Rösträkningen efter riksdagsvalet är över. Högerkoalitionen Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna samlar gemensamt 176 riksdagsmandat, mot 173 för Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Magdalena Andersson erkände sig på onsdagskvällen besegrad och tillkännagav sin avgång som statsminister. Som brukligt leder hon dock en övergångsregering tills den nya regeringschefen är godkänd av riksdagen.

Kommande regering, oavsett utformning, har stora utmaningar när det gäller svensk ekonomi: vikande produktivitet, låg tillväxt, hög arbetslöshet och ihållande utanförskap. Få konkreta reformer av betydelse har genomförts senaste mandatperioden.

Talande talmansval

Även om majoriteten för högerkoalitionen är tydlig nog för att utgöra grund för regeringsbildning, är det inte lika tydligt hur denna regering ska komma att se ut – och hur hållbar den blir. Liten skillnad mellan blocken ger små marginaler i riksdagen – vilket innebär att regeringen måste arbeta särskilt mycket på att förankra sina förslag.

Valet av talman i riksdagen 26 september blir ett första lackmustest. Sverigedemokraterna har signalerat att de, som varandes största parti i regeringsunderlaget, borde få föreslå talman. Det kan framstå som en symbolisk fråga, men den har betydelse för maktbalansen i koalitionen.

Vilka får vara med?

Nästa fråga blir regeringens utformning. Liberalerna har varit relativt tydliga med att de inte kommer stödja att Sverigedemokraterna får ministerposter. Samtidigt kan det också vara skönt för Sverigedemokraterna att kunna behålla sin outsider-profil och inte behöva ta ansvar för departement och propositionsförfattande – särskilt med tanke på att partiets riksdagsgrupp har växt och behöver kunna hållas i styr. Om partiet i sin tur ställer krav på att Liberalerna inte heller ska ingå i regeringen kan det hända att Moderaterna och Kristdemokraterna bildar regering.

Oavsett läge behöver regeringschefen – tentativt Ulf Kristersson – förhandla med både Sverigedemokraterna och Liberalerna, för att säkra majoritet för sitt budgetförslag. Av tidsskäl behöver det mesta av sådana förhandlingar ha gjorts när regeringen bildas, eftersom budgetförslaget ska snos ihop på bara några veckor.

Likheter och skillnader

Det finns stora möjligheter för högerkoalitionen att driva på för företagarvänliga reformer, om man lyckas ro det i hamn i riksdagen. Alla fyra partier inser vikten av att bejaka de välståndsskapande krafterna. Man är överens om att inte höja skatter på jobb och företagande, tydlighet vad gäller brott mot företag, gemensam linje i energipolitiken, minskad regelbörda.

Det finns förvisso en underliggande oenighet om arbetslinjen. Sverigedemokraterna är mer positiva än de tre andra partierna till höjda pensioner, sjukersättning, a-kassa, och lägger mindre vikt vid skattesänkningar för lägre inkomster. Det är också enligt SVT:s Valu största parti bland arbetslösa och näst störst bland väljare med sjuk- eller aktivitetsersättning, bara en procentenhet efter Socialdemokraterna. Andra stötestenar inom högerkoalitionen kan bli biståndet, klimatpolitiken och synen på EU. Det sistnämnda kan komma att bli särskilt pregnant då Sverige ska vara ordförande i EU första halvåret 2023.

Hård oppositionspolitik

Vad kan man då tänka händer med partierna på den andra sidan? Vänsterpartiet gjorde ett habilt val och ser ut att fortsätta i sin roll som vänsterytter. Miljöpartiet gick förvisso framåt, men svagt, och har sedan partiet krokades av från regeringen ifjol försvagat inflytande. Socialdemokraterna förlorade förvisso regeringsmakten, men gick samtidigt tydligt framåt, och Magdalena Andersson kommer sannolikt bedriva hård oppositionspolitik; räkna med förslag från Socialdemokraterna utformade för att blottlägga sprickor i högerkoalitionen.

Vad gör Centerpartiet?

Synnerligen intressant kommer utvecklingen i Centerpartiet att bli. Partiet backade tydligt, och tappade i flera starka fästen. Samtidigt som Centerpartiet hade det tydligast företagarvänliga valmanifestet, ville partiet ingå i regering ledd av Socialdemokraterna – vars valmanifest var så gott som renons på vettig närings- och företagarpolitik. Med tanke på att man både förlorat väljarstöd och inte kommer ingå i regeringen, måste vägvalet vänsterut ses som ett misslyckande för Centerpartiet. Annie Lööfs besked på torsdagen om att hon avgår öppnar förstås upp för en omprövning av den tidigare linjen. Om högerkoalitionen kommer att lägga fram förslag om sänkta skatter och minskad regelbörda som ligger i linje med Centerpartiets politik – kommer Centern då rösta mot dessa?

Sakpolitiken, ja; även om företagarfrågorna fick litet utrymme i valrörelsen finns det potential för vettiga reformer under den nya regeringen. Behovet finns, och Företagarna har ett antal konkreta förslag färdigformulerade. I bästa fall kan de få stöd i riksdagen av ännu fler än 176.