”Fint företag du har där”
Har ditt företag kollektivavtal? Eller inte? Eftersom vi lever i ett land där ”den svenska modellen” uppnått en status som i engelskspråkiga maffia[1]sammanhang skulle kallas ”untouchable” får vi lätt bilden av att avtalen är det vanliga och normala på den svenska arbetsmarknaden. Verkligheten är mer komplicerad, och i själva verket har sex av tio företag valt att avstå.
Det finns inget samband mellan hur seriöst ett företag är och om det har kollektivavtal. Alla seriösa företagare har inte kollektivavtal, och alla företag med kollektivavtal är inte seriösa. Det vore förstås skönt för arbetsmarknadens parter och andra påhejare av den svenska modellen om så vore fallet, men i själva verket vet vi att kollektivavtalen som konstruktion har stora problem. Inte minst gäller detta för mindre företag och deras anställda där avtalen blir oflexibla och tröga kolosser som inte alls åstadkommer det som utlovas.
Om avtalen vore så bra som vi så ofta får höra, varför skulle då så många välja bort dem? Ett bra svar på den frågan lyser med sin frånvaro. Vi får höra att avtalen är bra för att de är bra. Eller att den svenska modellen har byggt Sverige och därför är avtalen bra. Däremot får vi höra väldigt lite om hur kollektivavtalen ska fungera för att bygga Sverige och dess företag starka för framtiden. De som ifrågasätter möts av argumentation som osar just maffia: ”Fint företag du har där, tråkigt om något skulle hända det.”
I förlängningen är det ändå värre att kollektivavtalsnormen späs på av politiker och tyckare ifrån alla läger. Ofta ser det ut att handla om ren okunskap, men ibland skiner också ett illvilligt uppsåt igenom, där försök görs att sätta likhets[1]tecken mellan avsaknad av kollektivavtal med kriminalitet och allmänt dåliga villkor. Låt mig vara väldigt tydlig: Det råder avtals- och närings[1]frihet i Sverige, och inom ramen för det säger mer än hälften av Sveriges företag att kollektiv[1]avtal inte fyller deras behov.
Som vd på Företagarna vet jag att många företag utan kollektivavtal är bättre arbetsgivare än de med avtal, och inte sällan är villkoren till och med bättre och mer anpassade till vad som faktiskt efterfrågas. För handen på hjärtat: Om kollektivavtalen vore så fantastiska som de målas upp att vara så borde väl alla företag vilja ha ett? Trots den massiva bilden i media och i samhällsdebatten som driver en annan agenda säger en samlad röst av före[1]tagen som byggt och bygger Sveriges välstånd att de kan lösa det bättre själva.