Företagare kan ibland välja att inte ha anställda utan i stället anlita uppdragstagare för att få ett arbete utfört. Men även om det råder avtalsfrihet finns det vissa saker att se upp med, säger Karin Berggren, jurist hos Företagarna.

Även om ni har avtalat om att det är ett uppdragsavtal kan det i efterhand ändå ses som en anställning efter en sammanvägd bedömning av olika faktorer. Detta kan få konsekvenser, bland annat arbetsrättsligt och skatterättsligt. När en uppdragstagare egentligen är en arbetstagare kan det leda till krav på exempelvis semester-lön, inbetalning av arbetsgivaravgifter och skadestånd för brott mot LAS.

”Viktigt att avtalet visar en genuin uppdrags relation”

Även ur arbetsmiljösynpunkt kan uppdragstagare ibland anses ha en ställning av väsentligen samma slag som en anställd och ska då ha samma skydd som en arbetstagare. Men du som uppdragsgivare har i vissa fall ansvar för arbetsmiljön även för uppdragstagare. Då arbetet till exempel utförs i dina lokaler har du ansvar för att fasta anordningar inte utsätter uppdragstagaren för risk för ohälsa eller olycksfall.

Att någon har F-skatt gör inte automatiskt att avtalet om arbete ska vara ett uppdrag. Men det är en förutsättning för att kunna avstå från att göra avdrag för preliminär skatt på ersättningen för arbetet. Som uppdragsgivare betalar du inte arbetsgivaravgifter, utan det är uppdragstagaren som hanterar de sociala avgifterna när det är fråga om ett uppdrag och inte anställning.

När någon fakturerar för sitt arbete som uppdragstagare ska det ofta betalas mervärdesskatt som uppdragsgivaren får göra avdrag för. Om det i efterhand visar sig vara en anställning förlorar uppdragsgivaren rätten till avdraget.

Även för den som trott sig vara uppdragstagare kan det få skatterättsliga konsekvenser när ersättningen inte ska ses som inkomst av näringsverksamhet utan som lön som ska beskattas som inkomst av tjänst. Detta eftersom möjligheterna till avdrag med mera skiljer sig åt mellan inkomstslagen.

Det är därför viktigt att avtalet visar en genuin uppdragsrelation om det är avsikten: frihet att anlita medhjälpare, egen utrustning, eget ansvar för arbetsmetod, möjlighet att ta andra uppdrag, ersättning per uppdrag eller projekt snarare än tid och begränsad kontroll från uppdragsgivaren. En uppdragstagare har ofta flera olika uppdragsgivare parallellt men kan ha en uppdragsgivare i taget, men någonstans går gränsen för att den som utför arbetet inte längre kan anses vara tillräckligt självständig.

I många fall är det inga större problem med att anlita en uppdragstagare, men det kan vara bra att ha tänkt igenom samarbetet och ha de viktigaste villkoren i ett skriftligt avtal. Det är också viktigt att vara medveten om ifall det finns någon risk för att det i stället skulle kunna vara en anställning.