headphones newspaper video-player

3:12-reglerna - var ligger landet?

Flera tunga instanser har tyckt till om 3:12-reglerna de senaste månaderna. Företagarnas skattepolitiska expert Patrick Krassén reder ut varför det sker och vad som är att vänta.

De delar av skattelagstiftningen som reglerar fåmansföretagares skatt på utdelning, de s.k. 3:12-reglerna (kapitel 56-57 i inkomstskattelagen), har åter blivit föremål för diskussion. I Januariavtalet mellan regeringspartierna och C och L anges att en utredning ska tillsättas 2019-2020, med sikte på lagändringar 2022, med syfte att förenkla regelverket. Den extra beskattningen av generationsskiften i fåmansföretag, som är en följd av tolkningen av 3:12-reglerna, åtgärdades tidigare i år. Skattereglerna på personaloptioner, som regeringen har försökt lätta men inte lyckats, ska också förbättras, enligt Januariavtalet – och i det är en viktig aspekt hur de förhåller sig till 3:12-regelverket.

Tongångarna från regeringen har dock inte varit lika företagarvänliga som i Januariavtalet, vad avser 3:12. Finansminister Magdalena Andersson (S) har återkommande under året indikerat att hon vill höja kapitalinkomstskatternas nivåer, för att uppnå jämnare inkomstfördelning. Andersson använder dock medvetet vaga termer i sina uttalanden, för att inte binda upp sig för något inför förhandlingar med C och L. Begreppet ”förenkling” betyder olika saker för Magdalena Andersson och Annie Lööf (C) – Lööf vill sänka skattetrycket och har avfärdat skattehöjningar för företag.

Flera tunga instanser har tyckt till om 3:12-reglerna de senaste månaderna. I våras kom ESO-rapporten Skillnad på marginalen, där nationalekonomerna Bastani och Selin föreslår att skatten på utdelningar (och kapitalvinster) inom gränsbeloppet från fåmansföretag höjs från 20 till 25 procent. I förra veckan presenterades rapporten Svenska skatter i internationell jämförelse från SNS och Konjunkturinstitutet, där det framhålls att intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkomster i Sverige gått från under noll på 1990-talet till uppemot två procent av BNP i dag.

Skälen till de olika skattesatserna

När 3:12-reglerna kritiseras för att vara för ”generösa”, eftersom en del av överskottet i ett fåmansföretag kan tas ut som utdelning med 20 procents skattesats – vilket ger väsentligt lägre total skatt än om samma överskott tas ut som lön och träffas av statlig inkomstskatt och värnskatt – glöms ofta bort varför reglerna är utformade som de är.

Skillnaden i skattesats på utdelningar/kapitalvinster från olika aktieslag grundas i en bedömning av hur lätt det är att avyttra ägandet, och vilken risk ägaren tar med ägandet. Börsnoterade aktier, som kan säljas i princip med ett klick, innebär låg risk för ägaren att sitta låst med aktier, och för dessa är skattesatsen 30 procent av vinsten. Aktier i onoterade bolag är svårare att sälja än i noterade, och har en skattesats på 25 procent (vilket också gäller för andelar i fåmansföretag där andelarna inte är kvalificerade). Andelar i fåmansföretag, där ägaren är aktiv – och därmed ofta är beroende av företaget, samt står risken för företagets affärer – har som sagt 20 procents skatt på utdelningar och kapitalvinster inom ett gränsbelopp.

Skillnaden i skattesats på utdelningar/kapitalvinster från olika aktieslag grundas i en bedömning av hur lätt det är att avyttra ägandet

Det var S-regeringen 2006 som sänkte skattesatsen till 20 procent, som kompensation för att de tidigare s.k. lättnadsreglerna avskaffades. Bakgrunden var utredningen Reformerad ägarbeskattning, författad av bland annat tidigare LO-chefsekonomen PO Edin, framlagd i januari 2005. I utredningen framhålls ökad likformighet och incitament för aktiva ägare i fåmansföretag som motiveringar.

Fåmansföretagare – skattefrälse?

I debatten i dag läggs ofta fram exempel på vissa yrkeskategorier som ”inkomstomvandlar” genom att bedriva verksamhet i fåmansföretag och ta en viss del av överskottet som utdelning, i stället för att vara anställda eller ta ut allt som lön. Vid seminariet för SNS-rapporten visade förre finansminister Erik Åsbrink (S) en slide där han menade att ”advokater, revisorer, konsulter, läkare, ICA-handlare, riskkapitalister m.fl.” är ett ”skattefrälse” för att dessa kan ta utdelning till 20 procents skatt. Åsbrink gick till och med så långt att han påstod att dessa yrkesgrupper inte är entreprenörer.

