Minns ni hösten 2018? Historiskt lång period för att komma fram till en regeringsbildning efter valet, sifferexercis om antalet riksdagsmandat, oändliga spekulationer om ”vem tar vem”.

Så kom 11 januari 2019 den ”sakpolitiska överenskommelse” mellan S, MP, C och L, som sedermera kommit att kallas januariavtalet eller januariöverenskommelsen. Detta underliga dokument – 16 sidor, 73 punkter, från de väldigt breda penseldragen (”Beredskap för konjunktursvängning ska finnas”, punkt 2) till det väldigt detaljerade (”Spridningen av mikroplaster ska förhindras”, punkt 37).

En skumpig resa

Även om det har varit en skumpig resa tidvis, får man konstatera att januariavtalet hållit ihop relativt väl under dessa två år. I och med covid-19-krisen har partierna i avtalet förhandlat ett antal extra budgetar om krisåtgärder (så gott som totalt med oppositionens stöd), de utredningar och mer trögdragna reformer som utfästes i avtalet har till största del genomförts, och Stefan Löfven sitter fortfarande kvar som statsminister.

Företagarnas avdelning för politisk analys och opinionsarbete har genomfört en djupare granskning av de punkter som särskilt rör företagande i januariavtalet, med anledning av tvåårsdagen. Den övergripande slutsatsen är att ungefär hälften av de granskade reformerna är påbörjade eller under genomförande, tre av tio är genomförda och var sjätte är inte påbörjad.

En djupare granskning

Låt oss titta närmare på några av Företagarnas viktigaste frågor.

Reformen av arbetsrätten: Utredningen är levererad, men lagd på is. Parterna (delar av) har kommit överens om ändringar, som nu återigen ska utredas och sedan bli proposition. Tre nya utredningar har tillsatts, som ska behandla LAS, ny omställningsorganisation och ett nytt studiemedelssystem för en del av kompetensutvecklingen. De ska vara klara den i mitten av maj, följt av remissrunda och tid för propositionsskrivning. Först efter det vet vi vad som kommer ut av reformen. Sannolikt blir det inte lika bra som det liggande utredningsförslaget.

Skattepolitiken: Portalpunkten om skattepolitiken i januariavtalet, om en omfattande skattereform, ser inte ut att uppnås. Med tanke på att den punkten innehåller ett stort antal disparata mål är det inte oväntat att det inte har gått att få ihop en sådan reform. De skatteförändringar som faktiskt har skett eller aviserats utgår i många fall från den gröna skatteväxling som slås fast i januariavtalet, med ambitionen att omfatta (minst) 15 miljarder kronor under mandatperioden. Flera sänkningar av arbetsgivaravgifter och inkomstskatter har genomförts och föreslagits, liksom förbättringar av näringslivsrelevanta skatter som personaloptioner, FoU- och expertskatterna och rut-avdraget. På den gröna skattesidan har ett antal nya skatter införts och föreslagits, ofta som punktskatter (plastpåsar, elektronik, kläder med mera). Mer är att vänta på detta område.

Regelförenkling: På detta område säger januariavtalet inte mycket, men en konkret reform som har genomförts är att kapitalkravet för att starta aktiebolag har sänkts till 25 000 kronor. Två utredningar arbetar för närvarande med förenklingar av regelverk för mindre företag – en om beskattningen av enskilda näringsidkare och ett nytt schablonskattesystem, en annan om förenkling av beskattning och regelverk för mikroföretag. Detta är ett viktigt område som tyvärr har ägnats alltför lite kraft i avtalet.

Januariavtalet är ur företagarperspektiv ömsom vin, ömsom vatten. För att det ska kunna fortleva måste de partier som ingått avtalet följa upp dess punkter – och leverera konkret politik.