Regeringens budgetproposition antas dessa veckor stegvis av riksdagen, som förväntat. De stora puckarna har diskuterats ingående både medialt och i artiklar hos Företagarna – sänkt matmoms, nya 3:12-regler, lägre elskatt, ökade medel för försvaret, stärkta resurser till infrastrukturunderhåll, nytt jobbskatteavdrag. Med mera. Men det finns en nyhet som har passerat under radarn.

Med alltjämt hög arbetslöshet, och svag efterfrågan som håller tillbaka småföretagens tillväxt, hade man kanske förväntat sig en tydligare prioritering av sänkta kostnader för att anställa. Förvisso ingår sänkta arbetsgivaravgifter för 19–23-åringar i budgeten (dock tidsbegränsat, 1 april 2026 till 30 september 2027), men de generella arbetsgivaravgifterna fortsätter att vara höga.

“Överfinansierade” socialförsäkringar

Andelen av arbetsgivaravgiften som är ren skatt är bland de högsta i Europa, betydligt högre än i viktiga konkurrentländer som Finland, Norge och Tyskland. De huvudsakliga skälen till detta är 1) att förmånerna i socialförsäkringssystemen har tak, 2) att arbetsgivaravgifter betalas även för löntagare som inte kvalar in till socialförsäkringarna och 3) den allmänna löneavgiften, som är den största delavgiften av arbetsgivaravgifterna.

Förmånstaken innebär en övre gräns för hur stor inkomst som ligger till grund för beräkning av ersättning. Det innebär att även om en person har en inkomst som överstiger taket, och betalar sociala avgifter på hela sin lön, så ökar inte den potentiella ersättningen från försäkringen. Den del av avgiften som betalas på inkomster över taken är därmed ren skatt. De olika socialförsäkringarna är därmed, i varierande grad, ”överfinansierade”.

Allmänna löneavgiften är ren skatt

Den allmänna löneavgiften har däremot ingen koppling till socialförsäkringarna alls, och är därigenom ren skatt från första kronan. Med undantag för ålderspensionsavgiften bestäms nivåerna för de olika delavgifterna genom en kalibrering för att motsvara prognosen för de utgifter som avgiften ska finansiera. Den allmänna löneavgiften fungerar, som regeringen uttrycker det, som ett ”dragspel” som justeras för att hålla det totala avgiftsuttaget oförändrat vid förändringar i socialavgifterna.

I budgeten sänks procentsatserna för föräldraförsäkringsavgiften, efterlevandepensionsavgiften och arbetsskadeavgiften, eftersom utgifterna i de respektive socialförsäkringarna beräknas minska. Men den totala arbetsgivaravgiften ska ligga kvar på 31,42 procent.

320 miljarder kronor i ren (och dold) skatt

Detta medför att den allmänna löneavgiften höjs vid årsskiftet, från 11,62 till 12,62 procent – totalt innebär det nästan 320 miljarder kronor i ren (och dold) skatt. Jämfört med 2023 kommer den allmänna löneavgiften 2026 innebära mer än 50 miljarder ökad skatt på anställdas lön.

Kostnaden för att anställa behöver tas ner – i synnerhet för de minsta företagen. Men även trenden att den generella dolda beskattningen genom arbetsgivaravgiften kontinuerligt ökas måste stoppas – och vändas.