Det har gått mer än fyra månader sedan IF Metall varslade om stridsåtgärder mot Teslas svenska dotterbolag TM Sweden AB. Konflikten bröt ut 27 oktober och omfattar sedan dess strejk och blockad av allt arbete på företagets samtliga arbetsplatser i Sverige.  

IF Metall gick snabbt vidare med blockad mot arbete med service på Teslas bilar och produkter på ett tjugotal verkstäder hos andra företag. Slag på slag kom sympatiåtgärder från Transport, Fastighetsanställdas Förbund, Hamnarbetarförbundet, Elektrikerna, Seko, Målareförbundet, Byggnads och Kommunal. Den senaste sympatiåtgärden aviserades på onsdagen. Seko varslar om blockad av arbete med projektering, beredning, nyanslutningar, nätutbyggnad, service, underhåll och reparationer avseende Teslas samtliga laddstationer i Sverige.

Bristande markkontakt i IF Metall  

På pappret ser det ut som en formidabel maktuppvisning från fackföreningsrörelsen för att få Tesla att teckna kollektivavtal i Sverige, men i praktiken har uppslutningen hos de anställda på TM Sweden varit skral. Dagens Nyheter har utifrån Medlingsinstitutets nyligen publicerade årsrapport räknat ut att bara ungefär en tredjedel valt att delta i strejken. IF Metall valde i december att utesluta flera medlemmar på grund av strejkbryteri. Lise-Lotte_rund_liten.png

− IF Metall har gått ut stenhårt mot Tesla. De vill vara den tyngsta dödsmetallaren på scenen, men framstår alltmer som en övervintrad pudelrockare från åttiotalet, säger Lise-Lotte Argulander, Företagarnas expert på arbetsrätt. 

Missbruka inte strejkvapnet

Tesla jobbar vidare  

Tesla har vad som är känt inte öppnat upp för att gå facket till mötes om kollektivavtal. Företaget säger i en kommentar till Dagens industri att över 90 procent av TM Sweden AB:s anställda jobbar på som vanligt. Trots sympatiåtgärder kunde ett helt nytt Tesla Center öppnas i Jönköping i december och flera nya supercharger-stationer har tagits i bruk. Fackförbundet Elektrikernas blockad gäller service och reparationer av snabbladdarna, inte nybyggnation.  

Från och med måndag 19 februari råder dessutom en tillfällig dispens för verkstäderna som är uttagna i sympatiblockad. IF Metalls konfliktkommitté menar att den behövs för att hjälpa de verkstäder samt Teslaägare som är hårdast drabbade av konflikten. Dispensen gäller till och med 30 april och avser bilar som är okörbara på grund av krockskada och som är föremål för försäkringsärende. 

− Dispensen är en halvmesyr. Företagarna anser att facken inte bör kunna vidta sympatiåtgärder som skadar tredje person och företag som inte är inblandade i primärkonflikten. Det krävs en proportionalitetsprincip i konflikträtten och framför allt behöver sympatiåtgärderna kraftigt begränsas, säger Lise-Lotte Argulander.  

Ett nej måste få vara ett nej

Företagarna har allt sedan konflikten seglade upp i höstas vidhållit att avtalsfriheten är en viktig princip som parterna på arbetsmarknaden borde hedra. Enligt svensk lag är det möjligt för en arbetsgivare att avstå från att teckna kollektivavtal. Sex av tio företag med färre än femtio anställda väljer att inte vara del av partsmodellen.  

− Kollektivavtal är inte obligatoriskt och då måste ett nej få vara ett nej. Det går också att ifrågasätta legitimiteten av fackens åtgärder om inte ens deras medlemmar hörsammar strejken, säger Lise-Lotte Argulander. 

Ett nej är ett nej – även när det gäller kollektivavtal

Konflikten skadar även partsmodellen 

Nyligen blev Lise-Lotte Argulander intervjuad av tidskriften The Economist som ägnar konflikten en lång artikel i dess fördjupande magasin Economist 1843. Om inte ens företag som har kollektivavtal kan lita på att fredsplikten råder, utan kan utsättas för sympatiåtgärder, säger hon i artikeln, vem kan då lita på fackföreningsrörelsen?  

I samma artikel pressas IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson på om hon anser att konflikten är proportionell med tanke på att den drabbar många företag som inte rår över konflikten mellan fackförbundet och Teslas svenska dotterbolag. Hon svarar genom att säga att det är naivt att tro att det går att gå i krig utan att någon kommer till skada. Från arbetsgivarsidan i partsmodellen är det desto mer lågmält.  

− Jag är inte förvånad, men lite besviken över hur tyst det är från arbetsgivarsidan och även från politiskt håll. Rim och reson i konfliktens omfattning har hamnat helt i skuggan av rätten att ta till konfliktåtgärder, men den ifrågasätter ju ingen. Många som likt Företagarna tidigare talat för behovet av en proportionalitetsprincip säger nu inte ett pip och det skadar i förlängningen förtroendet för partsmodellen, säger Lise-Lotte Argulander.