På fredagen sprang studentklassen VF23 ut från Bråvallagymnasiets el- och energiprogram i Norrköping. På måndagen efter utspringet börjar de allra flesta arbeta. I en artikel i Norrköpings tidningar berättar en av studenterna att ”de flesta har fått jobb”. Och den intervjuade studenten hittar ingen i klassen som inte har jobb. Man kan tro att det är något helt unikt, men det är faktiskt ganska vanligt. Åtminstone om man har gått en praktisk utbildning inom exempelvis fordon, bygg, el eller industriteknik. Företagen skriker efter deras kompetens och är beredda att slanta upp bra löner.

Bäst går det för ungdomarna som tar studenten får från fordons- och transportprogrammet. I genomsnitt får sju av tio jobb inom ett år. I samtal med företrädare för fordonsbranschen brukar de säga att alla som vill ha jobb, får jobb. Medianlönen är det heller inget fel på, den ligger på drygt 31 000 kronor i månaden.

Kompetens som inte efterfrågas

Samtidigt sticker Sveriges höga ungdomsarbetslöshet ut. Nästan var fjärde person mellan 15 och 24 år är arbetslös, enligt SCB:s säsongsrensade data. Siffrorna är ihållande och påverkas inte så mycket av konjunktursvängningar, vilket i talar för strukturella problem i gruppen. I klarspråk betyder det att ungdomar läser utbildningar ingen, eller få, är särskilt intresserad av, i bjärt kontrast till studenterna från Bråvallagymnasiet i Norrköping.

Glädjande nog ökar intresset för praktiska program. Allt fler ungdomar förstår värdet av att snabbt komma ut på arbetsmarknaden, tjäna pengar och kanske starta eget. Jag tror också att allt fler inser att man inte behöver jobba med samma sak precis hela sitt yrkesliv, utan kanske hinner byta inriktning både en och två gånger.

Villfarelsen om universitetsutbildning

Den tuffaste nöten att knäcka handlar om föräldrar. Det verkar finnas en föreställning om att akademiska studier är lite finare är yrkeskunskaper. Många föräldrar verkar dessutom fortfarande leva i en villfarelse av att universitetsstudier leder till ett smörgåsbord av jobberbjudanden. I stället är det tvärt om. Många har lägre inkomster efter sin universitetsexamen än under själva studieperioden, som många gånger präglas av nudlar och pinsamma telefonsamtal om kapitalförstärkning från föräldrarna.

Mina meningsmotståndare brukar säga att alla inte kan plugga något praktiskt. Det är givetvis rätt. Min poäng är att fler borde göra det. Och till varje politiker som säger sig bry sig om att minska arbetslösheten vilar ett viktigt ansvar i att säkra kvaliteten och utbudet av yrkesprogrammen. 

Med det sagt vill jag utrycka mina gratulationer. Inte bara till alla tusentals studentexamina utan till alla nykritade anställningskontrakt till viktiga och riktiga jobb.