Plötsligt händer det: Folk har börjat prata om moms. Det är vanligen inte en av de mer omdebatterade skatterna – inkomstskatter, punktskatter (på sådant som el, drivmedel, alkohol) och kapitalskatter brukar vara mer hot stuff än moms inom skattepolitiken.

Men momsen – MervärdesOMsättningsSkatt – förtjänar att uppmärksammas mer. 560 miljarder kronor drog staten in i momsintäkter förra året, vilket är en dryg femtedel av alla skatteintäkter. Den är också i allt väsentligt dold för konsumenterna, som är de som slutligt ska belastas av momskostnaden, eftersom den oftast syns bara som en sammantagen beräkning längst ner på kvittot. 

Det är dock fortfarande en skatt, som läggs på det mesta. Många vet också att olika varor och tjänster har olika momssats; mat har 12 procent moms, böcker 6 procent men oftast är det 25 procent  momssats på det man köper. 

Matmoms på allas läppar

Vad handlar diskussionen nu om? Bortsett från Vita Husets utspel härommånaden om att momsen i EU borde betraktas som en tull på amerikansk export – USA har inte mervärdesskatt – har diskussionen de senaste månaderna handlat om momsen på livsmedel. Det aktualiserades i söndagens partiledardebatt i SVT Agenda, där Jimmie Åkesson (SD) föreslog sänkt moms på mat som produceras i Sverige – till vilket Anna-Karin Hatt (C) invände att det inte är förenligt med reglerna för EU:s inre marknad (vilket även momsexperter instämt i).

Fler förslag har framförts på området, från en mängd håll. Cancerfonden föreslog i mars att momsen borde slopas helt på frukt och grönsaker. Ett liknande förslag lades också fram av forskare vid Chalmers, KI och SLU. Matjätten Axfood vill se sänkt moms på hållbarhetsmärkt mat. En lektor i företagsekonomi förde i Dagens Nyheter fram att Sverige borde ta efter Italien och införa en differentierad skala av momssatser för olika livsmedel, utifrån livsmedlens nödvändighet för konsumenterna. Vänstertankesmedjan Katalys vill slopa momsen på mat helt.

Även livsmedelsbranschen själv påpekar att momsen gör maten dyrare för hushåll, men göder staten gott. ”Bara inflationen på matpriserna har gett staten 11,4 miljarder i extra momsintäkter. [D]et är mer än vad hela dagligvaruhandeln gör i vinst per år”, framhöll Livsmedelshandlarnas vd Pär Bygdeson i mars.

Så fick vi sänkt matmoms

Hur fick vi sänkt matmoms? När ”århundradets skattereform” genomfördes 1990–91 var ledordet enhetlighet, neutralitet och breda skattebaser. Momsen skulle vara generell, med så få undantag som möjligt. Den generella momssatsen höjdes till 25 procent. Planen var att sedan sänka den, men som en del av åtgärderna för att parera den ekonomiska krisen sänktes momsen på livsmedel, även i restauranger, till 18 procent från och med 1 januari 1992. Ett år senare höjdes momsen på livsmedel till 21 procent, för att 1996 sättas ned till 12 procent i en uppgörelse mellan S-regeringen och Centerpartiet, som motiverades fördelningspolitiskt som kompensation för sänkta ersättningsnivåer i bidragssystemen.

Vad göra åt matmomsen i dag?

Vad borde man då göra i dag med matmomsen? Frågan ställer skattepolitiska grundprinciper mot efterfrågan på politiska åtgärder i det kortare perspektivet. Som Företagarna visade i rapporten Momslabyrinten tidigare i år leder differentierade momssatser till krångel, oförutsebarhet och ökad regelbörda för företagen – som är ansvariga att betala in momsen till staten (oavlönat, under straffansvar). Så gott som alla större översyner av skattesystemet de senaste 20 åren har förordat enhetlig moms. Riksrevisionen visade också i en rapport 2018 att den nedsatta matmomsen inte är ett kostnadseffektivt sätt att förstärka köpkraften för barnfamiljer och låginkomsthushåll. 

Å ena sidan är det bra med ett mer enhetligt momssystem, för företagens skull. Å andra sidan vore sänkt skatt på livsmedel gynnsamt för konsumenter, och därmed i förlängningen för producenter.  

Slutsatsen blir nog att det är bäst att ha is i magen i det korta perspektivet och inte göra några ryckiga och ohållbara justeringar av momssatserna, som medför ännu fler undantag och krångligheter. I det lite längre perspektivet blir slutsatsen kanske det vanliga och tråkiga, men mer hållbara – tillsätt en utredning för en översyn av hela momssystemet.