Läs hela remissyttrandet som pdf.

Utredningen lämnar förslag för att förbättra bekämpningen av kvalificerad och organiserad ekonomisk brottslighet genom en mer sammanhållen ekobrottsbekämpning och ett mer proaktivt arbetssätt och en kraftfull underrättelseverksamhet.

Utredningen föreslår att Ekobrottsmyndighetens verksamhet förs över till Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten där särskilda enheter för ekobrottsbekämpning inrättas och där framgångsrika arbetsmetoder som teamarbete mellan åklagare och utredare och ärendesamordning bör användas. Vidare föreslår utredningen att det skapas en gemensam och utbyggd underrättelseverksamhet på ekoområdet.

Jämte det föreslår utredningen att de brottsbekämpande myndigheterna ska få ökad tillgång till vissa register, att fler myndigheter än i dag ska få biträda Kronofogdemyndigheten med utmätning på distans och att rätten till rekonventionstalan ska tas bort. 

Företagarna avstår från att yttra oss om förslagen som rör Ekobrottsmyndighetens organisation, de respektive myndigheternas registertillgång samt rekonventionstalan.

Företagarna har inga invändningar mot förslaget om Kronofogdemyndighetens rätt att få begära biträde från andra myndigheter med att ta utmätt egendom i förvar, meddelande om misstanke om att egendom kan utmätas eller att hanteringen av exekutivt såld egendom som inte avhämtas regleras i lag. Dock är vi tveksamma inför att införa möjligheter för tull- och kustbevakningstjänstemän att använda ”försvarligt och proportionerligt våld” när de biträder Kronofogden. Om sådan rätt ska införas behöver det vara tydligt av lagstiftningen om vad förutsättningarna för våldsanvändning är. Företagarna anser att utredningen har utvecklat detta tillräckligt i betänkandets text, men vill uppmana att så även sker i författningskommentar, i den mån det behövs för de situationer de nya möjligheterna är tänkta att avse.

Vad avser förslaget att inte ersätta dagens straffrättsliga reglering avseende för sent upprättad årsredovisning med ett system med administrativa sanktionsavgifter, anser Företagarna följande. Straffrättsliga åtgärder är generellt sett mer ingripande än avgifter och bör undvikas om det avsedda målet kan uppnås mer effektivt och ändamålsenligt med avgiftsbeläggning eller vite. De argument som framförs i betänkandet för en övergång till sanktionsavgifter (s. 505-506) anser Företagarna väga tyngre. Därtill tycks Bolagsverkets förseningsavgifter för för sent offentliggörande ha haft positiv effekt på inlämningen. Företagarna förordar därför ett system där förseningsavgifter är det huvudsakliga verktyget, sanktionsavgifter det sekundära (vid konstaterat för sent upprättande), samt att Bolagsverket hanterar båda dessa avgiftsregimer, vilket underlättar att kontinuerligt följa ett förseningsärende inom samma myndighet.