Överskottsmålet är en del av det finanspolitiska ramverket, vad menas med detta?

I början av 1990-talet var Sverige i en djup ekonomisk kris. Budgetunderskottet var mycket stort och statsskulden ökade markant. En överenskommelse ingicks därför över partigränserna om ett finanspolitiskt ramverk för statsbudgeten. Ramverket innehöll tre budgetpolitiska mål för att förbättra trovärdigheten och långsiktigheten i den svenska budgetprocessen; ett överskottsmål för hela den offentliga sektorn, ett utgiftstak för staten, samt krav på kommuner och landsting att ha en god ekonomisk hushållning och budget i balans.

Regeringen vill nu utreda ifall överskottsmålet kan lämnas, vad innebär detta mål?

Överskottsmålet innebär enkelt uttryckt att den offentliga sektorns finansiella sparande, d.v.s. statens inkomster minus utgifter, i genomsnitt ska uppgå till 1 procent av BNP över en konjunkturcykel.

Vad menas med konjunkturcykel, då?

En konjunkturcykel avser den period det tar för ekonom att pendla mellan hög- och lågkonjunktur, vanligtvis mellan tre till fem år. Det finns dock ingen exakt fastslagen period. Därmed finns också utrymme för avvikelser från överskottsmålet.

Men vad är syftet med överskottsmålet?

Syftet med överskottsmålet är att skapa långsiktigt hållbara offentliga finanser så att allmänheten, företagen och finansmarknaden har förtroende för finanspolitiken. Överskottsmålet bidrar till att det finns en buffert för att möta kraftiga nedgångar i konjunkturen utan att öka skuldsättningen.

Överskottsmålet främjar också ekonomisk effektivitet genom att skatteuttaget inte ska behöva höjas eller variera över tiden till följd av den demografiska utvecklingen. Återigen kan det liknas vid en buffert för oförutsedda utgifter för staten.

Hur hänger överskottsmålet ihop med statskulden?

Givet att överskottsmålet utgör en buffert för att kunna möta kraftiga konjunkturnedgångar utan risk för snabb skuldökning, bör överskottsmålet främst vara framåtblickande. Även graden av skuldsättning har betydelse för regeringens möjlighet att stabilisera ekonomin. Sveriges har idag, mycket tack vara det finanspolitiska ramverket, ett starkt finansiellt läge med en relativt låg statsskuld. Det finns ingen anledning i sig att inte ha någon statsskuld alls, tvärt om finns det ofta bättre och mer lönsamma investeringar för staten att göra, än att betala tillbaka en statsskuld med låg ränta. Till exempel att investera i infrastruktur eller utbildning, vilket långsiktigt ger en högre intäkt för staten i form av framtida tillväxt och skatteintäckter.

Regeringen har nämnt ett balansmål istället för överskottsmålet, vad menas med detta?

Regeringen menar att det kan vara lämpligt att överge målet om en procents överskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel och istället införa ett balansmål. D.v.s. de offentliga finanserna behöver bara gå plus minus noll.

Problemet är att överskottsmålet inte kommer att nås under innevarande mandatperiod. Utgifterna är helt enkelt större än intäkterna. Även om konjunkturen tar fart kommer vi inte att nå överskottsmålet förens efter 2018 enligt regerings beräkningar. För att klara överskottsmålet skulle regeringen tvingas till kraftiga skattehöjningar, vilket i sig skulle försämra konjunkturen.

Det finns vissa argument för att överskottsmålet är för ambitiöst. Statsskulden är väldigt låg, relativt sett och vi har en positiv finansiell nettoförmögenhet i offentlig sektor. Då kanske vi inte behöver ha en lika stor buffert som tidigare, vilket kanske talar för ett balansmål.

Så är det bra eller dåligt att överge överskottsmålet?

Det är klokt att inte försöka nå överskottsmålet för snabbt eftersom det skulle kräva väldigt hårda finanspolitiska åtgärder. Det skulle fördröja och försvåra återhämtning i ekonomin och vore helt fel väg att gå i ett läge där statsfinanserna inte är något problem.

Samtidigt innebär ju ett balansmål att bufferten vid framtida konjunkturnedgångar kommer minska. Detta är en risk och måste utvärderas noga.

Då förra regeringen inte klarade att nå målet var Socialdemokraterna skarpa kritiker. Det är möjligt som sagt att målet är för ambitiöst, men då skulle de ha tagit diskussionen tidigare. Nu blir intrycket att de inte klarar av målet och därför föreslår att ändra till balansmål.

Kanske är det vettigt att sikta på ett visst överskott och sedan skjuta lite under, snarare än att sikta på balans och skjuta under. Men som sagt, detta bör analyseras nog och sättas i relation till statsskuldens långsiktiga utveckling. Därför ger regeringen Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera vilka konsekvenser det kan bli av att ändra målnivån för det offentliga finansiella sparandet från ett överskott på en procent till ett sparande i balans.