Slopa restriktionerna!
Den 19 januari införde regeringen nya restriktioner, i form av ett deltagartak på 500 personer för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar inomhus, inklusive mässor – oavsett om vaccinationsbevis används eller inte. Samtidigt infördes ett deltagartak på 20 personer för privata sammankomster i hyrda lokaler. Sedan tidigare gäller bland annat att serveringsställen ska stänga senast klockan 23.00, en begränsning på max åtta personer per sällskap, enbart sittande publik för över 20 deltagare samt krav på vaccinationsbevis om antalet överstiger 50.
Trots att regeringen inte heller denna gång gett något besked om hur länge de nya restriktionerna ska gälla understryker socialminister Lena Hallengren att åtgärderna är tillfälliga men absolut nödvändiga.
Färre blir svårt sjuka
Vid en första anblick kan det vara lätt att hålla med Lena Hallengren. Det pågår just nu, genom den nya omikronvarianten av det virus som orsakar sjukdomen covid-19, en kraftig smittspridning i Sverige. Både vaccinerade och ovaccinerade blir smittade av viruset, men för den stora majoriteten vaccinerade blir sjukdomstillståndet milt. Det återspeglas i statistiken över antalet som intensivvårdas mot covid-19. I april 2020 var antalet 545 personer, medan dagens siffra är strax över 100. Antalet dagliga dödsfall är också betydligt lägre jämfört med första och andra vågen av smittspridning, främst tack vare att över 90 procent av den äldre befolkningen är vaccinerade. Bedömningen av vilka frihetsinskränkningar som människor och företag kan utsättas för har däremot halkat efter – trots att vi vet betydligt mer om viruset i dag än vad som var fallet under våren 2020.
Enligt Folkhälsomyndigheten ska den som bor med någon som testats positivt för covid-19 stanna hemma i minst fem dagar. Ledtiderna för att få hem ett test från regionerna är bedrövligt långa, vilket förlänger hemmatiden ytterligare. Just nu handlar det om hundratusentals arbetsföra svenskar som är satta i karantän, vilket för många företag, skolor, förskolor – och inte minst inom vården – gör det nästintill omöjligt att få ihop personalstyrkan och kunna bedriva verksamheten. Att vårdsektorn är satt under press ser regeringen som ett skäl att införa nya restriktioner som begränsar mötes- och näringsfriheten.
Vården urholkas för att skydda vården
Vi ser här ett moment 22. Vården urholkas för att skydda vården. Hur länge kan vi ha det så här?
Företagarna har från början när pandemin lamslog stora delar av samhället varit kritiska mot flera av de restriktioner regeringen infört för att minska smittspridningen. I en mängd remissvar har vi återkommande lyft problematiken att regeringen inte kan motivera varför en viss restriktion är nödvändig eller effektiv. Ofta har regeringen hänvisat till luddiga formuleringar om att skydda liv och hälsa, utan att faktiskt kunna peka på empiri och siffror som visar varför de föreslagna åtgärderna väger upp för restriktionernas negativa konsekvenser, dels för enskilda företag, dels även för hela samhällets generella välmående.
Ofta har restriktionerna dessutom införts med kort varsel, med kort tid för de berörda företagen att anpassa sig. De stödåtgärder regeringen infört för att lindra de negativa konsekvenserna för företagen har varit otillräckliga, illa administrerade av ansvariga myndigheter, tröga och ofta inte träffat målet.
Regeringen har inget lärt
Det verkar som att regeringen inte har lärt sig någonting trots två års pandemi. Situationen var till en början svår att hantera och ingen hade facit, men i dag sitter vi på betydligt fler svar. I det underlag som låg till grund för de senaste beskeden om restriktioner saknades det återigen tydliga siffror som visar varför åtgärderna är nödvändiga. Det var även denna gång för kort framförhållning och det saknades ett slutdatum för de föreslagna restriktionerna. För de stödåtgärder som finansminister Mikael Damberg nyligen presenterade kommer ansökningsperioden inte att öppna förrän senare i vår. Precis som för två år sedan.
Även om regeringens krisåtgärder riktade mot företag följer samma mönster befinner sig dock Sverige i ett helt annat – och i ett mer gynnsamt – läge än under den första och andra vågen av smittspridning. Företagarna är därför av uppfattningen att de restriktioner som just nu kraftigt begränsar företagandet i flera sektorer behöver avskaffas och att rekommendationerna för karantän när någon i ens närhet fått bekräftad covid-19 behöver revideras.
Att en person i Sverige per 100 000 invånare intensivvårdas är naturligtvis sorgligt för de drabbade och deras anhöriga. Men är det tillräckligt många för att motivera en generell nedstängning av hela eller delar av samhället? Hanteringen av tidigare års influensor som även de lett till många dödsfall visar att bedömningen då varit annorlunda. Det är heller inte en fråga för Folkhälsomyndigheten att besvara med annat än faktaunderlag, ytterst är det en politisk fråga.
Handlingskraft vs. hållbarhet
Regeringen behöver väga fördelar mot nackdelar och ställa restriktionernas skadeverkningar i proportion till antalet som blir allvarligt sjuka. Företagarna är av uppfattningen att regeringen ofta har hamnat fel i den här avvägningen, och infört restriktioner snarare för att kunna visa handlingskraft än för att det faktiskt ska leda till färre allvarligt sjuka personer. Avsaknaden av kvalitativa underlag för de beslut som tagits gör det ännu svårare att se annat än att regeringen har prioriterat handlingskraft framför långsiktigt hållbara konsekvenser.
Företagarna ser med oro på en situation där Sverige under flera år framöver riskerar att få en ordning där möjligheten att bedriva näringsverksamhet under vissa delar av året kraftigt begränsas med kort varsel, i samband med att smittspridningen av nya virusvarianter ökar och belastningen på vården riskerar att bli hög. Det är inte rimligt. Vem skulle under sådana förutsättningar våga starta företag i en bransch där risken för nedstängning är hög, till exempel en restaurang i anslutning till Åres skidbackar? Att driva företag riskerar för många blivande entreprenörer att främst förknippas med risken för nya plötsliga restriktioner och nedstängningar.
Skatteanstånd, permitteringar, omställningsstöd med mera har på marginalen hjälpt många företag att överleva genom krisåren. Men vetskapen att ens egna verksamhet kan tvingas stängas ner så fort en ny virusmutation uppkommer har skapat en omöjlig vardag för många av Sveriges företagare, inte minst inom scen- och kulturbranschen. Det är en vardag som Sverige behöver komma ifrån.
Utvärdera alla åtgärder
När den så kallade Coronakommissionen släpper sin slutrapport den 28 februari behöver fokus ligga på hur Sverige helt kan undvika en situation där ett högt tryck på sjukvården används som förevändning för politiska beslut om att företag och andra verksamheter tvingas begränsa och stänga ner sina verksamheter. Regeringen behöver, i samverkan med näringslivet, noga utvärdera de senaste två årens restriktioner och stödåtgärder, för att kunna identifiera träffsäkerheten i dessa och om restriktionernas stora negativa konsekvenser står i proportion till den eventuellt minskade nivån på smittspridningen som regeringen ämnade uppnå.
Det sägs att Albert Einstein sa att galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Det är en sanning regeringen efter två års pandemi borde dra lärdom av.
(Efter att krönikan publicerats har Folkhälsomyndigheten ändrat i reglerna om karantän och testning, för att hantera en del av den problematik som krönikan pekar på. Du kan läsa mer om det i nyhetsartikeln Nya regler för karantän och testning.)