De senaste åren har det under sommaren uppkommit debatt om att vissa kommuner i Sverige, på grund av stor turism, har ökade kostnader utan att samtidigt få del av skatteunderlaget från sommargästerna. Det har lett till olika typer av förslag om förändring av skattesystemet. Har de någon bäring?

”Eftersom Skåne har många populära områden för sommargäster i alla åldrar så innebär det också att många kommuner får en extra belastning för tillfällig hemtjänst under sommarmånaderna”, skrev företrädare för Centerpartiet i Sydsvenskan tidigare i veckan och efterlyste att ge ”sommarkommunerna verklig kompensation för sina merkostnader”. Förra året skrev Elisabeth Thand Ringqvist, Centerns näringspolitiska talesperson, i DI om hur Åre bland annat ökade kostnader för att vägar ska byggas ut för säkerhet och bekvämlighet och att Åre och andra kommuners behov av investeringar i vatten och avlopp innebär betydande kostnader.

Turismskatt – en oknäckt nöt

En lösning som vissa har fört fram är en ”turistskatt” – att tillfälliga besökare ska betala extra, för att finansiera de ökade kostnaderna. Förslagen har sett ut på olika sätt: en extraavgift per hotellnatt, eller någon form av proportionering av skatteintäkter från turism tillbaka till kommunen. 

Turismbranschen har inte varit glad i förslagen. Branschorganisationen Visita har påvisat hur det skulle leda till både minskad turism, svårigheter för företag och lägre intäkter för kommunerna.

Frågan om hur en ”turistskatt” skulle utformas är en oknäckt nöt. Ett forskningsprojekt är initierat för att studera detta, med förväntade resultat 2028.

Men redan nu kan man identifiera några kärnfrågor som gör hela idén om turistskatt problematisk.

Vem ska betala – egentligen?

På vad skulle skatten tas ut? Detta kallas inom forskningen skattebas – den ekonomiska aktivitet som skatten beräknas på. Olika aktiviteter har radikalt olika skatteregler. Ska turistskatten tas ut på lokala företags intjäning (bolagsskatt), på besökarnas lön (inkomstskatt) eller på de lokala inköpen (moms och eventuell punktskatt)? 

Hur skulle turistskatten registreras? Om det skulle vara på företags intäkter skulle det kräva att man gjorde bolagsskatten olika för olika tider på året – ett mycket krångligt system, både för företag och för Skatteverket. Alternativt att kommuner ges möjlighet att ta ut egen bolagsskatt, utöver den statliga; det skulle dock kräva en total omstöpning av bolagsskattesystemet. Om det i stället skulle riktas in på individer, är det rimligaste att tänka sig att det är deras konsumtion – alltså moms och punktskatt. Men det skulle tarva ett system där antingen enskilda personers inköp registreras och beskattas individuellt (hej, Orwell), eller att den moms (och punktskatt, på varor som alkohol, tobak och bensin) som vissa handlare i vissa kommuner påför skulle sättas upp i ett särskilt register hos Skatteverket. En byråkratisk mardröm. 

Vem ska få intäkterna?

Hur skulle ”turistskatt”-intäkterna fördelas? Förhoppningsvis är inte tanken med ”turistskatt” från de kommuner som föreslår sådan att minska turismen – även om det vore en trolig följd, på marginalen – utan att få större del av de ekonomiska vinster som turismen skapar i bygden. Men skattepengar, oavsett skattebas, går in till staten – som sedan fördelar ut medel i olika utgiftsströmmar. Sverige har inget system med öronmärkning av skatteintäkter för särskilda utgiftsposter. Det finns ingen garanti att ökade intäkter från en ”turistskatt” skulle komma tillbaka till kommunen. Omfördelningen mellan stat och kommun sker nämligen genom det kommunala utjämningssystemet, där staten ”utjämnar för skillnader i skattekraft”. Så, om en kommun får ökad ”skattekraft” genom att beskatta turister, finns stor risk med nuvarande regler att pengarna omfördelas till någon annan kommun, med färre turister. Turistskatt kan således inte fungera om inte det kommunala utjämningssystemet också görs om – ingen liten fråga (föremål för en drygt 1000-sidig utredning häromåret).

Poängen med besöksavgifter

I en del länder tas turistavgift, ”city tax” eller liknande ut av hotell, biluthyrare och liknande näringsidkare. Ett annat känt exempel är Venedigs besökaravgifter. Men sådana avgifter väcker den grundläggande frågan: Vad är syftet med dem? Om syftet är att minska turisttrycket, står det i motsättning till förhoppningen om ökade intäktsströmmar från avgiften/”turistskatten” – då vill man ju ha fler som betalar dem. Om syftet är att täcka kostnaden för användning av offentliga nyttigheter, som C-företrädarna antyder, är turistskatt en skakig finansieringskälla.

Det finns skattesystem som möjliggör att lokala skatteintäkter stannar i kommunen eller regionen – exempelvis Norges skatt på vattenkraft. Men att införa något liknande skulle kräva en större reform av det svenska skattesystemet. Om man ska initiera något sådant, bör man först vara överens om vad syftet är.