En del stora samhällsproblem är så stora att det kan vara svårt att veta var man ska börja. Är problemen dessutom akuta och högprioriterade behöver de med makten att ta besluta visa handlingskraft. För det behövs också en verktygslåda som klarar alla delar av utmaningen. Tyvärr har våra lagstiftare blivit allt mer förtjusta i ett särskilt verktyg. Med hammaren (det vill säga skatter) i ett hårt grepp blir plötsligt alla problem spikar som kan hanteras på samma sätt.  

Vi på Företagarna är med det i åtanke väldigt kritiska till trenden att alltför lättvindigt använda skatter som verktyg för att åtgärda klimat- och miljöproblem, trots att det inte finns skäl att tro att det ska lösa det problem som identifierats. Det är kort och gott dags för regeringen att svälja sin stolthet och inse att de hamnat fel i delar av den gröna skattepolitiken – det är drags att dra ur minst tre krokiga spikar och tänka om.  

Plastpåseskatt

Företagarna har redan innan plastpåseskattens införande varit starkt kritiska, och tiden har gett oss och andra kritiker rätt. Ur klimathänsyn är det svårt att se det rimliga då alternativ till de plastpåsar som beskattas många gånger kan vara en större klimatpåfrestning än en vanlig plastpåse. En tygpåse i bomull kan behöva användas tusentals gånger för att komma ner i plastpåsens klimatpåverkan. Ett annat argument för skatten har varit att minska nedskräpning i naturen, vilket givetvis är något vi alla eftersträvar. Tyvärr finns inte något stöd för påståendet att just plastpåsar utgör en större del av skräpet som hamnar i naturen. Enligt undersökningen Skräprapporten 2018 från Håll Sverige Rent är plastpåsar (och det inkluderar även plastpåsar som inte beskattas) på plats sju över de tio mest vanliga skräpsorterna som hamnar i naturen.   

Svenskarna förbrukar helt enkelt inte plastpåsar i den utsträckning som regering hade i sitt beslutsunderlag när de införde skatten.

Inte nog med det – plastpåseskatten är dessutom beräknad på felaktiga grunder. Skatten kan ursprungligen härledas till EU:s beslut om att begränsa användandet av plastpåsar genom det så kallade förpackningsdirektivet. Målet som kommunicerats från EU är att förbrukningen av plastpåsar för år 2019 skulle begränsas till 90 påsar per person och år, med en fortsatt minskning ner till 40 påsar per person år 2025. När förslaget om en skatt på plastpåsar presenterades hösten 2019 utgick regeringen från Naturvårdsverkets rapportering om att förbrukningen för 2018 var 102 påsar per person och 114 påsar för året dessförinnan. Dessa siffror har i efterhand reviderats till 83 påsar för år 2017 och 77 påsar för år 2018. Sverige hade alltså redan 2017 uppnått EU:s mål. Svenskarna förbrukar helt enkelt inte plastpåsar i den utsträckning som regering hade i sitt beslutsunderlag när de införde skatten. 

Skatt på elektronik

Skatter är nationella samtidigt som marknaden i allt högre utsträckning är global. Den svenska elektronikskatten har medfört en omfattande administrativ börda på mindre företag samtidigt som den har lett till en snedvriden konkurrens till fördel för utländska försäljare av produkterna. Denna negativa konkurrenssituation för svenska företag har föranlett förslag om att även utländska försäljare (EU-land samt tredjeland) ska omfattas av kemikalieskatten på viss elektronik. Hur marknadskontroll, tillsyn av regelefterlevnad samt indrivning av skatt från utländska företag ska gå till är mycket oklart. 

Skatten har inte påvisat några positiva miljöeffekter, den har inneburit höga samhällskostnader och den bedöms heller inte vara kostnadseffektiv.

I förra veckan presenterade Kemikalieinspektionen och Skatteverket en utvärdering av elektronikskatten. Skatten har inte påvisat några positiva miljöeffekter, den har inneburit höga samhällskostnader och den bedöms heller inte vara kostnadseffektiv. Företagarna är en av flera instanser som gett skatten möjlighet att leva upp till bevis, när det blivit tydligt att regeringen haft för avsikt att driva skatten vidare trots starkt motstånd. Nu är det dock dags att skrota skatten och istället införa ett förbud på EU-nivå av de oönskade kemikalierna. Vår förhoppning är att regeringen kan vara lika handlingskraftiga med att avskaffa en ineffektiv skatt som de var när de införde den.  

Skatt på mode (kläder och skor)

Utredningen ”Skatt på modet” gör val av styrmedel som saknar motivering och precisionen som krävs för att uppnå det uttalade syftet. I delar blir det faktiskt helt obegripligt. Till exempel så bedömer utredningen att nästan 84 procent av alla kläder och skor som omfattas av skatten helt saknar de kemikalier som skatten vill fasa ut. Hammaren är inte bara fel verktyg, den är dessutom på tok för stor. Likväl ska företagare alltid betala minst fem procent i skatt oavsett om varorna innehåller de oönskade kemikalierna eller inte. Företagen måste dessutom själva redovisa avsaknad av kemikalier för att kunna göra avdrag på skatten. Den administrativa bördan blir därmed omfattande.  

Det är kontraproduktivt och ologiskt att beskatta den som gjort ett aktivt val att ställa om till mer miljövänliga alternativ.

Det är kontraproduktivt och ologiskt att beskatta den som gjort ett aktivt val att ställa om till mer miljövänliga alternativ. Skatt på kläder och skor är ytterligare en skatt där symbolpolitik verkar gå före ett företagarvänligt klimat. Det enda rimliga i detta avseende vore att helt och hållet förbjuda de oönskade kemikalierna på EU-nivå. Haveriet med den svenska elektronikskatten borde stämma till eftertanke för regeringen i sitt fortsatta behandlande av en skatt på kläder på skor som i allt väsentligt är tänkt att vara utformad på samma sätt.   

Vi har inte råd eller tid att gång på gång införa misslyckade och felriktade skatter som lösningar på problem som behöver en riktig oh långsiktig lösning. Det är dags för regeringen att släppa hammaren, och istället tillsammans med näringslivet ta fram ritningar för ett mer hållbart Sverige.