Hur kunde tydliga förslag om krisstöd till företag under kris så snabbt sjunka ned i sumpmark? Detta moras riskerar att helt sänka de krispaket som så illa behövs för att ta företagen ur krisen. Men låt oss börja från (nästan) början.

Som svar på de ekonomiska effekterna av coronakrisen för näringsliv och anställda, la regeringen den 19 mars fram en proposition om att införa ett stöd som skulle täcka en del av lönen för anställda som går ner i arbetstid (så kallat korttidsstöd). Förslaget var relativt rättframt och tydligt.

Sakliga skäl saknades 

En dryg vecka senare behandlades förslaget i riksdagens finansutskott. Utskottet beslutade att peta in en begränsande bestämmelse, om att företag vars anställda erhåller stödet inte får ”samtidigt genomför[a] aktieutdelningar och andra liknande utbetalningar”. Sakliga skäl för en sådan ordning saknades och motiven måste därför varit politiska och/eller populistiska.

Detta kom att bli starten på moraset, lagstiftningstekniskt och förvaltningsrättsligt, som nu pågått i över två månader. Och tidtagaruret har inte stannat ännu.

Först och främst: hur skulle ”andra liknande utbetalningar” tolkas? Innefattades koncernbidrag? Inkluderades redan beslutade utdelningar? Företagarna sökte svar från Finansutskottet och Finansdepartementet – utan framgång.

Förtydligande uteblev

När förslaget väl bifallits i riksdagen, och det därefter lämnats till myndigheten Tillväxtverket att omsätta i praktiken, uppkom snabbt fler frågor. Inte minst: Hur långt efter att företagets anställda erhållit stödet skulle utdelningsförbudet gälla? Företagarna pekade i media på rättsosäkerheten som hade uppstått. Förtydligande uteblev.

Den 7 maj kallade Finansutskottet upp Tillväxtverkets generaldirektör Gunilla Nordlöf för utfrågning. När hon sedan kom ut ur rummet och mötte pressen, meddelade hon att politikerna och myndigheten nu enats om att inga utdelningar alls skulle tillåtas i företag vars anställda fick korttidsstöd. Detta trots att lagstödet för ett sådant ställningstagande var högst oklart – regeringen hade inte ens lagt fram något konkret förslag. Beslutsfattarna föreföll allt mer vilse i det regelträsk de själva skapat.

En proposition lades fram en vecka senare, Tillväxtverket la upp en kortfattad förklarande text på sin hemsida och en underlagspromemoria skickades till Finansutskottet. Tillväxtverket hyrde också in konsulter för att granska den legala grunden för ställningstagandet om utdelningsförbud, och även förbudets påverkan på småföretag i synnerhet.

Till vilken nytta?

I studien om effekten på småföretag konstaterar konsultfirman bland annat att:

• Åtta av tio företag som har beviljats stöd vid korttidsarbete har färre än 20 anställda – 58 procent har färre än tio anställda.
• Utdelningarna de senaste åren i företagen med under tio anställda har varit måttliga – knappt 110 000 kr (en anställd), 164 000 kr (2-4 anställda) och 330 000 kr (5-9 anställda) per företag och år i genomsnitt.
• Begränsningarna av utdelningsmöjligheter väntas leda till ökat antal uppsägningar, minskning av riskvilligt kapital och minskade offentliga skatteintäkter.
• En betydande andel av berörda företagare ser risk för sin privatekonomi.
• Företagen uppger att regelosäkerheten skapar oro och en upplevelse av orättvisa.

Här står vi nu. Du kanske frågar dig om inte regeringen och Tillväxtverket ändå har sett att inte alla företag kan hanteras lika i detta? Kommer någon typ av undantagsregel för småföretag att införas? I dagsläget vet vi inte. Vi kan dock ana att regeringen arbetar febrilt på en kommande proposition om ett annat stöd, omsättningsstödet, som sannolikt kommer att innehålla ett snarlikt utdelningsförbud. Den statliga kontrollen över företag ökar och företagares motiv misstänkliggörs. Till vilken nytta? Vi behöver rädda Sveriges småföretagare och utöka omsättningsstödet, inte fastna djupare i regleringsmoraset hittills präglat processen.