Läs hela remissyttrandet över SOU 2020:60 Det skatterättsliga företrädaransvaret – en översyn (pdf).

Företagarna välkomnar att utredningen har genomförts. Företagarna har framhållit nödvändigheten av att begränsa det skatterättsliga företrädaransvaret ett flertal gånger de senaste åren. Utredningens förslag om rådrumsregel har likaså dryftats tidigare, bland annat i Entreprenörskapsutredningen (SOU 2016:72).

Specifika synpunkter

Företagarna har varit representerade genom en förordnad expert i utredningen, som har medförfattat ett särskilt yttrande (s. 329-341 i betänkandet). Företagarna ansluter till de synpunkter som framförs i det särskilda yttrandet. I huvudsak vill vi framhålla följande:

• Att förtydligandet av vad som ska beaktas i bedömningen av det subjektiva rekvisitet enligt utredningen ska ses som en kodifiering av nu gällande domstolspraxis, innebär att förändringen får begränsad effekt. Hela poängen med att genomföra förändringar av regelverket för att uppnå de mål som anges i utredningsdirektiven måste vara att gå längre än rättspraxis. Exempelvis riskerar formuleringen ”insett eller borde ha insett” att tolkas utifrån styrelseledamöters och andra företrädares formella skyldighet att ha uppsikt över bolagets ekonomi, och inte den aktuella företrädarens faktiska situation och möjlighet till insyn i hur bolaget skötts till vardags. Förslaget till omformulering i remissvaret från Näringslivets Skattedelegation kan tjäna som vägledning för hur en begränsning av tillämpningsområdet kan ske.
• Så länge den i rättspraxis fastslagna huvuddefinitionen av ”verksamma åtgärder” – att ansöka om konkurs eller rekonstruktion – fortsätter att vara villkoret för att frigöra sig från personligt betalningsansvar, kommer den konkursdrivande effekten i allt väsentligt att kvarstå även med utredningens förslag.
• Huruvida staten som borgenär de facto lidit skada av den fortsatta driften av företaget, samt om företrädaren vidtagit normala företagsekonomiska åtgärder för att komma till rätta med de ekonomiska problemen, bör beaktas i bedömningen av om grov oaktsamhet föreligger.
• Situationerna vid omprövningsbeslut måste åtgärdas, genom ett högre krav på att en oriktig uppgift ska ha ansetts lämnats medvetet, alternativt att bedömningstidpunkt flyttas från den ursprungliga förfallodagen till dagen för omprövningsbeslutet.
• Befrielsegrunderna bör utökas och i högre utsträckning beakta vilka åtgärder företrädaren vidtagit för att försöka rädda företaget, liksom vad företrädarens subjektiva skäl för agerandet har varit.