Dags att lyssna på kidsen och företagen

En sensommarkväll, lite för sent med tanke på att skolan skulle börja snart igen, tog jag med mig min dotter ut för att maxa sista dagen av sommarlovet. I sällskap av kvällssolen och med en glass i handen konstaterade vi att det var rätt vemodigt att sommaren led mot sitt slut, men att vi ändå var glada och utvilade redo att ta oss an hösten.

Så plötsligt avbröts lugnet av ett stegrande bullrande oljud ackompanjerat av högljudda röster. När jag vände mig om för att se var ljudet kom ifrån fick jag syn på några tonåringar, som kvällen till ära åkte… kontorsstol! Sent på kvällen, bara någon dag innan skolstart. Har de inget bättre för sig? tänkte jag. Samtidigt hörde jag hur en förbipasserande man fällde en sur kommentar när stolen på hjul passerade och jag tänkte att när de rullar förbi här är det min tur.

Men så, precis innan de rullade förbi oss, tog jag plötsligt de berömda tre djupa andetagen och sa i stället ”hallå grabbar, är ni verkligen så här uttråkade?”. I munnen på varandra svarade alla i kör ”ja,  jätteuttråkade! Det är därför vi är ute och rullar kontorsstol”.

Döm inte hunden efter håren

När vi pratat en stund blev det alldeles uppenbart att pandemin satt sina spår hos dessa femtonåringar. Förmaningar hemifrån om att inte hänga hos varandra och avsaknaden av en ungdomsgård i området gjorde valen för umgänge och aktivitet relativt begränsade. Visst hade de kunnat spela basket, men det krävs två basketkorgar och en plan för att spela match och det fanns bara en korg uppsatt. Kontorsstolen, den hade någon lämnat utanför ett soprum. Så i brist på två basketkorgar, ja då fick en stol med hjul helt enkelt bli kvällens aktivitet.

Vi pratade vidare om vad killarna kunde tänkas vilja göra efter gymnasiet. En av dem berättade att han tyckte att en flera år lång utbildning på universitetet verkade alltför svårt. När jag – arbetsskadad som jag är – entusiastiskt berättade att det finns en väldigt stor efterfrågan på personer med yrkesutbildning sken han upp. En annan som först inte verkade ta min fråga om framtiden seriöst erkände efter en stund att han faktiskt hade tänkt att han skulle passa bra som lärare. 

Min irritation hade snabbt vänt till fascination. Jag insåg att här stod det ett par livs levande bevis på den problematik som jag dagligen arbetar för att lösa – att vi får rätt utbildningar på plats för att komma till rätta med den kompetensbrist som i dag finns hos Sveriges små och medelstora företag, och att folk faktiskt söker utbildningarna.

Poletten trillade ned

Detta kan tyckas som en märklig anekdot i en krönika skriven av Företagarnas utbildningspolitiska expert. Men när jag häromdagen under ett möte med ett antal myndigheter berättade om mitt samtal med tonåringarna verkade det som att en pollett äntligen trillade ner hos samtliga tjänstemän runt bordet. Helt plötsligt blev det budskap som jag gång på gång upprepat i möten med myndighetspersoner som ansvarar för frågor som rör utbildning och kompetensutveckling – ni måste lyssna på företagen när nya satsningar tas fram – både konkret och lättsmält.

För om tanken är att utbildningarna i slutändan ska leda till arbete är det helt avgörande att anpassa insatserna till de företag som ska anställa studenterna som kommer ut på andra sidan. För ett behov att anställda, det finns. Pandemin till trots så uppger företagen fortfarande, ett och ett halvt år senare, att deras största tillväxthinder är att hitta rätt kompetens. En stor andel av företagen ser också ett stort behov att vidareutbilda sina redan anställda för att företaget ska kunna ta nästa steg.

En ensam basketkorg hjälper ingen

Precis som att en ensam basketkorg inte kommer till användning, kommer inte heller dyra men oönskade utbildningar göra någon skillnad. Samtidigt, om vi inte får fler unga att välja en yrkesutbildning kommer vi aldrig kunna fylla det skriande behov av yrkesutbildad arbetskraft som finns i hela landet. Bara inom motorbranschen kommer man inom de närmsta tre åren behöva anställa 5 300 personer. Men antalet ansökningar till fordons- och transportprogrammet på gymnasiet dalar.

Om tankesättet och retoriken kring utbildning i Sverige får fortsätta som den gjort de senaste åren kommer vi aldrig kunna matcha nyexaminerade studenter med företag som vill anställa. Vi hindrar därmed inte bara Sveriges företag från att växa utan vi experimenterar även med våra ungas framtid.

Så om du som läser ska ta med dig någonting från den här krönikan så är det: Lyssna på kidsen och lyssna på företagen.