Lyssna på företagen och kidsen
En augustikväll strax innan skolan skulle börja tog jag med min dotter ut för att köpa glass. I sällskap av kvällssolen konstaterade vi att vi var utvilade och redo att ta oss an hösten.
Plötsligt avbröts lugnet av ett stegrande oljud. När jag vände mig om fick jag syn på några tonåringar – som kvällen till ära åkte … kontorsstol! Har de inget bättre för sig? tänkte jag. Jag hörde hur en förbipasserande fällde en sur kommentar och tänkte att när de rullar förbi här är det min tur. Men så, precis innan de rullade förbi oss, tog jag de berömda tre djupa andetagen och sa i stället ”hallå grabbar, är ni verkligen så här uttråkade?”. I kör svarade de: ”Jätteuttråkade! Det är därför vi är ute och rullar kontorsstol”.
Min irritation vände snabbt till fascination. När vi hade pratat en stund blev det uppenbart att pandemin satt sina spår hos dessa 15-åringar och att valet av aktiviteter var begränsat. Jag fick till exempel veta att de gärna hade spelat basket, men det krävs två korgar och en plan för att spela match, och det fanns bara en korg uppsatt. Så i brist på två basketkorgar fick kontorsstolen, som lämnats utanför ett soprum, bli kvällens aktivitet.
Vi pratade vidare om vad de ville göra efter gymnasiet. En av dem, som tyckte att en lång utbildning på universitetet verkade alltför svårt, sken upp när jag – arbetsskadad som jag är – berättade att det finns en väldigt stor efterfrågan på personer med yrkesutbildning. En annan som först inte verkade ta min fråga seriöst sa efter en stund att han nog skulle passa bra som lärare.
Detta kan tyckas som en märklig anekdot i en krönika av en utbildningspolitisk expert. Men när jag under ett möte med ett antal myndigheter berättade om mitt samtal med killarna var det som att en pollett äntligen trillade ner hos tjänstemännen. Det budskap som jag gång på gång upprepat i möten med personer som ansvarar för frågor som rör utbildning och kompetensutveckling – ni måste lyssna på företagen när nya satsningar tas fram – blev plötsligt konkret och lättsmält.
För om tanken är att utbildningarna i slutändan ska leda till arbete är det avgörande att anpassa insatserna till företagen som ska anställa på andra sidan. För ett behov av att anställda, det finns. Sedan många år – och även under pandemin – uppger företagen att deras största tillväxthinder är att hitta rätt kompetens. En stor andel av företagen har även behov av att vidareutbilda redan anställda för att företaget ska kunna ta nästa steg.
Precis som att en ensam basketkorg inte kommer till användning, kommer inte heller dyra men oönskade utbildningar att göra någon skillnad. Samtidigt, om vi inte stärker arbetsmarknadskopplingen i skolan och får fler unga att välja en yrkesutbildning, kommer vi aldrig kunna fylla det skriande behov av yrkesutbildad arbetskraft som finns i hela landet.
Om tankesättet och retoriken kring utbildning får fortsätta som tidigare kommer vi aldrig kunna matcha nyexaminerade studenter med företag som vill anställa. Vi hindrar därmed inte bara företag från att växa utan vi experimenterar även med våra ungas framtid.
Så, lyssna på kidsen och lyssna på företagen.