Retoriken känns igen, från 3:12-utredningen 2016 bland annat, men även uttalanden av statsminister Stefan Löfven i valrörelsen 2018. Det är slaskig populism – Sverige har cirka 400 000 fåmansföretagare, antalet advokater och revisorer är omkring 8 000 (och många av dessa är löntagare, inte företagare).

Det är slaskig populism

Även om utdelningsinkomsterna i fåmansföretag har ökat det senaste decenniet sedan sänkningen till 20 procent, så har samtidigt skatteintäkterna från den skattebasen ökat. Några av dessa fåmansföretag kanske är personer som hade valt att vara anställda eller ta lägre utdelning, om skattesatsen inte hade varit 20 procent. Men det går inte att mäta hur mycket ”inkomstomvandling” som faktiskt äger rum, konstaterade 3:12-utredningen.

Innebär en delägares arbete i företaget en förädling av företagets värde eller en produktion som delägaren ska erhålla lön för? Gränsen går inte att fastslå – och det går därför inte att avgöra när ”inkomst börjar omvandlas”. Vid något läge övergår dock med ”3:12-logik” den önskvärda småföretagaren till att bli en inkomstomvandlande fåmansföretagsdelägare. En delägare i ett bolag med god lönsamhet och hög soliditet går från att ses som företagsbyggare till potentiell skatteplanerare.

Som synes ovan kan ökade incitament för delägare att ta utdelningsinkomster leda till ökade skatteintäkter. Inkomstomvandling kan därför inte avfärdas som något som alltid måste motarbetas ur fiskalt perspektiv.

Incitament att anställa

Det råder också så gott som konsensus om att fler små och växande ägarledda företag är önskvärt – dessa företag står för stor del av jobbtillväxten och innovation i ekonomin. Fyra av fem nya jobb skapas i små och medelstora företag, och de flesta av dessa är aktiebolag.

Beräkning av gränsbeloppet för 20%-beskattad utdelning till en delägare aktiv i ett fåmansföretag kan ske enligt två regler: schablonregeln eller löneregeln. Schablonregeln är, något förenklat, till gagn främst för de minsta bolagen – drygt 170 000 kr får tas ut till 20 procents skatt. Löneregeln, även kallad huvudregeln, är mer komplicerad och beräknas utifrån företagets kontanta löner utbetalda under året före utdelningsåret. Det är genom huvudregeln som gränsbeloppet kan bli betydligt högre.

Det råder också så gott som konsensus om att fler små och växande ägarledda företag är önskvärt

Vilka incitament ger detta för delägare i fåmansföretag? Jo, att ha höga löner och många medarbetare, om man vill kunna ta högre utdelning. Inga anställda, ingen chans till någon stor 20%-beskattad utdelning. Och för att kunna betala sina anställda höga löner krävs att de har hög produktivitet och bolaget hög lönsamhet – dvs. är ett sunt och konkurrenskraftigt företag. 3:12-reglerna, som allt som oftast bespottas vänsterifrån numera, är utformade för att ge aktiva ägare incitament att bygga livkraftiga och växande bolag. Det förstod S i mitten av 2000-talet (händelsevis samma år som Magdalena Andersson var statssekreterare i Finansdepartementet).

Vad händer nu?

Det är inte sannolikt att regeringen försöker gå fram med ett förslag i stil med det som kom efter utredningen 2016 (om som drogs tillbaka efter massiv kritik). Det finns inte heller några stora summor att hämta genom att straffbeskatta dem med högst utdelningsinkomster – även om det ibland kan röra sig om stora summor för enskilda personer så skull en straffbeskattning bara leda till att de tar ut mindre utdelning, och då krymper skattebasen hastigt.

”Förenklingen” kan innebära t.ex. lättnad eller slopande av fyraprocentsregeln, höjt belopp i schablonregeln, förenklade beräkningsgrunder, eller annat. Vad utredningen som aviserat kommer att komma fram till går inte att gissa förrän direktiven är presenterade. Och det börjar bli kort om tid – om utredningen ska hinna sitta åtminstone ett år (vilket är väldigt kort tid för en utredning i ett så komplext och känsligt ämne), remissinstanserna få åtminstone fyra månader på sig (vilket fortfarande vore i kortaste laget), och Lagrådet två-tre månader, behöver utredningen komma igång senast under tidig höst, om det ska hinna bli propositionsbehandling innan valet 2022. Om det sistnämnda nu är regeringens mål, det vill säga…

Räkna ut kostnaden för ditt medlemskap
VÄLJ MEDLEMSKAP, ANGE POSTNUMMER OCH ANTAL ANSTÄLLDA OCH SE ÅRSKOSTNAD