Under onsdagen var det dags för årtiondets första partiledardebatt – nästan på dagen ett år efter att Januariöverenskommelsen slöts mellan regeringen, Liberalerna och Centerpartiet. Vi hade hoppats att debatten skulle ta upp viktiga frågor om kompetensförsörjning och trösklar på arbetsmarknaden och attityder till företagande. Men det senaste året har Sverige drabbats av ungefär 330 skjutningar och 240 spräng- och bombdåd. Det är siffror som på många sätt saknar motstycke, både historiskt och internationellt. 

Brott och trygghet var också något som flera partiledare lyfte i riksdagsdebatten, om än med mer fokus på att beskriva problemet än att komma med konkreta förslag på lösningar. 

Kriminaliteten drabbar hela samhället och företagare är inget undantag. Företagarna har löpande under det senaste året lyft hur näringslivet – företagare och deras anställda – drabbas av brottsvågen och vilka förslag och reformer vi ser som mest prioriterade för att bekämpa den negativa utvecklingen. Det kommer vi fortsätta med 2020.

Det är positivt att riksdagspartierna i stort är överens om att brottsbekämpning måste prioriteras. Det finns en bred riksdagsmajoritet bakom att fler poliser utbildas, att Åklagarmyndigheten och övriga rättskedjan ges ökade budgetanslag och att det satsas på brottsförebyggande sociala insatser.

Men det är kostsamma åtgärder som ska konkurrera med andra områden i redan ansträngda stats- och kommunbudgetar.

I debatten var det få partiledare som berättade vad som ur ett kortsiktigt perspektiv i så fall ska nedprioriteras, men framförallt hur skatteintäkterna som finansierar budgetsatsningarna ur ett längre perspektiv ska öka. Det som då behövs är generella satsningar och strukturreformer som förbättrar företagsklimatet, och som underlättar tillkomsten av bärkraftiga, växande företag. Det är därför vi tycker att dessa frågor borde  ha lyfts. 

Om inte Sverige lyckas bekämpa kriminaliteten riskerar det att få stora negativa konsekvenser under lång tid framöver. För den enskilde företagaren innebär brottsligheten ökade kostnader, otrygghet och svårigheter att rekrytera medarbetare. Om företagaren får nog av brotten eller som en konsekvens tvingas stänga ner verksamheten skapas även en negativ spiral med förödande konsekvenser för samhället, inte minst i utanförskapsområden, när ytterligare arbetstillfällen försvinner.

Det nya året är fortfarande ungt och det är fullt möjligt att vända den negativa utvecklingen. Vi får hoppas att partiledarna nästa gång de står i riksdagens talarstol inte har missat att ta den chansen.