Läs hela remissyttrandet som pdf.
I promemorian föreslås ändringar som syftar till att anpassa den svenska ersättningsordningen för privatkopiering utifrån det nya rättsläge som föranletts av en dom från EU-domstolen. Förslaget innebär att ömsesidighet inte längre ska vara en förutsättning för ersättningsrätt i förhållande till ersättningsberättigade i länder utanför EU/EES. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026.
Förslaget bygger på en tolkning av EU-domstolens dom i mål C-227/23, liksom en tidigare dom (C-265/19). Av dessa anses följa att en EU-medlemsstat är förhindrad att i förhållande till tredjeländer begränsa ensamrätten till exemplarframställning, genom att medlemsländerna inte får ställa krav på ömsesidighet (dvs. att tredjelandet i fråga måste ha en motsvarande ersättningsordning för att ersättningsskyldighet ska kunna vara möjlig).
I promemorian anges att EU-domstolens bedömning tar sikte på ömsesidighet när det gäller upphovsrättsligt skydd för brukskonst men det är tydligt att hindren ”även skulle träffa ett krav på ömsesidighet för privatkopieringsersättning”. Företagarna kan inte bedöma huruvida regeringens bedömning av EU-domstolens uttalanden i detta är korrekt avseende tillämpligheten på systemet med privatkopieringsersättning. Vi noterar dock att, enligt promemorian, ett generellt utsträckande av ersättningsskyldighet till upphovsmän i tredjeländer skulle medföra en minskad pott av medel (från privatkopieringsersättningen) för inhemska ersättningsberättigade kreatörer och upphovsmän att ta del av.
Företagarna ifrågasätter därför, utifrån intresset att inte opåkallat störa det avtal som finns om privatkopieringsersättning mellan CopySwede och Elektronikbranschen, förslaget att förordningsändringarna ska införas 1 januari 2026. Vi önskar också tillägga att hela systemet med privatkopieringsersättning, där ersättningens storlek bygger på tekniska anordningars lagringsutrymme, är föråldrat och bör göras om i grunden.
