Monicas tysta revolution

Monica Lindstedt har figurerat en del i tidningarna genom åren. Om hur hon ritar om kartan i tidningsvärlden genom gratistidningen Metro (1995), bara för att året efter hamna i hetluften genom att börja lobba för avdragsgilla tjänster i hemmet. En elva år lång kamp som slutar i rutavdraget.

Jens Spendrup, i dag ordförande för Svenskt Näringsliv, har arbetat tillsammans med Monica Lindstedt under en lång period. Hon var vice när han var ordförande i Företagarna, och han är inte ett dugg förvånad över att just hon fått utmärkelsen Guldklubban av StyrelseAkademien.

– Hon säger aldrig något ogenomtänkt och hon tänker i lite andra banor än många. När Monica säger något lyssnar man, för man vet att det hon säger väcker intresse, säger han.

Själv verkar Monica Lindstedt ha lyssnat på minst ett gott råd från sin pappa.

– Pappa la mycket krut på att övertala mig att skaffa mig ett yrke så att jag aldrig skulle bli ekonomiskt beroende av en man. Han tog mig på långa promenader redan när jag var åtta år eller så, för att få in mig på den ”rätta” vägen. Jag var intresserad av djur. ’Det kan man inte leva på’, sa han och ville att jag skulle bli läkare eller ekonom. Jag blev ekonom, men det var inte utan protester.

– Han (Jan Stenbeck) var en man jag inte ville bli beroende av.

Det är sent på eftermiddagen. Vi sitter i ett konferensrum på Företagarnas huvudkontor i centrala Stockholm. Monica Lindstedt lutar sig tillbaka i stolen, hon har precis avslutat ett styrelsemöte som drog ut på tiden. Var bodde hon som barn?

– Jag kommer från ingenstans, höll jag på att säga. Jag är utlandssvensk. Pappa var ekonom och talade sex språk flytande. Vi bodde i Italien, Tyskland och USA. Det har nog gett mig ett annorlunda sätt att se på många saker i det svenska samhället.

Monica Lindstedt gick sin egen väg redan på Handels. Andra läste finansiering, marknadsföring och redovisning. Hon grävde i mjuka frågor, studerade förvaltningsekonomi och organisationsteori.

– Det är otroligt spännande att se hur människor fungerar i olika organisationer. Varför passar vissa som chefer och andra inte? Jag började forska i organisation och ledarskap, men ville jobba lite innan jag skrev själva avhandlingen. För att få egen erfarenhet. Då upptäckte jag att det var roligare i "verkligheten" än bakom forskarskrivbordet.

Någon avhandling blev det aldrig. Det är svårt att säga om Monica Lindstedts CV är spretigt eller extremt homogent. Organisation och ledarskapsfrågor lyser som en röd tråd genom karriären, men branscherna har växlat.

I början av 1980-talet blir Monica Lindstedt vd-assistent på ett textilföretag. En upplevelse hon beskriver som tråkig.

– Svensk tekoindustri var i början av 1980-talet så långt man kan komma från den moderna industri jag hade läst om. Som vd-assistent hade jag inget mandat att förändra, så jag slutade, säger hon.

Erfarenheten sammanfattar hon i en bok som etablerar henne som frilansande organisationskonsult. Den heter Initiativets makt (Rabén & Sjögren), en självhjälpsbok för chefer och blir årets ledarskapsbok 1986.

– Lite kaxigt kanske, med tanke på att jag då aldrig varit chef.

Chef blir Monica Lindstedt först 1988 när hon tar sig an tidningen Folket i Eskilstuna, grundad 1905. Den ingår i A-pressen och har gått med förlust i 15 år. Monica Lindstedt är den sjunde vd:n på nio år. När hon berättar för sin pappa hur det är på tidningen skickar han en artikel med rubriken ”Hur leder man en bra cirkus” som svar.

I det ordningsamma huvudet föds under de tre år hon leder tidningen två företagsidéer. Metro är den första.

– Folkets största kostnad var utbärningen. Med de problem vi hade, ekonomiska och allt annat, var det svårt att inte tänka tanken ’Varför delar vi inte ut tidningen gratis på tåg och bussar i stället?’

Det är först några år senare, när Monica Lindstedt lärt känna Pelle Andersson, formgivare, och Robert Braunerhielm, då journalist på DN, som idén tar form. De har på var sin kammare spånat kring tanken att distribuera tidningar i kollektivtrafiken i Stockholm. 1992 börjar trion arbeta med idén, 1995 skrivs tidningshistoria när det första numret av Metro ges ut. Jan Stenbeck investerar stort i företaget och erbjuder Monica Lindstedt jobbet som vd. Hon tackar nej.

– Han var en man jag inte ville bli beroende av.

I stället börjar hon jobba med den andra idén. I Monica Lindstedts familj finns fem barn. Hon är mamma till två och hennes man pappa till tre.

– Den nya svenska mängdläran, säger hon.

Barnen är sedan länge vuxna, men var små när Monica Lindstedt jobbade som cirkusdirektör – förlåt vd – på Folket. Dygnets timmar räckte inte till för att ta hand om både tidning och familj.

Vi talar gärna om ett långsiktigt hållbart samhälle. Men vårt samhälle har varit uppbyggt för offentlig tjänstekonsumtion och privat prylkonsumtion. I dag finns en gigantisk efterfrågan på privata tjänster.

– Jag kunde få skattesubventionerad bil, rikskuponger, fan och hans moster. Men jag kunde inte få det jag mest behövde, avlastning hemma. Jag hade svart hemhjälp ett tag, för det fanns inget annat att tillgå. Men det mådde jag dåligt av. Jag såg bristerna i löneförmånssystemet som ett hinder för framför allt kvinnor att yrkesarbeta.

Hemfrid startas 1996. Monica Lindstedt hamnar genast i hetluften när hon börjar lobba för ett skatteavdrag för tjänster i hemmet. En fråga som diskuterats tidigare av bland andra Anne-Marie Pålsson, moderat nationalekonom, men mött massivt motstånd från den politiska vänstern.

– "Vill du återskapa pigsamhället?" sa Willy Bergström, då chefredaktör för Dala-Demokraten på brett dalmål. Det stigmatiserade debatten, säger Monica Lindstedt.

Hon lutar sig bakåt, sitter tyst en stund.

– Vi talar gärna om ett långsiktigt hållbart samhälle. Men vårt samhälle har varit uppbyggt för offentlig tjänstekonsumtion och privat prylkonsumtion. I dag finns en gigantisk efterfrågan på privata tjänster. Det är där, och inte i pryltillverkningsindustrin, jobben finns. Men tjänster måste paketeras och beskattas på ett sätt som gör det ekonomiskt möjligt även för privatpersoner att köpa dem.

Flera i ditt nätverk var radikal vänster. Vad sa de?

– Många som är långt ut på vänsterkanten i sina åsikter lever väldigt borgerliga liv.

Det har gått några år sen du startade Hemfrid nu.

– 18 år. Det tar tid att utveckla bra idéer. Jag har andra idéer också men jag måste inte förverkliga allt själv.

Till slut har vårt möte också dragit över tiden och Monica Lindstedt går vidare till nästa i det nu nästan helt nedsläckta kontorslandskapet.