I november samlas världens länder i Belém i Brasilien för den trettionde klimatkonferensen i FN:s regi. Inför COP30 har nu Kina för första gången gjort konkreta utfästelser om utsläppsminskningar. Enligt president Xi Jinping vill kommunistpartiet minska koldioxidutsläppen med 7–10 procent fram till år 2035. Kina är i dag det land i världen som släpper ut mest växthusgaser.  

EU har sedan länge åtagit sig att gå betydligt längre än de andra stora ekonomierna. Målsättningen är att unionen ska vara klimatneutral till 2050. Det betyder att nettoutsläppen av växthusgaser ska vara noll. För att nå målet krävs både utsläppsminskningar och kompensationsåtgärder, alltså olika sätt att avskilja och lagra koldioxid. Det behövs också en tydligt utstakad väg med etapper fram till målet.  

Nytt etappmål mot netto-nollutsläpp 

Just nu pågår förhandlingar inom EU om hur vägen framgent ska se ut. I juli lade Kommissionen fram ett förslag om etappmål för 2040 enligt EU:s klimatlag. Förslaget är att unionens nettoutsläpp ska minska med 90 procent till 2040 (jämfört med 1990).  

Samtidigt rör det sig inom andra delar av klimatpolitiken. I början av året fick den svenska parlamentariska miljömålsberedningen ett tilläggsuppdrag av regeringen om att se över Sveriges etappmål för 2030 i ljuset av EU:s klimatpolitik. 2030 slutar också den nuvarande perioden i förordning om ansvarsfördelning mellan medlemsländerna (ESR) att gälla. ESR reglerar utsläppen som inte omfattas av utsläppshandeln i EU (ETS), till exempel utsläpp från vägtrafik, uppvärmning av fastigheter, mindre energianläggningar och jordbruket. Varje medlemsland tilldelas specifika mål för att minska utsläppen och bär ansvaret att reducera utsläppen inom dessa angivna områden.   

Formativt skede för klimatpolitiken  

André Nilsson är Företagarnas expert inom miljö, klimat och infrastruktur. Han menar att det är viktigt att ta vara på det formativa skede som både Sveriges och EU:s klimatpolitik är inne i nu. Det EU gör påverkar i sin tur andra länder i världen.  

För svenska företag är de viktiga frågorna hur ansvaret för utsläppsminskningar fördelas mellan EU-länderna och hur de framtida ramverken ska se ut, samt hur negativa utsläpp och internationella utsläppskrediter ska kunna vara en del av EU:s omställning mot netto-nollutsläpp. 

– Det är bra att Kommissionen föreslår ett klimatmål på 90 procent till 2040, men det är väsentligt att utsläppsminskningarna nås så effektivt som möjligt, och inte på ett sätt som skadar svenska företag som gått före i omställningen, säger André Nilsson.   

Skrota ESR-systemet  

Enligt Företagarna är ESR-systemet med sina skilda nationella utsläppsmål för EU:s medlemsländer föråldrat. Till exempel har Bulgarien och Polen höga utsläpp men låga krav. Sverige har låga utsläpp men höga krav. Trots att det är betydligt mer kostnadseffektivt att minska utsläppen i den fossilbaserade bulgariska ekonomin än i Sverige kräver ESR att svenska utsläpp minskar mer.  

–  Ska vi kunna ställa om med bibehållen konkurrenskraft och tillväxt måste klimatpolitiken vara effektiv och realistisk och då behöver ESR-systemet skrotas i förmån för mer effektiva system, som utsläppshandeln, säger André Nilsson. 

Satsa på utsläppshandeln  

Det centrala styrmedlet för att minska utsläppen i Sverige och i hela EU måste enligt Företagarna vara utsläppshandeln (ETS). Poängen med den är det inte spelar någon roll var utsläppsminskningen sker. Är det billigare att minska utsläppen i Sverige än i Tyskland medför handeln att svenska utsläppsminskningar finansieras av tyska företag. 

– Den nuvarande utsläppshandeln kommer att utökas med ETS2. När allt fler sektorer räknas in i den är det viktigt att det inte finns olika nationella styrmedel med andra prissättningar för utsläppsminskningar. Det bästa är att utsläppshandeln hålls samman i EU med gemensamma mål och regler för samtliga medlemsländer, säger André Nilsson.  

Klimatpolitiken får inte bli plakatpolitik 

En effektiv svensk klimatpolitik kan enligt Företagarna bara drivas gemensamt i EU. Under året har flera partier föreslagit att Sveriges nationella klimatmål om nettonollutsläpp ska skruvas åt ännu mer jämfört med övriga EU-länder, men det är exempel på politik som bara skulle missgynna svenska företag på den inre marknaden, trots att de ofta gått före i omställningen och har mindre utsläpp än konkurrenter i andra länder.  

– Svenska företag är ledande inom utsläppsminskningar, och skapar många av de lösningar som behövs för att världen ska kunna gå mot nettonoll. Att sätta betydligt strängare mål för svenska företag än för övriga EU skulle skada de företag som gått längst i omställningen, och skulle i värsta fall leda till att utsläppen globalt ökar om produktion flyttar till länder som 2040 fortfarande använder kol och naturgas som energikällor, säger André Nilsson.