Just nu är jag delägare och aktiv i EdTech i Torsås. Ett företag med stor kompetens och egen studio som hjälper dig med bl.a. digitala utbildningar och möten, berättar Lena. Jag hoppas att fler vill engagera sig i Företagarna, då vi tillsammans arbetar för att förbättra för företag- som i sin tur genererar välfärd till vår kommun.Vi vill gärna ha tips och ideer på vilka frågor just du tycker är viktiga att driva.PS Du hittar mig ofta i min trädgård så kom gärna in om du har tid och prata företagsfrågor!!
Läs mer om Lena Ovesson i arktikeln nedan, publicerad i Nybro Tidning.
- Vill du ha surdegsbröd eller kaka? undrar Lena Ovesson. Jag tackar ja till en brödskiva. - Surdegsbakning är en konsekvens av pandemin. Jag har varit hemma mer och även om det varit mycket digitala möten har jag hunnit baka däremellan, skrattar Lena.
Matlagning och bakning har alltid intresserat Lena.
- Min farmor hade bageri i Svanavattnet i Norrland, det ligger i generna.
Lenas föräldrar bodde grannar i Svanavattnet, blev ett par och flyttade till Göteborg där det fanns större möjligheter att livnära sig.
- Mamma utbildade sig till tandtekniker, pappa till civilingenjör.
Lena föddes i Göteborg. - När jag var tre år fick jag en lillebror som var utvecklingsstöd, till följden av en förlossningsskada. De sade till mamma att hon borde lämna bort honom, och vara tacksam att hon hade en frisk dotter.
Mammans kontring blev "aldrig i livet". Istället vigde hon sitt liv åt att sonen skulle få ett bra liv. Lena småler och säger att det under uppväxten inte alltid var roligt att ha sin lillebror, Björn, hängdes efter sig. Samtidigt som hon utan tvekan försvarade honom när folk slängde glåpord om sig.
- Varför jag berättar det här? Jo, för det har präglat hela mitt liv. Allt som finns i vår omgivning påverkar oss, menar Lena.
Hon ser sorgsen ut när hon berättar att hennes lillebror dog för två år sedan.
När Lena var 15 år sade hennes pappa en dag att "vi ska åka en liten tur". Turen gick till Torsås. Pappan berättade att han fått ett nytt jobb och att familjen skulle flytta.
- Inte jag, sade jag! Lena låter bestämd. - Det var 1973, då det fanns ingenting i Torsås, det var verkligen landet. Jag skulle börja gymnasiet, tyckte det var spännande att bo i en storstad och ville inte flytta.
Men hon blev tvungen. - Jag var arg, men nu är jag ju kvar, skrattar Lena.
Mycket har förändrats under livets gång. Landsbygdskulturen hon som tonåring motsatte sig, började hon gilla.
- Idag uppskattar jag verkligen att bo i ett litet samhälle. Här är nära till allt, folk bryr sig om varandra, det finns en önskan om att samverka och man har lättare att påverka när man har nära till exempelvis kommunalråd och tjänstemän, säger Lena och tillägger.
- Min pappa var väldigt klok med sitt beslut att vi skulle flytta.
Efter några år som vd på Torsmaskiner, senare Faurecia, gick pappan över till Mekaniska fjädrar. Lena hade utbildat sig till förskollärare och skaffat egen familj.
- Pappa undrade en dag om jag ville hjälpa till på kontoret. Jag kände att det var mycket att jobba på förskola och samtidigt ha tre egna barn och en gubbe som jobbade mycket, han jobbade också på Mekaniska fjädrar.
Lena var inte alls intresserad av kontorsjobb men tog i alla fall sex månader tjänstledigt för att testa.
- Det var 1987. Och jag blev kvar inom industrin.
Hennes syn på kontorsarbete fick sig en rejäl smäll.
- Det var inte bara skrivbordsarbete, jag var också ute och träffade personalen. Det var det sociala jag var rädd för att inte få.
