Paketlösning från Kalix utmanar byggbranschen

En klocka på väggen räknar sekund för sekund ner tiden till att nästa leverans av badrum ska rulla ut från löpande bandet vid familjeägda PartGroups badrumsfabrik: 34:47, 34:46, 34:45…

Men ingen verkar stressad över tickandet. Badrummen som ska iväg är redan klara. Varje dag rullar i genomsnitt 28 helt färdiga badrum ut från fabriken. Det blev totalt 8 500 förra året.

Vi är i Kalix. Härifrån är det närmare till Murmansk än Stockholm. Företagarnas vd Günther Mårder har stämt träff med Anton Lundholm, vd och en i syskonskaran som äger PartGroup. Det är en företagsgrupp, med säte i en kommun med 7 000 invånare i tätorten och det dubbla i kommunen, som smugit i gång något av en industriell revolution.

På fabriken i Kalix tillverkar de nyckelfärdiga badrum. I ett snickeri en bit härifrån har man en helt digitaliserad produktion av måttanpassade kök. En tredje fabrik levererar stamrenovering i platta paket och hotell- och flerbostadshus i jättemodulformat. För att nämna några exempel.

Företaget äger även det nästan helt egenproducerade Arenahotellet i Uppsala.

– Stommen är monterad på plats av en entreprenör. Men i princip allt annat är våra prefabricerade moduler, säger Anton Lundholm.

Det ligger dagar, månader och år bakom tekniken som gör produktionen i gruppen möjlig och de äger en rad patent.

För Günther Mårder är besöket lite av en nostalgitripp, fast in i framtiden.

– Jag började min karriär i byggbranschen, som ansvarig för rivningen av gamla gjutjärnsstammar. När man vet hur det går till ute på byggen i dag är det provocerande att komma in i en fabrik som den här och se hur man kan arbeta.

Så vad är det vi ser? I utställningslokalen står en rad mockups, fullskaliga modeller. Utsidan ser ut som en packlår. Insidan är skinande blanka badrum.

– Alla som har något att säga till om hos beställaren måste komma till Kalix för att granska, justera och till slut god känna sina mockups för varje projekt.

Arkitekten, beställaren, el-konsulten. Vi vill ha alla i samma rum, säger Anton Lundholm.

Har ni alltid krävt det?

– Ja. Eftersom vi har en industriell produktion kan vi inte ändra på något när vi väl drar i gång produktionen. Vi tvingar fram beslut i ett tidigt skede. Jag tror att det är bra för hela projektet.

Finns det en risk att industrialiseringen leder till enformighet?

– Nej, egentligen inte. 90 procent av alla badrum vi gör har vita väggar och grå golv. Men det är för att den som ritar vill ha det så. Om jag ska vara ärlig tycker jag att det är för djävligt att de inte varierar mer.

Det måste ändå finnas viss effekt av att göra samma sak flera gånger?

– Absolut. Men med ökad digitalisering minskar den effekten. Att byta färg, form eller material i kakelplattorna ger minimala merkostnader. Vi har större problem med att beställare försöker spara genom att exempelvis välja kakel av för låg kvalitet. De är ojämna, har mikrosprickor och går sönder i vår plattsättningsrobot.

NCC försökte kopiera er när de startade en fabrik för industriell produktion av flerbostadshus. Men de la snabbt ner.

– De köpte badrummen från oss. Man kan spekulera i varför det gick som det gick för dem. Jag kände att de hade för bråttom. De skulle göra hela hus på en gång, och de skulle få igång hela produktionen på ett år. Du vet, anställa 100 personer och bygga världens modernaste fabrik, med alla maskiner. Och de satte i gång fem byggen parallellt. Gör man så hinner man inte åtgärda barnsjukdomarna.

Är det frestande att göra hela huskroppar? Ni gör redan kök och badrum, de två dyraste delarna?

– Jag är mer intresserad av att driva digitaliseringen i branschen. Bygga upp en avdelning för byggprojektering som kan rita hus i 3D, så att alla beslut kan fattas innan man börjar producera. Jag tror att vi, med vårt industriella tänk, har mycket att bidra med på det området.

”Jag kan ärligt säga att vi inte hade klarat det utan invandringen”

Varför är det intressantare?

– Digitalisering är nödvändig för industrialiseringen av branschen. Alla har ritningar, men man går fortfarande runt på halvfärdiga byggen och kontrollmäter hålen i väggarna innan man vågar beställa fönster. Det går inte att tänka prefab med de förutsättningarna.

Ni är den största arbetsgivaren i Sangis, där din farfar en gång startade företaget. Hur känns det?

– Alltså, det var inte så svårt att bli störst i Sangis… Men skämt å sido. Det känns bra. Jag har funderat mycket på hur vi får medarbetarna att känna stolthet över vad de bidrar med till lokalsamhället. Inför en firmafest räknade jag ut hur mycket pengar vi betalar i skatt varje år. Hur många dagis man kan driva för de pengarna.

Man kan skriva ut hur mycket skatter företaget betalar in på lönebeskedet, till exempel.

– Det är en bra idé. Det står Part på varenda ungdoms- och knattelag här i Kalix. Det är för att de som jobbar här ska känna att det är tack vare att jag går till jobbet varje dag som innebandylagen kan åka på matcher. Vi säljer inte en enda pinal på den sponsringen. Men jag kommer aldrig att sluta med det.

Hur klarar ni kompetensförsörjningen?

– Jag kan ärligt säga att vi inte hade klarat det utan invandringen. Vår produktionschef började som plattsättare. Då kunde han inte ett ord svenska. Alla som kommer hit får möjligheten att gå hela vägen. Det är häftigt att se hur människor växer när de får förtroende.

Text: Marie-Louise Olsen.