En integrerande möbelklassiker
Det här kunde vara en solskenshistoria om flyktingen som med sitt yrkeskunnande skapade en framtid för sig och sin familj i småländska Vaggeryd. Det är det också. För Rahal Rahals resa startar i den syriska hamnstaden Latakia vid Medelhavet och går via Libanon till fast jobb i småländska Vaggeryd. Men den handlar också om ökad efterfrågan på hållbara och hantverksskickligt tillverkade möbler och om en industri där det råder brist på duktiga hantverkare. Och om hur rätt matchning kan bli en vinstlott för alla parter. Eller som Sonnie Byrling, vd på Swedese säger:
– Det finns väldigt få yrkesutbildningar inom finsnickeri och tapetsering, och utan de kunniga nysvenskar som vi fått förmånen att jobba med hade vi inte kunnat utvecklas på samma framgångsrika sätt som vi gör i dag.
Rahal Rahals första möte med Sverige började i en annan del av Småland. I vilda västern. När han som nygift kom till Sverige 2015 blev första asylboendet temaparken High Chaparral i Gnosjö, som tillfälligt gjorts om till flyktingförläggning. Efter det följde flera flyttar innan paret fick tillfälligt, tvåårigt uppehållstillstånd i Vaggeryds kommun. Rahal Rahal blev inskriven i Arbetsförmedlingens etableringsprogram, studerade svenska för invandrare (sfi) och kom till arbetsmarknadsenheten för praktik. Där hamnade han i snickeriet. Handlaget för tapetsering upptäcktes när han klädde de nysnickrade blomsterlådorna med plast. Snyggare jobb hade ingen sett. Nästa anhalt blev validering av kunskaperna inom tapetsering genom All:in – ett nu avslutat lokalt företagsprojekt för jobbmatchning. Kommunen visste att Swedese sökte tapetserare och erbjöd en gratis testperiod.
– När han kom hit på praktik såg vi direkt att det funkade, även om han inte kunde så mycket svenska. Men vi snackar ju inte fram möblerna, vi tillverkar dem. Så länge vi har koll på säkerheten är vi beredda att acceptera ganska långtgående språkbrister, säger Sonnie Byrling.
”Vi såg direkt att det funkade, även om han inte kunde så mycket svenska. Men vi snackar ju inte fram möblerna, vi tillverkar dem.”
I Swedeses tapetserarverkstad går produktionen på högtryck. Efterfrågan på Yngve Ekströms klassiska Laminofåtölj från 1956 är större än någonsin. Med vana rörelser stryker Rahal Rahal på lim, fäster den gråa fårullen med en häft-pistol, skär jämna, vackra kanter och stryker med handen över den mjuka klädseln. Rörelserna sitter i ryggmärgen. Att klä en Laminofåtölj var faktiskt det första uppdrag han fick när han började sin praktik.
– Vi testar alla på Lamino, avslöjar Bosse Lindberg, produktionsledare på Swedese och den som sköter kontakterna med arbetsmarknadsenheten, och fortsätter:
– Tapetsering är ett svårt yrke och vi har nog aldrig haft någon som krävt så kort inkörningsperiod som Rahal.
Kontakterna med kommunen har varit bra och täta.
– Det är viktigt att en ny medarbetare fungerar med övriga teamet, både när det gäller språket och kulturen. Kommunen har ordnat tolk när det behövts och vi har också ett eget mentorsystem där mer erfarna medarbetare hjälper dem som kommer nya, säger Bosse Lindberg.
Rahal gick från praktik till provanställning. I dag är han tillsvidareanställd. Han har skaffat både bil och körkort. Familjen har hunnit bli fem. Yngsta barnet föddes i december 2020.
– Och snart hoppas jag kunna köpa ett hus, säger Rahal Rahal och bjuder på ett stort leende.
Den svenska kylan är det som bekymrar honom mest. Mest utmanande? Jo, det är språket.
– Allt annat är toppen. Jag gillar kvalitet. Och att jobba 8 timmar om dagen i stället för 14 som jag gjorde i Libanon. Vi är ett bra team. Gemensam frukost varje måndag. Mycket bra, säger han och ler igen.
Bredvid honom står Amel Brkic som ansvarar för arbetslaget och agerar både mentor och tolk när det behövs. Amel är bosnier och pratar inte ett ord arabiska.