Lena kom att arbeta med HR- och miljöfrågor.
- Mitt intresse vaknade då, för 25 år sedan. Ju mer man lär sig om något, desto mer inser man vad man inte kan. Och man blir nyfiken och vill lära sig mer.
Under alla åren inom industrin hände mycket runt miljöbalken, certifieringar, krav, arbetsmiljö med mera. Ihop med sin före detta man hade Lena som mest nio egna bolag, från Torsås till Stockholm.
- Vår filosofi var att köpa upp bolag som det gick knackigt för och hjälpa till att få upp lönsamheten. Det vare en spännande tid.
Alla bolag omfattade tillverkande industrier. 1997 skilde sig paret, men fortsatte att jobba ihop till 2010.
- Våra söner köpte då ett par bolag och vi hade två kvar som vi delade upp. Jag tog över Spring system, 2011.
Det var ett turbulent år med blandade känslor. Dels ett av hennes roligaste år som företagare, dels sorgligt då båda föräldrarna gick bort.
Fem år har nu gått sedan Lena lämnade Spring.
- Då fanns inte i huvudet att jag skulle sälja, Jag var Spring system, vem var jag utan spring? Men familjen sade jag skulle tänka på min hälsa. Jag var ganska sliten, vilket jag insåg sedan efteråt.
I samma veva, våren 2016, kontaktades hon av ett danskt företag. Ett första, förutsättningslöst möte, ledde till en försäljning, ganska exakt ett år senare.
- Jag insåg att jag aldrig skulle få en sådan chans igen. Det var ett företag som kändes ärliga, och de insåg kompetensen som fanns i Torsås.
Fasan var att sälja för att sedan se Spring system bli nedlagt.
- Spring var min baby, de som jobbade där var mina barn. Därför blir jag så glad när jag träffar folk i byn som säger att det går bra för verksamheten. Det värmer som bomull om hjärtat.
Lena jobbade kvar försäljningsåret ut med HR- och miljöfrågor. Hon har alltid haft många järn i elden och två månader efter sista arbetsdagen på Spring hoppade hon på ett helt nytt uppdrag.
- Maxe Axelsson ringde på dörren med fika och undrade om han fick komma in.
Lena frågades om hon ville vara med vid starten av nya bolaget Edtech. Hon tackade ja. Att utveckla företag, inte minst på landsbygden, är något hon alltid månat om.
- Jag stöttar många, bland annat som mentor på Nyföretagarcentrum Kalmarsund. Jag har fått så otroligt mycket hjälp hela livet av människor som på olika sätt stöttat mig. Kan jag bidra genom att ge tillbaka något till andra, har jag gjort min del.
Bor: Torsås. Ålder: 64 år. Yrke: Diversearbetare och företagsutvecklare. Förskollärare i grunden.
Engagemang: Edtech. Ordförande i Företagarna i Torsås. Medlem i Trädgårdsamatörerna. Sitter i styrelsen för Sydost Leader, Handelsbanken samt i två stiftelser. Mentor/ företagsinspiratör på Nyföretagarcentrum Kalmarsund.
Familj: Sambon Bosse. Pojkarna Jonas, Niklas och Filip. Fyra barnbarn. Två bonusbarn och fyra bonusbarnbarn. Och så husdjuren - fiskarna ute i dammen.
Intressen: Trädgård, odling, matlagning och bakning.
Är bra på: Jag tror och hoppas att jag är bra på att lyssna. och så vill jag alltid utvecklas, jag är inte rädd för att prova nytt.
Är mindre bra på: Jag är urdålig på att träna. Vardagsmotionen är däremot helt okej.
Längtar efter just nu:
Att få gå ut i trädgården och titta på när första snödroppen kommer upp. Då kan man börja arbetet utomhus. Och att kunna träffas igen.
PERSONLIGT
Lena Ovesson