Läs remissen här

Förslaget skulle innebära att svenska banker får betala en betydligt högre resolutionsavgift, samt bygga upp en väsentligt större resolutionsreserv än andra banker i EU. Enligt förslaget ska den svenska avgiften tas ut för överskådlig tid och oavsett hur stor reserven blir. I och med att medlen inte fonderas kan det också ifrågasättas ifall en högre resolutionsavgift medför förstärkt finansiell stabilitet. I allt väsentligt liknar avgiftsuttaget enligt förslaget därmed en förtäckt skatt.

Förslaget riskerar att snedvrida konkurrensen på såväl den svenska som på utländska bankmarknader. De svenska bankerna får generellt sett ytterligare en kostnadsökning jämfört med utländska banker. Denna kostnadsökning kommer till stor del övervältras på svenska bankkunder och företag vilket ytterligare kommer att urholka den svenska konkurrenskraften och försvåra företagens finansieringsmöjligheter.

Förslagets konsekvensanalys är ytterst bristfällig, speciellt med tanke på de kostnadsökningar som övervältringen av kostnader på bankernas kunder och företag utgör. I konsekvensanalysen konstateras endast kortfattat att: ”Ett ökat avgiftsuttag till resolutionsreserven kan i viss utsträckning komma att övervältras på företagens kunder, inklusive konsumenter.” I betänkandet Skatt på finansiell verksamhet SOU 2016:76 konstateras att den föreslagna skatten till stor del inte skulle bäras av banker och försäkringsbolag utan övervältras genom ökade kostnader för finansiella tjänster. Den föreslagna skatten skulle alltså i huvudsak inte träffa bankerna, utan deras kunder, främst småföretag som i hög grad förlitar sig på sektorn för finansiering, betal- och likviditetshantering. Detta samband bör i lika mån gälla förslaget om ett ökat avgiftsuttag till resolutionsreserven.

Ett förslag som innebär att banksektorn på kort sikt får en årlig kostnadsökning på sex miljarder kronor och på längre sikt en kostnadsökning i förhållande till utländska konkurrenter på flera hundra miljarder kronor bör naturligtvis vara väl analyserat och motiverat samt åtföljas av en omfattande konsekvensanalys. I synnhet eftersom stora delar av dessa kostnadsökningar kommer att övervältras på svenska företag som kunder i bankerna och som kostnader vid finansiering till investeringar. Förslaget riskerar att få omfattande negativa konsekvenser för svensk tillväxt och sysselsättning.

Den kraftiga ökningen av avgiftsuttaget och ett kontinuerligt avgiftsuttag riskerar alltså att få stora effekter för svenska bankers verksamhetsförutsättningar. Detta gäller inte minst på landsbygderna, vilket inte heller berörs i konsekvensanalysen. Detta är en mycket allvarlig brist eftersom det bl.a. i slutbetänkandet av Parlamentariska landsbygdskommittén (SOU 2017:1) konstateras att behovet av ytterligare finansiellt kapital för företagen på landsbygden är stort, speciellt i de glesaste regionerna. När det gäller finansiering till småföretag på landsbygden kvarstår bankerna som den största kreditgivarna. En liten del av bankernas utlåning går dock till små företag på landsbygden vilket bl.a. beror på ökade upplåningskostnader som en följd av olika bankregleringar.

Förslaget är bristfälligt i en rad avseenden enligt ovan och skulle leda till allvarliga problem för företag i så gott som alla sektorer och över hela landet, i synnerhet på landsbygden. Utredningens konsekvensanalys kan inte utgöra underlag för lagändringar enligt förslaget. Företagarna avstyrker därför regeringens förslag till ökat avgiftsuttag till resolutionsreserven och slopande av den målsatta nivån för reservens storlek.