Flera politiska partier, i båda block, har det senaste decenniet ägnat tid åt att misstänkliggöra aktiebolag som juridisk form för att bedriva verksamhet. Det är en underlig prioritering.

Aktiebolaget, den bolagsform som man kanske främst tänker på när man hör ordet  företag, grundar sig i en särskild funktion: att möjliggöra investeringar med begränsat ägaransvar, där delägaren står för risken för sitt insatta satsade kapital, men inte mer. Detta medför en ökad möjlighet att göra större investeringar, vilket har varit centralt för utvecklingen av innovationer och mer omfattande produktion.

Stora Kopparberg och Napoleon

Sverige fick sin första aktiebolagslag 1848. Det moderna företaget, så som vi tänker på det i dag, har dock en lång historisk bakgrund. En del historiker hävdar att svenska gruvbolaget Stora Kopparberg var världens första aktiebolag, så tidigt som 1288. Handel och affärsverksamhet har förstås förekommit i tusentals år, över hela världen: från Mesopotamiens handelsmän på 3 000-talet f.Kr., till handelsresorna i Fenicien och Aten, till de första embryona till företag under Romarriket. ”Compagnier” började växa fram i 1100-talets italienska handelsstäder, efterföljdes sedermera av de stora organisationer som Nederländernas och Storbritanniens handelskompanier växte till, och vidareutvecklades genom Frankrikes ”société anonyme” som infördes genom Code de commerce-lagstiftningen 1807. 

Entreprenörer driver på utveckling

Marknadsekonomin som system är grundad i privat kapitalbildning, frivilliga transaktioner och avtalsfrihet, och utgörs av ett finmaskigt nät av individers beslut, koordinering och konkurrens, där utvecklingen är dynamisk och drivs framåt av entreprenörer. Konsumentens beslut är vägledande för alla producenters agerande och avvägningar. Privat ägande av produktionsfaktorer och insatsvaror är nödvändigt, eftersom det är genom enskilda aktörers preferenser och kunskap som priset på dessa faktorer och varor avgörs. Prissystemet förmedlar information som vägleder prioriteringarna hos konsumenter och producenter, utan att dessa behöver träffas för att förhandla vid varje enskilt köptillfälle.

Kruxet med kvasimarknader

Ett krux i detta resonemang är så kallade kvasimarknader, där det inte är konsumenten av produkten eller tjänsten som betalar. Möjligheten att variera ”priset” är starkt begränsat, och därigenom är en faktor – den kanske viktigaste – för att vägleda produktionsbeslut kringskuren.

Av naturliga skäl påverkar detta incitamentsstrukturen. Men att, som Liberalernas partiledare Simona Mohamsson, vilja förbjuda aktiebolag att bedriva friskoleverksamhet är att kasta ut barnet med barnvattnet. Man kan inte i förhand säga att en viss driftsform är bättre eller sämre på att bedriva skolverksamhet – det måste utvärderas utifrån de empiriska resultaten, så som gäller på alla marknader. Detta gäller även med det faktum att aktiebolag har som syfte (dock inte nödvändigtvis enda!) att generera ett överskott som kan delas ut till ägarna, som avkastning på det investerade kapitalet.

Aktiebolaget – en fantastisk innovation

Som bland andra välfärdsforskarna Magnus Henrekson och Niklas Elert har påvisat behöver bedömningen av om de aktörer som finns på en kvasimarknad levererar det som efterfrågas göras utifrån objektiva mått, oavsett vem aktören är. 

Stiftelser, ekonomiska föreningar och andra juridiska driftsformer som bygger på andra regelverk än aktiebolagets, fyller mycket viktiga funktioner i att tillhandahålla verksamheter – ofta småskaliga – som medborgare uppskattar och eftersöker. Men det går inte att komma ifrån att valmöjligheter kräver en mångfald av utförare, vilket kräver investeringar, vilket i sin tur kräver ramverk för att kunna expandera. Och det går inte heller att komma ifrån att aktiebolaget är en fantastisk innovation för att möjliggöra sådana investeringar – och därigenom utökade valmöjligheter.