Valet är avgjort. Ingen regering är bildad, vi har varken en statsminister eller budget. Allt står i limbo. Några som inte har råd att befinna sig i ett vakuum är de som driver företag. Politiker kan vänta. Företag kan inte göra det.

Svenska folket har gjort sitt, nu är det dags för våra folkvalda att kavla upp ärmarna och visa hur långa ledtider de vill ha. Kommer vi få en repris på 2018 års val där det tog rekordlånga 134 dagar och fyra rundor hos talmannen innan vi fick en regering? Vi går mot ett potentiellt regeringsskifte, något som historiskt sett har visat sig ta i snitt tre veckor. 2022 tog det 37 dagar – dit har vi inte nått ännu. Regeringsbildningen är inte helt lätt, konceptet är enkelt men i praktiken är det något knepigare. Vi vill inte att en regeringsbildning hastas fram. Men vi vill inte heller att landets företagare ska drabbas av att befinna sig i ett vakuum.

I väntan på en regering infrias inga vallöften – kanske snarare att de skjuts fram eller glöms bort.

Den limbo vi befinner oss i innebär investeringar som skjuts upp, anställningar som fryser inne och affärsbeslut som inte vågar fattas. Medan partierna förhandlar tvingas företagarna leva i ovisshet om vilka regler, skatter och kostnader som kommer att gälla framöver.

Just nu finns flera tillfälliga reformer och skattesänkningar som påverkar företagens ekonomi. Drivmedelsskatterna har sänkts tillfälligt vilket lindrar kostnadschocken för många företag. Matmomsen har sänkts för att lätta trycket på hushållens ekonomi. Även livsmedelsbutiker, producenter, grossister och restauranger behöver veta vilka spelregler som gäller på längre sikt. Vad händer därefter? Ingen vet. Osäkerhet är dåligt för konsumenterna. Det är minst lika dålig för företagen som ska investera och planera verksamheten.

Till det kommer energifrågan. Företagare i elprisområde 3 och 4 kämpar redan med höga elkostnader och väntar på besked om framtida energipolitik, elproduktion och elnät. För många mindre företag är elkostnaden inte längre en sidofråga. Den avgör om verksamheten över huvud taget kommer fortsätta existera eller inte.

Samtidigt diskuteras arbetsgivaravgifter, fåmansföretagarnas villkor och andra reformer som direkt påverkar kostnaderna för att driva företag. När beskeden uteblir blir osäkerheten i sig en kostnad.

Det värsta är att företagarna inte kan göra något åt saken. De kan inte pausa hyran eller skjuta upp lönerna. De kan inte be banken vänta tills regeringen är på plats. Det är de minsta företagen som är mest sårbara, vilket i förlängningen innebär hela landet eftersom det är småföretagarna som har skapat överlägset flest jobb.

När politiken hamnar i limbo är det företagarna som får ta smällen. Inte politikerna. Inte partierna. Företagarna. Och i förlängningen alla de jobb, investeringar och skatteintäkter som deras företag skapar. Företagarna har inte råd att inte veta.