– Vi har ett eget arbetsplatsspråk som funkar bra. Inte så mycket grammatik, förklarar Amel Brkic som vet hur det känns att vara ny i ett land och ny på en arbetsplats.
För Amels del var det kärleken som lockade honom till Sverige. Hans hustru flyttade hit under Balkankrisen i början av 90-talet, men de träffades i Frankrike där Amel Brkic jobbade som tapetserare. Flytten till Sverige gick 2006 och redan efter en vecka i Sverige fick han provanställning som tapetserare på Swedese.
– Det var nervöst. Eftersom jag inte kunde svenska fick min fru mig att öva, så jag sa ”Hej då” när jag kom och ”God morgon” när jag gick hem. Ja, du hör ju själv att det inte gick så bra, säger han med ett skratt och förklarar att kollegorna på jobbet varit hans bästa lärare i svenska.
På Swedese finns ett 70-tal hantverkare som arbetar med möbelsnickeri, sömnad och tapetsering. Majoriteten har svenska som modersmål men ytterligare åtta nationaliteter finns representerade.
– Men medelåldern ligger nog på drygt 40, säger Sonnie Byrling och återknyter till samtalet om kompetensbrist.
Att hitta spetskompetens är en utmaning för många av företagen i trakten. Stiftelsen Trä centrum Nässjö arbetar för att höja kompetensen inom trämöbel- och inredningsbranschen. Sonnie Byrling sitter i styrelsen.
– Träcentrum erbjuder framför allt kompetensutveckling. Men för att locka ungdomar hade vi behövt ha kvar utbildningar inom träteknik och möbelsnickeri på gymnasienivå. Inom tapetsering finns inte heller riktade utbildningar, inte i vår region, fast det är ett så fantastiskt skrå, säger han.
Efterfrågan på hållbar design och tillverkning ökar. När FN bygger nytt i Genève och inreder avdelningen som arbetar med mänskliga rättigheter, då kommer möblerna från Swedese.
– I konkurrens med Europas största möbelleverantörer gick uppdraget värt 20 miljoner till oss i Småland. Hållbarhet var ett av huvudkriterierna, säger Sonnie Byrling. Det är ett av flera tydliga tecken på att efterfrågan på hållbara produkter och återbruk ökar inom offentlig förvaltning såväl som bland privata konsumenter, anser han. – I dag startar en försäljning ofta med frågan om våra möbelklassiker håller både för ögat och slitaget. Tiden har kommit ifatt Yngve Ekström som tyckte det var självklart att vi hushållar med alla våra resurser. Det är vi glada för, säger Sonnie Byrling.
Århundradets möbel
Laminofåtöljen designades av Yngve Ekström 1956. Den är framtagen genom en böjkonstruktion, något som är ett signum för de möbler som tillverkas av Swedese i Vaggeryd. Många hävdar att Lamino är en av de främsta designmöblerna som någonsin skapats i Sverige. Tidskriften Sköna Hems läsare utnämnde fåtöljen till ”Århundradets svenska möbel”.
Kommunen fixar matchningen
Arbetsmarknadsenheten på Vaggeryds kommun jobbar proaktivt med att få fler i arbete. Rahal Rahal är bara en av många som stått utanför arbetsmarknaden och som med hjälp av validering, praktik och så kallad supported employment (SE) fått ett fast arbete på något av företagen i kommunen.
- Jag vill påstå att vi är erkänt duktiga på att matcha rätt person med rätt arbete, säger Linda Christoffersson som är heltidsanställd näringslivskontakt, praktiksamordnare och SE-coach. I uppdraget ingår att aktivt söka upp företagare för att få en inblick i företagens behov av arbetskraft och vilka kompetenser som krävs.
- Men det är inte alltid kunskapen som är viktigast. Personkemin måste också stämma. För att matchningen ska fungera måste det stämma i alla delar. Vi jobbar medvetet och nära med både näringsliv och arbetssökande, säger Linda Christoffersson. Varje praktikplats följs upp, så länge det behövs. Ibland behövs en tolk, andra gånger får hon reda ut kulturkrockar. Bristande språkkunskaper är det som får flest arbetsgivare att tveka.
- Jag har själv varit arbetsgivare och vet att det går att hitta kreativa lösningar. Finns det en bra matchning med en bra personkemi faller det andra på plats, och med ett jobb brukar språkkunskaperna snabbt bli bättre, säger Linda Christoffersson.
Text: Susanna Lindgren.