Riskfyllt att vänta med räntesänkning
På tisdagen publicerade Statistiska Centralbyrån (SCB) februari månads siffror över prisutvecklingen i ekonomin. Det vanligaste inflationsmåttet, konsumentprisindex (KPI) var 4,5 procent i februari, jämfört med 5,4 procent i januari. Indexet mäter förändringen i prisnivån jämfört med samma månad föregående år och visar med andra ord att prisökningstakten minskat.
Riksbanken använder indexet KPIF som målvariabel för penningpolitiska beslut. Det indexet skiljer sig från KPI genom att hushållens räntesatser för bolån hålls konstant. Med fast ränta var konsumentprisindex (KPIF) 2,5 procent i februari, jämfört med 3,3 procent i januari. Även det var alltså en minskning.
− Att inflationstakten nu kommit ned till en nivå som är i linje med inflationsmålet visar att styrräntehöjningarna haft effekt och att Riksbanken förväntas börja sänka räntan innan sommaren. Men i det konstaterandet finns mycket osagt, säger Företagarnas chefsekonom Johan Grip.
Stabilt runt målet är bäst
Enligt Johan Grip finns nu en stor risk att inflationen återigen kommer att hamna under inflationsmålet så som den länge gjorde under 2010-talet. Inflationen kan variera mellan 1 och 3 procent och fortfarande vara i linje med Riksbanken mål. Det är med andra ord lika fel med en inflationstakt som är 1,1 procentenhet under målet som om den är över målet.
− Räntepolitiken ska hålla inflationen stabilt runt målet, inte nära men gärna under, säger han.
Se upp för alltför låg inflation
Februaris inflationsutfall behöver ses mot bakgrund av hur räntenivån var för 1–1,5 år sedan och de styrränteförändringar som förväntas komma till sommaren syftar till att påverka prisökningstakten på lika lång sikt framåt i tiden.
− Att vänta för länge med räntesänkningar nu ökar risken för att vi får en för låg inflation sedan, säger Johan Grip.
Precis som för hög inflation skapar problem i ekonomin får alltför låg inflation negativa effekter när våra löneförhandlingar utgår från att inflationsmålet uppnås. Om inflationen då undersiteger målet har löntagarna fått en för hög reallöneökning vilket innebär att arbetslösheten i sin tur blir högre än om inflationen kommit in på målet. Vilket var vad som hände under 2010-talet.