Ahmeds stenkoll ger halländsk natursten nya former

Dammet yr och sylvassa stenbitar flyger åt olika håll. Mitt i alltihop står stenhuggaren Ahmed Ablah utrustad med hammare och diamantmejsel. Med ett taktfast bankande har han fullt fokus på uppgiften. Steg för steg förvandlar han en stenklump till ett hjärta. Det ska bli en gravsten.

Sedan fem år tillbaka driver han Halmstad stenhuggeri. Bolaget tillverkar och säljer allt från gravstenar till köksbänkar och statyer. Samtliga produkter tillverkas i natursten och med hantverksmässiga metoder.

– Det tar ofta en eller två timmar att hugga en gravsten. Rekordet är tre månader, men då sålde vi den för en miljon kronor. Alla uppdrag är olika, säger Ahmed Ablah.

”Det tar en eller två timmar att hugga en gravsten. Rekordet är tre månader, då sålde vi den för en miljon”

I flera generationer har hans familj varit stenhuggare. Han växte upp i Damaskus i Syrien, i ett område med många stenbrott, och redan som 16-åring kunde han försörja sig som stenskulptör. För säkerhets skull utbildade han sig ändå inom ekonomi för att ha något att falla tillbaka på. Det dröjde inte särskilt länge förrän han drev ett eget stenhuggeri med 13 anställda.

Ahmed Ablah flydde när oroligheter bröt ut i landet. Till Sverige och Halmstad kom han 2014. Efter att ha praktiserat på en förskola fick han jobb på ett hotell där han städade och fixade frukost.

Trivdes inte som anställd

– Men jag har aldrig gillat att bara vara anställd. Jag är en person som tycker om att driva, vi är alla olika. Jag hade hela tiden som mål att starta eget igen, säger Ahmed Ablah.

Han öppnade en biltvätt. Sedan kom han i kontakt med en snickare, och de båda männen kom överens om att dela på en lokal. Halva ytan skulle bli snickeri och halva stenhuggeri. När det enda som saknades var Ahmed Ablahs signatur gick det lokala stenhuggeriet i konkurs. Han bestämde sig för att försöka ta över.

– Stenhuggeriet hade funnits i nästan 50 år och det var perfekt att maskinerna redan fanns på plats. Ändå var det inte enkelt. Mina svensktalande kompisar ringde till advokaten som var ansvarig för konkursen, de hjälpte mig med banker och de lånade mig pengar. Utan dem hade det aldrig gått. Jag fick ett företagslån från Almi också. Det här var min chans och jag tog den.

Prisad av kungen

För tre år sedan fick Ahmed Ablah ta emot pris av kung Carl XVI Gustaf som ny entreprenör i Sverige. I dag har han sju anställda. Tack vare sin gigantiska diamantsåg kan han köpa in stora stenblock och såga det mesta på plats.

Han säljer både till privatpersoner och företag. Till skillnad från många andra stenhuggare erbjuder han också stenkonst. Redan i Syrien gjorde han skulpturer av olika slag. I Sverige har han gjort en stor ankarskulptur till Harplinge kyrka utanför Halmstad och en fontän till Torups kommun.

– Det går att göra nästan allt i sten, men i mitt hemland är stenen mjukare. Både kalksten och marmor är ganska lätt att jobba med. Här är stenen mycket hårdare, säger han.

I Syrien är det mesta tillverkat av sten. I Sverige är det i stället trä som dominerar, men faktum är att sten allt oftare syns i inredningssammanhang. Både handfat, köksbänkar, fönsterbrädor och soffbord i natursten blir vanligare.

Att hugga för hand i Hallandsgranit är erkänt svårt, men Ahmed Ablah är inte typen som räds en utmaning. Han går före genom verkstaden och visar ett skepp som han omsorgsfullt har huggit fram ur en spillbit, eller skräpsten som han kallar det.

– Det svåraste är inte stenen, det är att hitta personal. Ungdomar letar efter enkla jobb. Det här är dammigt och även om vi har maskiner kan det bli en del tunga lyft. Många unga vill hellre jobba med datorer, säger han.

Tre av hans bröder arbetar för honom och det är han tacksam över. Ändå vill han inte nödvändigtvis att familjeföretaget ska vandra vidare.

– Min sexåriga dotter har sagt att hon vill bli stenhuggare när hon blir stor. Jag har gjort ett litet hjärta och en katt till henne av sten, det kanske är därför. Men stenhuggeri är ett tufft yrke som sliter på kroppen. Jag vill inte att något av mina tre barn tar över efter mig. Jag vill hellre att de jobbar med annat.

Text: Anna Liljemalm.