Den vanliga ordningen för att en lag ska bli till är, lite förenklat, att regeringen tillsätter en utredning, utredningen ger ut ett betänkande, betänkandet skickas ut på remiss, regeringen sammanställer remissvaren och skickar ett förslag till Lagrådet, Lagrådet avger ett yttrande, regeringen lägger en proposition till riksdagen, propositionen behandlas i ett riksdagsutskott, utskottet lägger ett betänkande som riksdagen sedan röstar om i plenum. Lite tråkigt, ganska tidsödande, men i grunden en stabil modell.

Att lagförslag är genomarbetade när de läggs fram till riksdagen är viktigt för att lagarna ska vara hållbara över tid och uppfylla rättsstatliga krav. Därför är det också problematiskt när lagar hastas fram eller stiftas utan ordentlig beredning.

Under den senaste veckan har media rapporterat om att Tillväxtverket gått ut med information till ett antal näringslivsorganisationer, om att myndigheten avser göra en ny tolkning av reglerna om korttidsstöd. Den nya tolkningen skulle innebära att företag som mottagit stöd för anställdas korttidspermittering under 2020, inte kommer kunna göra aktieutdelningar under 2021 – eller potentiellt även flera år efter. Detta trots att permitteringarna löper ut vid årsskiftet och oaktat om man hade anställda permitterade en dag, en vecka eller ett halvår under 2020.

I den bästa av världar skulle man tänka sig att även slarv i tillverkningen av lagar skulle straffa sig.

I skrivande stund har Tillväxtverket backat från den rapporterade nya tolkningen, men läget är alltjämt osäkert. Osäkerheten har sin grund i hur lagstiftningen om korttidsstödet kom till. I regeringens proposition om korttidsstödet, som lades fram i mitten av mars i år, fanns inget förslag om utdelningsbegränsningar. Att aktieutdelning skulle medföra att bolaget inte fick rätt till korttidsstöd för permitterade anställda var något som fördes in i tolkningen av lagen vid behandlingen i riksdagens finansutskott. Ingen analys av konsekvenser för företagen, definition av tidsramen för utdelningsförbudet eller diskussion om proportionalitet gjordes i utskottsbetänkandet – som sedan låg till grund för lagen. (Mer om turerna i våras kan man läsa på den tidslinje Företagarna sammanställde.)

Så kan det gå. Under efterföljande månader har både riksdagen och regeringen haft flera chanser att återkomma med tydligare besked, som Tillväxtverket och berörda företag kan förhålla sig till, men de har i stort uteblivit. Man kan här jämföra med omställningsstödet till företag som haft ekonomiska nedgångar på grund av covid 19-krisens effekter: I den lagstiftningen finns en tydlighet vad gäller avgränsning i tid och omfattning för motsvarande utdelningsbegränsningar.

I dag ställer vi högre krav på vår korv än vi gjorde på 1800-talet. Marknadsekonomi och konkurrens har lett till att man inte kan stoppa vad som helst i korv längre, utan att bli straffad av konsumenterna. I den bästa av världar skulle man tänka sig att även slarv i tillverkningen av lagar skulle straffa sig. Skillnaden är förstås att på korvmarknaden kan man göra ett nytt val varje dag – på marknaden för lagstiftare gör vi ett val vart fjärde år.