Läs hela remissyttrandet som pdf.
I betänkandet läggs ett antal förslag fram som ska möjliggöra olika former av regleringar i händelse av en framtida omfattande smittspridning i samhället. Dels lämnar utredningen ett underlag till en nationell strategi för hantering av pandemier, dels föreslås ett antal författningsändringar. Lagändringarna föreslås träda i kraft 1 september 2026.
En stor del av förslagen är grundade i de lagar och förordningar som gällde under covid-19-pandemin. Företagarna ser detta som vanskligt, då dylika synnerligen ingripande lagregleringar bör grundas i principer snarare än myndigheters erfarenheter från en viss smittspridning. En stor brist i betänkandet är att det saknas ingående utvärdering av hur väl de lagar och förordningar som gällde under covid-19 faktiskt fungerande, däri inkluderat utvärdering av om de medförde större kostnader och olägenheter än vad som var motiverat.
Vi har inga närmare invändningar mot förslaget till underlag till nationell strategi för hantering av pandemier. Det viktiga är i första hand att strategin underställs lika rigorösa lagkrav som andra smitthanteringsåtgärder. Företagarna ser med viss oro på att den föreslagna lagen om samhällsinriktade smittskyddsåtgärder baseras på de lagregleringar som gällde under covid-19-perioden. I föreliggande betänkande föreslås att regeringen måste aktivera de bärande bestämmelserna i den genom en förordning, och att denna ska underställas riksdagens beslut inom två veckor. Företagarna är positiva till denna tidsbegränsning.
Regeringen, liksom kommuner och myndigheter, föreslås bemyndigas införa långtgående restriktioner av näringsverksamheter, ända till stängning eller förbud mot tillträde. Företagarna är kritiska till att sådana begränsningar inte kopplas till något kriterium om risk. Överlag saknar förslagen i betänkandet koppling till riskbedömning. Särskilt oroväckande är förslaget att krav på smittskyddsåtgärder inte längre ska kräva att de bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Utredningen anger att förslaget till möjliga begränsningarna av olika näringsverksamheter bör vara serveringslagen och covid-19-lagen, som gällde under covid-19-pandemin. Företagarna ser inga rationella skäl till att dessa regleringar ska ligga till grund för framtida lagstiftning.
Vad gäller beslutsnivå föreslås att regeringen ska kunna delegera föreskriftsrätt till bland annat Folkhälsomyndigheten, men även länsstyrelserna och kommuner. Det kan finnas praktiska skäl för sådan delegering, men även föreskrifter som fattas på sådan delegerad nivå bör vara tidsbegränsad och bör ytterst kunna ställas under riksdagens beslut, med tanke på deras ingripande natur, även när det gäller regeringens föreskrifter. Företagarna konstaterar att analysen av potentiella konsekvenser för företag av de föreslagna lagreglerna är mycket kortfattad och inte tar i beaktande de många problem som företag fick utstå av motsvarande regleringar under covid-19-lagstiftningen. Sammantaget anser Företagarna att skälen för de föreslagna regleringarna är svaga sett till deras långtgående effekter, och den underliggande konsekvensanalysen är inte tillräcklig för att motivera de föreliggande förslagen.
