Att journalister skriver om det som händer eller som är på väg att hända är förstås precis som det ska vara, men samtidigt måste vi nog fråga oss om inte risken är stor att ekokammaren som uppstår snarare förvärrar problemet än skildrar det?

”Kan du tipsa om en företagare som gått i konkurs både under Corona och nu? Helst i Stockholmsområdet.” – journalist som gör sitt jobb.

Det har definitivt funnits lättare tider att vara företagare. De yttre hoten är stora och tydliga och står på rad. Den starka tro på företagets möjligheter att rubba berg som finns hos nästan varje företagare kan verka outsinlig, men självklart finns gränser för alla. Om det enda en företagare ser eller hör eller läser i sin nyhetskonsumtion är hur dåligt det går för andra så är det på sikt svårt att hålla modet uppe.

Vilken berättelse vill vi se?

Därför pratar vi ofta om att företagare är problemlösare och personer som inte ger upp i första taget. Det är min starka övertygelse att det är sant, men det betyder ju inte att alla problem går att lösa eller att allt alltid ligger i företagarens egna händer. Enbart positiva nyheter om företagande skulle alltså inte heller vara en rimlig väg framåt.

Frågan jag då ställer mig är vilken övergripande berättelse vi kommer få se om företagandet och företagandets villkor framöver? Och vilken skulle vi vilja se?  

Vi kan kalla berättelsen ”Sagan om företagaren som slogs och dog och återuppstod och dog och återuppstod igen i kampen mot pandemi, elkris och inflation”. Du kanske till och med tror du hört historien förut? Ändå kommer du nog bli lite förvånad, i alla fall om du förväntat dig en vanlig saga. För denna handlar om att det goda inte alltid vinner, och att sanningen inte alltid segrar. Lite tvärtemot de sagor vi alltid fått höra som barn alltså.

Sanningen finns i betraktarens öga 

Men ”stopp!” hör jag dig nu tänka. ”Vi behöver ju företagen för att vårt land ska kunna leva – så illa kan det väl inte gå?”. Märk väl att det säger jag inte. Den som letar efter ett nedlagt torg ser inte den stängda butiken. Den som stirrar på den enda nedlagda butiken kan se ett helt nedlagt torg. Alla slut är inte lyckliga, hur fel det än känns i magen. Sanningen är också i betraktarens ögon. Samtidigt är det just den insikten som ger oss makten att förändra.

Det är ingen slump att sagorna återkommande använder sig av retoriska grepp som siffran tre, upprepningar för effekt och djur som får förkroppsliga en mänsklig egenskap. Det gör att läsaren/lyssnaren kommer ihåg berättelsen lättare. Samtidigt är det heller inte en slump att sagorna använts i alla tider för att få barn att somna. Alla element som återkommer och känns igen gör det lätt att slappna av, men efterhand också svårt att koncentrera sig. Likt Peter som ropar om vargen blir varningen allt mindre värd. Även om den är av akut karaktär som ”gör något innan företagen måste läggas ned”.

Orkar du höra sagan igen?

Moderna sagor leker i stället ofta med de klassiska formerna och strukturerna. De låter prinsessan rädda riddaren eller så är trollet under bron en arkitekt som bara vill vara i fred efter allt hårt arbete med att bygga en mycket bättre bro än vad som funnits tidigare. De nya texterna lånar alltså grunden av sagan men bryter mot strukturen för att få läsarens uppmärksamhet.

I bästa fall kan de nya momenten väcka liv i sagan och få den som tar del av den att komma ihåg något nytt. I andra fall tar det nya över för mycket utan att ha samma kvaliteter som originalet och allt faller därmed platt. Vad händer med sagan om företagaren som slogs som jag inledde med om läsaren tänker ”Det här har jag hört förut och orkar inte höra igen.”?   

Komplext à la Dickens 

Lågkonjunkturen kommer att sändas på tv, radio och i fler poddar än vi tror. Berättelsen är däremot inte skriven i sten. Med respekt för sanningen kan vi visa precis hur komplext företagandet är i dessa märkliga tider. Som vanligt fanns det någon som redan uttryckt det bättre. Så jag låter Charles Dickens avsluta:

“It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of light, it was the season of darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair.”