I veckan kom Sverige ett steg närmare Köpenhamn, Berlin och Paris. Inte geografiskt såklart; landmassorna ligger kvar där de ligger. Men i alkoholpolitiken. Orsaken är att det förlegade matkravet äntligen har avskaffats. Nu borde vi försätta på den inslagna vägen och ta oss ännu lite närmare Europas huvudstäder.
Att matkravets avskaffande nu äntligen träder i kraft är värt att fira, både som företagare och privatperson (även om den kommunala tillämpningen återstår att följa). Avskaffandet av matkravet väcker dock en större fråga: om politiken nu har insett att den här regeln inte fyllde någon rimlig funktion, utan snarare bidrog till administration och ökade kostnader, vilka andra regler är det egentligen dags att göra upp med?
Risk för krångel när matkravet slopas
Toppen av isberget
Matkravet var nämligen bara toppen av ett isberg. För den som driver restaurang, bar, cateringverksamhet eller annan verksamhet i besöksnäringen återstår en mängd regler som bidrar till högre kostnader och mindre innovation. Det är regelverk som begränsar möjligheterna att utveckla verksamheter som bidrar till levande stadskärnor och attraktiva besöksmål.
Bakgrunden till denna väv av hindrande regler är att Sverige under lång tid har byggt upp ett regelverk som präglas av misstro mot både företagare och konsumenter. Ta bara våra uteserveringar som ett exempel. I många europeiska städer flyter restauranglivet naturligt ut på gator och torg. I Sverige ska samma ytor omges av staket, rep eller andra typer av avgränsningar. Trots att ansvaret för ordning redan ligger på krögaren kräver det offentliga fysiska barriärer som kostar pengar och gör stadsmiljön mindre inbjudande.
Krånglig väg till konsumenten
Ett annat exempel är de små bryggerierna. Sverige har under de senaste decennierna fått fram en imponerande flora av lokala producenter. Men för många av dem är vägen till konsumenten fortfarande onödigt krånglig. Att ta sig in i Systembolagets sortiment kräver resurser som många mindre företag saknar. Samtidigt är möjligheterna att sälja direkt till kunder fortfarande begränsade, inte minst genom faktumet att en kund måste delta i ett ”kunskapshöjande arrangemang” för att få köpa med sig en flaska hem från ett gårdsbesök. Det är närmast ett komiskt uttryck för svensk alkoholpolitik.
Gårdsförsäljningens gaseller och sengångare
Byråkratiska hinder
Listan på onödiga regler kan göras ännu längre. Ett svenskt bryggeri kan i dag riskera mycket höga viten för att visa sin egen produkt tillsammans med mat i marknadsföring, samtidigt som Systembolaget utan problem kan inspirera kunder med mat- och dryckeskombinationer. På liknande sätt kan en enskild barägare behöva betala hundratusentals kronor för akustikmätningar och andra bullerrelaterade åtgärder, trots att de uppmätta ljudnivåerna är lägre än ett normalt samtals.
Gemensamt för alla dessa exempel är att de handlar om något större än alkoholpolitik. De handlar om synen på företagande. Regler ska givetvis finnas när de behövs, men de ska också avskaffas när de inte längre fyller någon funktion eller när bördan av att följa dem inte längre står i rimlig proportion till dess syfte. Utgångspunkten måste vara att företagare ges frihet att utveckla sina verksamheter utan att mötas av byråkratiska hinder.
Närmare Europa
Avskaffandet av matkravet visar att förändring är möjlig. Frågan är därför varför vi ska nöja oss där? För ett roligare och mer konkurrenskraftigt Sverige behövs enklare regler, starkare företag och ett samhälle som litar lite mer på både företagare och människor.
Kanske är det också så vi kommer lite närmare Europa.
