Utan att passera gå. Så känns det när restiderna minskar. Och visst är det effektivt när man arbetar över ett väldigt stort geografiskt område som jag gör. Ena timmen ett möte med den regionala ledningen för Värmland, för att i nästa diskutera det lokala företagsklimatet i Ljusdal.

Och trots att världen känns längre bort än någonsin upplever jag samtidigt att den är närmare på flera plan. I de fyra län jag arbetar i har både de regionala och lokala relationerna på många sätt fördjupats. Regelbundna avstämningar och en annan tillgänglighet för många. Vi har också tydligt ett gemensamt mål och en gemensam fiende. Oavsett vem vi är och vem vi representerar.

Finns det ett efter pandemin?

Men vad kommer egentligen att hända efter pandemin? Den första frågan man behöver ställa sig är den lätt dystopiska – kommer det finnas ett efter? Eller är det här det nya normala? Företag, individer, det offentliga, alla jobbar för att övervintra, men det är ett gap som vi inte vet när det sluter sig igen. Tänk hur det var där i mars, när vi trodde att det handlade om veckor!

I dagarna berättade regeringen att man gett Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten i uppgift att ta fram en handbok om vad som gäller vid hemarbete. Regeringen skärper också tonen: fler ska utgå från hemmet. Men den här handboken ska presenteras först om två månader. Det ger på något sätt perspektiv. Samtidigt började i dagarna det största vaccinprogrammet i det brittiska sjukvårdssystemet NHS historia, när snart 91-åriga Margaret Keenan fick den första dosen av Pfizer Covid-19. Vaccineringen börjar nu äntligen. Men det ger uppenbarligen ingen quick fix av hela situationen.

Ekonomisk återhämtning tar tid

Samtidigt blir framtidsspaningar – det där vi gärna tar till som snuttefilt – allt mer osäkra. Den stigande komplexiteten med alltmer avancerad teknik som snabbt kopplas samman med andra tekniska system, världen över.

Ett gäng framtidsforskare på trendbyrån Docere har ändå tagit fram fyra tänkbara scenarier post-corona. Deppig läsning men samtidigt all anledning att rusta för motsatsen.

Tillsammans i motvind – En värld där alla hjälps åt i en mycket svår och utdragen tid

Globalisering 2.0 – En värld i samverkan med positiv nybyggaranda

Nationalstaten först – En egoistisk värld där handlingsförlamning råder

Ensam är stark – En värld präglad av lokalproduktion och protektionism

Det finns en hel del som förenar dessa scenarier. Arbetslösheten kommer att öka. I scenarierna Ensam är stark och Globalisering 2.0 blir ökningen i antal arbetslösa mer återhållsam, men i övriga scenarier och framförallt i scenariot Nationalstaten först ser vi en dramatisk ökning.  I alla scenarier finns företag som inte klarat sig, men det skiftar från relativt få till mer eller mindre katastrofalt många.  Att statsfinanserna kommer vara påverkade under en lång tid ser vi också i alla scenarier. I de värsta scenarierna har de insatser som genomförts inte förmått hindra den negativa utvecklingen och vi har hamnat i en sits där det inte finns mer resurser att stimulera ekonomin. Oavsett scenario kommer det att ta tid innan vi ekonomiskt är tillbaka där vi var innan pandemin.

Ljusglimtar finns

Det är lätt att känna en stor uppgivenhet. Men inget ont som inte för något gott med sig, och så är det även i detta fall. Jag frågade runt bland ett antal företagare om vad de tror om framtiden. Man lyfter fram ökad ödmjukhet och sänkt tempo, en omställning till att jobba digitalt som möjliggör att leva och bo där man vill och inte där man måste, att man i framtiden kommer slippa lägga en hel dag på ett entimmes-möte i Stockholm, och att återhämtningen under sommaren gick snabbare än vad många trodde.

Så som vanligt är hoppet det sista som lämnar en. Och absolut sist i den skaran lämnar hoppet företagare.