Det har varit mycket tal om återhämtning på sistone, och då menar jag inte en stunds lugn från alla måsten. Nej, det handlar så klart om ekonomin. Den som numer formas av krigets vindar. Inte bara i Ukraina utan även i Iran och Mellanöstern.

Väntar ransonering av drivmedel runt hörnet, eller tar vi oss till slut igenom Hormuzsundet med blotta förskräckelsen? Ja, säg det.

Att orientera sig i de storpolitiska skeendena är som att gå omkring i Lustiga huset, fast utan att det är roligt. Bäst-före-datumet på prognoser ter sig ibland kortare än mjölk med röd prislapp.  

Det finns rättesnören

Visst kan det kännas som att alla gamla rättesnören är tilltrasslade? Men det stämmer inte. Ett som passar bra så här i påsktider är att det gäller att inte lägga alla ägg i samma korg.  

Vår regering rår inte över beslut som tas i Vita huset – eller i Moskva och Teheran. Men bra och långsiktig politik här hemma kan underlätta för våra företag. När de utvecklas och växer står hela samhället stadigare. 

Det stora finns i det lilla

Jag vill stanna upp vid detta, eftersom det är så viktigt. På senare år har vi sett hur många politiker fått ökad aptit för massiva offentliga satsningar på stora företag som ska erövra världen. Men det är inte det jag menar. Tvärtom. Gång på gång ser vi att politiker är sämre än marknaden på att veta vilka satsningar som kommer att lyckas och inte. Det är upp som en skattefinansierad sol och ner som en verklighetsbränd pannkaka.

Långsiktigt klok politik handlar om att börja i att konstatera att små företag med upp till 49 anställda utgör mer än 99 procent av alla företag i Sverige. Tillsammans är de landets största skattebetalare, arbetsgivare och välfärdsskapare. Det är genom att ge alla dessa företag bättre förutsättningar att lyckas som våra politiker prioriterar rätt.

Tre reformer som gör skillnad

Det finns tre reformer som är särskilt viktiga. Sänkt arbetsgivaravgift, minskad regelbörda och säkrad kompetensförsörjning.  

Ska fler företag kunna anställa måste kostnaderna minska och arbetsgivaravgifterna – 31,42 procent av bruttolönen – är i praktiken en dold skatt på arbete som behöver sänkas om fler jobb ska skapas.  

Fyrahundra miljarder kronor. Så mycket bedömer Tillväxtverket att företagens totala regelkostnader uppgår till. Politikerna i Stockholm och i Bryssel behöver rensa upp i regeldjungeln innan företagen dukar under av administration.  

Att anställa en ny medarbetare ska inte kännas som att leta efter en nål i en höstack, men kompetensbristen i Sverige har nått kritiska nivåer. Det är därför hög tid att anpassa utbildningssystemet efter arbetsmarknadens behov och underlätta för arbetskraftsinvandring.   

De här förslagen ger inga braskande rubriker, inga fototillfällen för att klippa band och de får definitivt inte omvärlden att te sig rimligare på en gång. Vad de i stället gör är att rita om kartan där det är möjligt för att ge pressade företagare chansen att göra det de gör bäst, lösa konkreta problem. Det kan ge både dem, oss och i förlängningen hela ekonomin välbehövlig återhämtning.