Peka inte finger åt arbetskraftsinvandring
Katarina Dufvenberg är en av tre delägare i Lastvagnsservice i Härnösand AB. Den senaste tiden har hon känt sig alltmer illa till mods.
– Jag brukar känna mig som en stolt företagare, men nu är det nästan så att jag vill göra en knapp som säger ”ingen kriminell verksamhet”.
Skickliga medarbetare från Iran
Det som får henne att känna sig illa till mods är skiftet i samhällsdebatten om arbetskraftsinvandrare. Företaget har flera medarbetare som kommer från Iran. De är uppskattade och yrkesskickliga personer. En av dem, Jafar Shahin, har efter en lång resa och åtskilligt malande i de byråkratiska kvarnarna blivit delägare i företaget. Men allt det positiva hamnar enligt Katarina Dufvenberg i skuggan av nya hårdare regler för arbetskraftsinvandring. I svallvågorna av dem upplever hon att det har blivit vanligare att betrakta företag som anställer personer från tredje land som suspekta.
– Många får det att låta om att företag som vårt utnyttjar personer och har dåliga villkor. Det känns orättvist och obehagligt.
Misstänkliggör inte arbetskraftsinvandring
De anställda på Lastvagnsservice har löner som ligger över de nivåer som ges av kollektivavtalet det följer. Företaget är en auktoriserad Scaniaverkstad, Swedac-ackrediterad och ISO-certifierad inom miljö och kvalitet. För att behålla personal arbetar företaget aktivt med att utveckla medarbetarna och inkludera dem i fler delar av företaget.
– Vi är ett seriöst företag som behöver kunniga medarbetare och de hittar vi inte i Sverige. Arbetskraftsinvandring har inget med dåliga villkor att göra.
Skulle kunna växa
Lastvagnsservice utför service, reparationer och specialbyggnationer av tunga fordon. Företaget har kunder inom en stor radie från Härnösand. Ett exempel på det arbete det utför är att bygga om lastbilar så att de uppfyller strängare miljökrav och därmed får ett längre liv på vägarna. För åkerier är det betydligt billigare att anpassa fordon än att köpa helt nya.
– Vi är sjutton personer i företaget i dag men vi skulle kunna bli fler, men det går inte att hitta någon att anställda. Det finns ingen här som kan jobbet och den senaste ansökan vi lämnade in till Migrationsverket blev det avslag på. Vi räknar med att den vägen är stängd.
Ont om lastvagnsmekaniker
Lastvagnsmekaniker är ett bristyrke. Det gäller att behärska hydraulik, elektronik och mekanik och kunskapsprofilen skiljer sig åt från yrket bilmekaniker. I Iran är det ett högstatusyrke att arbeta som lastbilsmekaniker, men inte i Sverige. För att motverka kompetensbristen har Lastvagnsservice sedan några år tillbaka samarbetet i ett lärlingsprogram med Härnösands gymnasium, men trots att det är en mycket god arbetsmarknad för elever som går utbildningen är det svårt att få ungdomar att välja yrket.
– Vi har anställda som varit lärlingar, men det är svårt att få ungdomar att gå den utbildningen. Man ska också veta att de som kommer direkt från skolan inte kan lika mycket som arbetskraftsinvandrare. Det tar minst fem år innan de nyutbildade är lika kvalificerade.
Skärpta krav för arbetskraftsinvandring slår mot företag
Vem ska göra jobbet?
Bristen på lastbilsmekaniker är något som företaget brottats med sedan starten 2009. De som menar att de som är arbetslösa kan ta jobben genom att omskola sig borde fundera över varför i så fall ingenting hänt på femton år, menar Katarina Dufvenberg.
– Vi kan inte sitta och hoppas på att någon byter karriär och löser våra problem. Det är som att vänta på att revisorn ska skola om sig till sotare. Det kommer inte att hända.
Vad skulle hända?
Debatten som uppstått efter den senaste tidens allvarliga arbetsplatsolyckor har enligt henne också fått en slagsida mot företag som anlitar arbetskraftsinvandrare. En del röster i debatten drar enligt henne paralleller mellan personer som utnyttjas på arbetsmarknaden av oseriösa arbetsgivare och arbetskraftsinvandring.
– Det finns oseriösa företag och det finns väldigt många som oss, seriösa företag som fäster väldigt stor vikt vid en säker arbetsmiljö. I vårt fall är de skickliga arbetskraftsinvandrare vi anlitat en garant för säkerhet. Men tänk om det otänkbara skulle hända och någon av oss är med om en arbetsplatsolycka. Skulle vi då framställas som ett oseriöst företag bara för att vi har arbetskraftsinvandrare?