”Avfallsregistret känns som en skrivbordsprodukt”

Ett företag som betraktar sig som en expert på franska moussetårtor är inte sinnebilden av en verksamhet som producerar farligt avfall. Men faktum är att i stort sett alla företag omfattas av det nya regelverket för anteckning och rapportering av farligt avfall som började gälla i fjol. Det spelar ingen roll om det är en stor industri, ett kontor eller ett konditori.

I en informationsfilm på Naturvårdsverkets webbplats svarar en handläggare på frågan om hur man vet om man har farligt avfall i sin verksamhet:

− Troligtvis har du det. Det uppstår någon typ av farligt avfall i nästan alla verksamheter, säger handläggaren.

Orimligt dra alla över en kam

Urban Nyberg är vd på familjeföretaget Steinbrenner & Nyberg i Göteborg. Det bakar bröd, kakor och tårtor och säljer dem i egna konditorier i Göteborg, Mölndal och Kungsbacka. Han är kritisk till att bestämmelserna i den nya avfallsförordningen drar alla verksamheter över en kam.

− Vi hanterar inte mycket som kan klassas som farligt avfall. Men byter vi ut ett lysrör eller några batterier ska vi inte bara anteckna det utan även rapportera in det till Naturvårdsverket enligt konstens alla regler. Det är orimligt, säger han.

Allt ska antecknas och registreras

Naturvårdsverket äger och förvaltar det nya digitala avfallsregistret som funnits sedan 1 november. I och med det har anteckningsskyldigheten för alla som hanterar farligt avfall preciserats. Företagen ska utifrån den skyldigheten rapportera in anteckningarna till avfallsregistret senast två arbetsdagar efter en anteckning gjorts. Hur man ska göra framgår av detaljerade uppgifter i särskilda föreskrifter som Naturvårdsverket tagit fram.

− Det här är ytterligare ett exempel på uppgifter som läggs på oss företagare. Myndigheterna tänker inte på att det tar tid och kostar pengar för oss. Nästa år ska det bli sanktionsavgifter om man gör fel också, säger Urban Nyberg.

Spåra farligt avfall

Nyordningen kommer sig av ett EU-direktiv som säger att varje medlemsland ska ha ett digitalt spårbarhetssystem för farligt avfall. Hur direktivet tolkats och tillämpas skiljer sig dock åt mellan länderna. Enligt Naturvårdsverket behöver Sverige ha bättre kontroll på sitt farliga avfall. Dels för att statistiken haft brister, dels för att man anser att tillsynsmyndigheter saknar effektiva verktyg för att kunna spåra flödet av farligt avfall. Systemet ska därför kunna användas för kommunernas och länsstyrelsernas tillsyn och för Naturvårdsverkets och Kemikalieinspektionens statistik och rapportering, även om uppgifterna som rapporteras in till avfallsregistret inte ersätter de uppgifter som ska finnas antecknande lokalt, hos varje verksamhet.

− Det är väl en sak om det handlar om en verksamhet som har farligt avfall som en del av sin affärsidé, men att alla ska klassas som avfallsproducenter och in i samma system blir fel. Det här är en dålig skrivbordsprodukt, säger Urban Nyberg.