Sedan förslagen i Gudmund Toijers utredning ”En moderniserad arbetsrätt” blev kända har mycket hänt, och det inte minst på arbetsmarknaden i övrigt. Sverige har genomgått och genomgår en av de största kriserna i svensk historia och det på grund av något så litet som ett virus.

Våren 2020 präglades av pandemin, företag som tvingades lägga ner, anställda som förlorade sina jobb och det ena krispaketet efter det andra. Det vore därför lätt att förledas till att tro att ingen skulle orka prata om Las och arbetsrätt när omvärlden är i kaos. Men ack så fel den tanken var. Kritiken mot utredningens förslag var minst sagt massiv från de fackliga organisationerna. Högst skrek LO, men även arbetsmarknadsminister Eva Nordmark var djupt kritisk. LO pratade om att anställningsskyddet urholkades och att det inte längre skulle krävas saklig grund för uppsägning, och att arbetsgivarna skulle gå bärsärkagång och säga upp vem de ville hela tiden. Arbetsmarknadsministern i sin tur uttalade att förslagen rubbade balansen mellan arbetsmarknadens parter och att förslagen inte följde direktiven.

Som små barn i sandlådan

Kraftigt överdrivna reaktioner ansåg jag och tänkte tyst för mig själv: ”Klaga på ni – vill ni ha en annan förändring än det utredningen föreslår behöver ni sätta er vid förhandlingsbordet.” Flera organisationer inom LO hoppade dessutom tidigt i våras av parternas förhandlingar, som små barn när de inte får bestämma allt själva i sandlådan.

När sommaren kom la sig den värsta kritiken och det största förbundet inom LO bestämde sig i slutet av sommaren för att komma tillbaka till förhandlingarna. LO hade fått en ny ordförande i Susanne Gideonsson som förefaller ha pratat med sina förbund och fått dem att tänka om. Inte minst visade det sig vid LO:s extrainsatta representantskap i mitten på augusti. Det mötet beslutade enhälligt att ta upp förhandlingarna igen och ställde upp några förutsättningar för att kunna fortsätta. Den svenska modellen med kollektiva lösningar ska värnas, anställningstryggheten ska behållas och den sakliga grunden är en viktig grundpelare i anställningstryggheten. Förutom detta ska parterna även titta på omställningsförsäkringarna och arbetslöshetskassan.

Jag tror att båda parter verkligen vill förändra Las men också att de har helt motsatta ingångar och förväntningar.

Tajt tidsplan

Puh, listan är lång (och svår) och tiden är knapp. Parterna öppnade förhandlingarna i tisdags och ska enligt plan vara klara senast den 30 september. En mycket tajt tidsplan med tanke på att de under de snart femtio år som Las gällt inte lyckats komma överens om utformningen av lagen, trots att försök har gjorts regelbundet.

Jag tror att båda parter verkligen vill förändra Las men också att de har helt motsatta ingångar och förväntningar. Arbetsgivarsidan vill verkligen förändra regelverket vid uppsägningar för att kunna behålla den personal de anser bäst kunna utveckla verksamheten. De vill ha förutsägbara kostnader, och helst skippa turordningsreglerna helt. Facket vill å andra sidan ha tillsvidareanställningar, skrota allmän visstid, gärna skriva in rätt till heltid och stärka ersättningarna i a-kassan.

För mig är detta, på en skala, krav i på vardera ytterkanten som ska jämkas till något i mitten. Vad det kan bli vet vi inte ännu men en sak är säker: Företagarna har varit en blåslampa i utredningen och kommer fortsätta att bevaka så att Las äntligen kan förändras i den riktning vi vill. För vi vet också att politikerna har lovat att om parterna inte kommer överens ska utredningens förslag läggas fram.

Företagarna accepterar ingen tummetott

Sammanfattningsvis kan vi säga att så länge parterna verkligen kommer överens om ändrade regler, enklare och mer förutsägbara uppsägningsförfaranden, förenklade turordningsregler och tydligare möjligheter för företaget att bestämma över vem de ska ha kvar i sin verksamhet kan vi leva med ett fortsatt högt tonläge. Däremot är det inte acceptabelt om parterna gör en tummetott av utredningens förslag – efter Corona kommer Sverige att behöva en välfungerande arbetsrätt mer än någonsin.