Låt inte offentlighetens dörrvakter stoppa småföretagen
Offentliga organisationer spenderar årligen 800 miljarder kronor i Sverige. Det är en stor kaka som många företag vill ta del av, både stora och små. Ett krångligt regelverk och överdrivna krav gör dock att små och medelstora företag ofta inte har någon chans att konkurrera mot jättarna, även i mindre upphandlingar.
För komplexa krav
Under de senaste åren har den offentliga upphandlingen blivit ett alltmer politiskt styrmedel för att lösa många av de samhällsproblem som Sverige ställs inför. Det är förstås viktigt att våra skattemedel spenderas på ett klokt sätt och att det är de mest lämpade leverantörerna som vinner de offentliga kontrakten. Men hur långt kan vi dra det hela kring den ökning av krav som ställs i offentlig upphandling kontra möjligheten för företag att kunna delta? Små och medelstora företag har ofta inte en chans att konkurrera med jättarna då de krav som ställs är för komplexa och att kraven innefattar så mycket mer än just det enskilda köpet.
Som leverantör ska du inte bara ha förmåga att leverera det som efterfrågas, utan du ska även uppfylla samhällsnyttiga krav i form av bland annat arbetsrättsliga villkor, hållbarhet och andra sociala villkor. Bara att säkerställa att man följer kraven kan kräva flera heltidstjänster på ett företag, vilket många småföretagare givetvis inte har råd eller möjlighet med. Vi ska förstås värna om dessa viktiga aspekter men vi måste komma ihåg att det spelar ingen roll hur ambitiösa krav som ställs om det ändå inte finns några leverantörer som kan uppfylla kraven. Då ställs i stället upphandlande organisationer på bar backe och får börja om från början igen. I värsta fall kan inte samhällsviktiga funktioner fortsätta erbjudas.
Småföretagarvänlig upphandlingspolicy
Ökat genomsnittligt antal anbud
Glädjande nog kan vi utläsa av den senaste upphandlingsstatistiken att genomsnittligt antal anbud har ökat från 4,6 till 5,4, men det innebär inte att vi kan luta oss tillbaka. Det offentliga har ett stort ansvar i att förmedla sina offentliga kontrakt så att så stor del av företagen, som är lämpliga och har möjlighet att leverera, kan få göra just det. Inte minst i dessa tider där vi befinner oss i en stundande lågkonjunktur.
För att stärka den offentliga upphandlingens konkurrenskraft bör därmed viss försiktighet vidtas för att politiskt styra vilka krav som ska ställas. Den offentliga upphandlingen behöver inte fler regler utan utgångspunkten borde i stället vara en regel in två regler ut, minst. De 800 miljarderna ska förstås spenderas på allra bästa sätt, men i stället för att införa fler obligatorier i upphandlingslagarna borde upphandlande organisationer ges ett större eget ansvar att själva välja vilka krav som ska ställas. Det är trots allt beställaren som är närmast sina egna behov och därmed är bäst på att utforma kraven.
För dialog med marknaden
Bästa sättet att driva på en positiv samhällsutveckling genom offentlig upphandling är att i dialog med marknaden mejsla fram de krav som ska ställas, med beaktande av just båda parters förutsättningar. På det sättet kan vi tillsammans driva utvecklingen av den offentliga affären framåt, utan att minska andelen företag som får möjlighet att vinna offentligt kontrakt.
Små och medelstora företag utgör 99 procent av alla Sveriges företag, men många av dem får bara stå på sidan och se på när jättarna vinner offentliga upphandlingar. Vill vi inte att företagsmångfalden representeras även i offentlig nivå? Den offentliga affären kan inte endast vigas till stora hovleverantörer där små och medelstora företag lämnas till underleverantörsleden eller, ännu värre, ställs helt utanför. Genom att inkludera små och medelstora företag kan kakan fördelas mer rättvist, och en större samhällsnytta uppnås.