Stora delar av det svenska socialförsäkringssystemet är illa anpassat för företagens verklighet, visar undersökningar vi gjort.
Vad gäller saken
Nio av tio företagare arbetar trots att de är sjuka. Två av fem företagare med småbarn har inte varit föräldralediga alls, visar Företagarnas rapporter. En orsak är att företagare har svårt att ta del av de trygghetssystem de är med och betalar för.
Orättvisor som dessa underminerar förtroendet för socialförsäkringssystemet och måste åtgärdas.
En möjlighet för företagare att kunna känna en trygghet när det offentliga systemet brister, kan vara en privat lösning. Trygghetssystemen ska vara transparenta och lättförståeliga för de försäkrade.
För småföretagare med anställda kan sjuklöneansvaret slå mycket hårt mot verksamheten. Därför bör staten ta en större del av kostnaden när anställda blir sjuka än idag.
Företagarnas förslag till åtgärder
Ifrågasättanden och bristande förståelse för svaren leder även till att det kan ta lång tid att få SGI fastställd, vilket kan innebära att företagare inte kan få ersättning då sjuk- och föräldraledigheten börjar och dessutom tvingas leva med osäkerhet kring hur stor den faktiska ersättningen kommer att bli. Regeringen bör därför införa ett gemensamt inkomstunderlag baserat på historiska inkomster. Användandet av faktiska inkomster som underlag har flera fördelar, bland annat förbättrad förutsebarhet för den försäkrade.
De mindre och växande företagens sjuklöneansvar bör begränsas genom att höja ersättningen för sjuklönekostnader i linje med den beräkningsmodell som infördes temporärt i samband med covidpandemin 2020. Ersättning för sjuklönekostnader bör krediteras arbetsgivaren månatligen istället för, som idag, årligen. Arbetsgivare med färre än tio anställda bör undantas från kravet på att upprätta en plan för återgång i arbete, en så kallad rehabiliteringsplan.
För de flesta företagare är det inget alternativ att helt lägga ner företaget under föräldraledigheten eller sjukdomsperioden. Idag löser många situationen genom att jobba, trots att man uppbär föräldrapenning eller sjukpenning. Istället för att skuldbelägga företagande föräldrar och sjukskrivna genom att förbjuda dem att göra också nödvändiga åtgärder bör regelverket därför ses över, så att begränsade aktiviteter i företaget är tillåtna också under föräldraledighet eller sjukdom. I den mån det behövs begränsningar, utöver de naturliga gränser för verksamheten som sätts genom föräldraskapet eller sjukdomen, kan det handla om ersättningsbar tid, intäkter eller utbetald lön.
För att mindre och växande företag ska kunna ta rehabiliteringsansvar och värna anställdas hälsa bör förmånsbeskattningen av privata sjukvårdsförsäkringar slopas.
Låga pensioner, lågt uttag av föräldrapenning och lågt nyttjande av den offentliga sjukförsäkringen visar på utmaningarna för företagares sociala trygghet. Det rör sig sammantaget om en halv miljon av samhällets mest utsatta i förhållande till de offentligfinansierade trygghetssystemen. Flera socialförsäkringar så som a-kassan, pension och till viss del föräldraförsäkring utgörs idag av privat-offentlig samverkan. Detta har varit nödvändigt eftersom systemen krackelerar och tilltron till dem sjunker. Denna samverkan bör utvidgas till fler försäkringar för företagare.
Företagarna efterfrågar en premiebaserad försäkring av arbetslöshetsförsäkringen. Att betala en premie med valfri ersättningsnivå skulle skapa trygghet och förutsebarhet för företagare med oregelbundna inkomster.
Reglerna om väsentligt inflytande på ett bolags verksamhet behöver ändras. Idag innebär en suppleantplats i en närståendes företagsstyrelse nekad a-kassa, trots att ingen ersättning utgått för styrelsearbete.
De permanenta reglerna kring när ett företag ska anses vilande behöver ses över, så att en vilandeförklaring inte innebär ett förbud mot marknadsföring och kundkontakter i syfte att återuppta verksamheten.
Att öka kostnaderna att anställa genom höjd eller omfördelad ålderspensionsavgift i arbetsgivaravgifter hämmar konkurrenskraften. Sedan införandet 1995 har löneavgiften nästan åttadubblats, och bara sedan 2010 har den fördubblats, från 6 procent 2010 till 11,62 procent 2020. Sammantaget betalar företagen in cirka 190 miljarder kronor i allmän löneavgift årligen.
Att öka förståelsen för pensionen bör vara prioriterat. Kunskapen är alltför låg både bland företagare och anställda. Det görs bäst genom att stärka individens ansvar för den egna pensionen, dels genom ökad avsättning till premiepensionen, ett fortsatt valfrihetssystem och genom att återinföra avdragsrätten för det privata pensionssparandet. Dessutom bör ökade resurser läggas på informationsinsatser bland alla grupper på arbetsmarken.
Den som anställer någon efter 65 års ålder betalar endast ålderspensionsavgiften på 10,21 procent och inte hela arbetsgivaravgiften på 31,42 procent. För den som arbetar med F-skatt efter riktåldern bör inkomstskatten halveras eller slopas helt. Det skulle ge incitament att arbeta i eget företag längre upp i åldrarna.
Om en fåmansföretagare vill lämna vidare sitt företag till en närstående, exempelvis barn, och kunna ta ut en försäljningssumma till 25 procent skatt måste företagaren dels hålla sig borta från aktivitet i företaget i fem år (karens), dels låta kapitalet i fråga ligga mer eller mindre orört i fem år (träda). Detta medför att många fåmansföretag går miste om kompetens och investeringar och att generationsskiften försvåras. Femårsperioden bör kraftigt förkortas.
När inkomstpensionen haft en avkastning om ca 3 procent per år har fondtorget i genomsnitt haft en avkastning på 7,5 procent. En större del av pensionen bör därför placeras aktivt. Dessutom stärker det medborgarens egenmakt över sin egen pension.