligt sätt som skyddar de allra viktigaste värdena, säger Företagarnas näringspolitiska expert André Nilsson.  

Regeringen gav för fem år sedan riksintressemyndigheterna Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Energimyndigheten, Tillväxtverket och Trafikverket i uppdrag att, med Boverket som samordnare, se över sina respektive riksintresseanspråk och sedan uppdraget slutredovisades arbetar med detta. För tio år sedan gjordes också en större utredning av riksintressesystemet och dess tillämpning. Samtidigt pekar många på att systemet inte fungerar som tänkt.  

– Förslaget om en ventil och ett snabbspår kan bli avgörande för många verksamheter och projekt. När viktiga samhällsintressen som jobb, klimatomställning och försörjningstrygghet står på spel kan vi inte låta processer dra ut på årtionden, vilket ibland är fallet i dag. Det måste finnas en mekanism för att effektivt och ändamålsenligt väga olika intressen mot varandra och fatta beslut i tid, säger André Nilsson.  

Inte bara ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter, länsstyrelser och kommuner utan även mellan myndigheter behöver ses över.  

– Att olika myndigheter kan överklaga varandras beslut och låsa processer i åratal är ett systemfel som måste åtgärdas. Det skapar en enorm osäkerhet, slösar med offentliga medel och förhalar nödvändiga projekt. Att begränsa denna möjlighet är ett viktigt och konkret steg mot ett mer effektivt system, säger André Nilsson.