Äntligen! Nu öppnar samhället upp

”Det är när man fattar att man ingenting begriper som man äntligen förstått”

Citat; Robert ”Robban” Broberg.

Vårt land och hela vår värld ställdes inför en situation som ingen någonsin varit med om tidigare. Ingen förstod egentligen vad som hände eller vad vi stod inför. I början beskrevs det av alla experter som något som visserligen var helt nytt, men inte så allvarligt att vi inte skulle kunna hantera det. Allteftersom tiden gick ändrades tonläget markant. Detta var den största hälsofaran i modern tid och länder tävlade om vilka som gjorde de rätta och hårdaste åtgärderna för att bromsa och slutligen stoppa pandemin. Det tog inte lång tid förrän länder, världsledare, forskare och självutnämnda experter började ha starka åsikter om hur man skulle, eller inte skulle, agera och vad som var rätt och fel.

Det är tragiskt att denna pandemi tagit många människoliv. Men lika tragiska är det hur snabbt det går för människor och länder att vända sig emot varandra, detta på grund av olika åsikter om hur man bäst hanterar en pandemi som ingen har någon erfarenhet av. Som inte känner av några gränser eller åsikter. Jag har löpande i mitt arbete under denna pandemi lyft fram tre ord; ödmjukhet, kreativitet och mod.

Ödmjukhet utifrån det perspektivet att ingen i världen någonsin har varit med om detta tidigare och att jag tror att alla agerar utifrån sina bästa intentioner för att lösa den situation som uppstod. Ingen gör fel med flit.

Kreativitet. Eftersom ingen någonsin varit med om en likande situation som pandemin skapade kan man inte heller gå tillbaka och se hur man agerade förra gången något sådant hände. Därför måste man vara kreativ och hitta nya lösningar på problemet.

Mod. Eftersom situationen är helt ny krävs det nya kreativa lösningar och beslut. Det krävs då även mod att genomföra dessa.  När man sedan genomför dessa beslut och utvärderar dom, då börjar allt om igen. Ödmjukt kanske man accepterar att besluten inte fyllde de syften det var tänkt. Kreativt att då komma med nya lösningar. Och modigt att erkänna att det inte blev som man tänkt sig och då våga komma med nya förslag.

Jag anser att debatten med tiden blivit väldigt polariserande. Både vad det gäller beslut i olika länder men även beslut som tagits i vårt land och huruvida de varit rätt eller fel. Ju längre tiden gått, desto hårdare har även klimatet blivit mellan människor som har olika åsikter om hur man bäst borde hantera situationen. Ödmjukhet och åsiktsfrihet har i många fall tyvärr lyst med sin frånvaro vilket inte är rätt väg att gå i ett demokratiskt samhälle.

Om vi ser till alla dessa företagare i de branscher som drabbats hårt under pandemin så är detta borttagande av restriktionerna mycket välkommet. Men vi får inte tro att ”faran nu är över” för dessa branscher. Det kommer att ta lång tid för företagen att fylla upp de stora ekonomiska hål som detta har skapat. Dessa företag kommer vi alla att behöva stötta på de sätt vi kan om de ska kunna finnas kvar. #stöddinlokalaföretagare är något jag hoppas vi fortsätter att leva efter.

Regering och riksdag visade med sitt agerande att man förstått hur viktiga Sveriges alla företag är för vårt samhälle och därför infördes olika typer av stöd. Tyvärr visade det också tydligt hur liten kunskap man har om hur vårt lands näringslivsstruktur ser ut idag. Ca 99 % av företagen i Sverige är småföretag med färre än 50 anställda och dessa företag har sedan 1990 stått för 4 av 5 jobb. De står, tillsammans med sina anställda, även för den största andelen av våra skatteintäkter. Skatteintäkter som bland annat betalar den sjukvård som varit extremt belastad under denna tid. Många av dessa företag passade inte in i de stöd som lanserades. Eller så var stöden alldeles för krångliga att ansöka om. Där hoppas jag att kunskapen om näringslivsstrukturen i Sverige ökar. Inför valet får vi se vilket parti som gör sin läxa bäst.

Däremot så förstod många kommunpolitiker hur viktiga småföretagen är för varje enskild kommun när det gäller att skapa jobb och lokala skatteintäkter, men också med att upprätthålla den service som gör att en stadskärna och kommun lever. Den dialogen - med sitt lokala näringsliv samt ödmjukhet, kreativitet och mod med snabba beslut som många kommuner visat för att stötta sina lokala företagare i de drabbade branscherna - hoppas jag är något man tar med sig och fortsätter att agera utifrån även nu efter pandemin.

Jag hoppas att vi - efter några års reflektioner, analyser, utvärderingar och eftertanke - ser tillbaka på denna tid med ett öppet och ödmjukt sinne, lär av vad som varit bra och vad vi skulle kunna gjort annorlunda. Det får inte bli envishet och rädsla för att erkänna att man agerat fel, trots goda intentioner, som styr den framtida utvärderingen. För det är när man fattar att man inte begriper som man äntligen förstått, och kan gå vidare.

Jag hoppas den väg vi nu vandrar framåt efter pandemin, kommer kantas av ödmjukhet, kreativitet och mod. Och att vi alla nu förstått hur viktiga den lilla restaurangen, den lokala klädbutiken, tvätteriet, frisören, caféet, verkstaden eller den lokala nöjeslokalen är för din stad, vår region och hela vårt samhälle. Företagare som kanske inte har ambitionen att expandera och bli världsledande men där många unga får sina första jobb. Jobb som är början in på arbetsmarknader och där integration börjar på riktigt. Dessa företagare är våra jobbskapare, samhällsbärare och välfärdsbyggare. Ge dem nu rätt förutsättningar att verka och utvecklas. Går det bra för dem går det bra för Sverige och vägen framåt blir lättare att vandra.

Thomas Byström,
Regionchef Företagarna Stockholms län, Södermanland, Västmanland, Uppsala län.