Jag förstår att det är lätt att mentalt sväva i väg ut när man börjar prata om EU-politik. Beslut som klubbas av politiker långt från landets gränser kan te sig avlägsna och abstrakta. Det kanske är därför så många märkliga förslag sipprar igenom utan att människor går man ur huse, kavlar upp ärmarna och skanderar på gator och torg, med snus och älgjakt som robusta undantag.

Ännu svårare är det att skapa engagemang för frågor som innebär en förflyttning snarare än en drakonisk förändring. Och det skedde nu i tisdags.

Ramarna på arbetsmarknaden 

I korthet vill starka krafter i EU öka inflytandet över spelreglerna på arbetsmarknaden och införa bland annat minimilöner via ett direktiv. Det vill inte vi i Sverige. EU-domstolens beslut gör gällande att man inte får detaljstyra lönebildningen i medlemsländerna men däremot sätta ramar för medlemsländers arbetsvillkor. 

Det gör mig orolig, för hur definieras egentligen ramar för arbetsvillkor? Och vad är nästa steg när nu när brysselbyråkrater delvis får rätt. Vad kommer härnäst? 

Tidigare har Danmark överklagat EU:s rätt till inflytande över arbetsmarknadens regelverk. Både Danmark och Sverige tycker att varje land själva ska få bestämma över sina egna arbetsmarknadsregler. I Sverige sätts spelreglerna i huvudsak av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer i förhandlingar. Funkar det dåligt? Oftast inte.

If it ain’t broke – don’t fix it!

Här är strejker ovanliga, människor har under många år fått starka reallöneökningar, arbetsmiljön är bra och konkurrenskraften har inte havererat. Nyckeln är att politiker har hållit sig borta från spelreglerna på arbetsmarknaden, oavsett hur mycket det har kliat i regleringsfingrarna, och låtit parterna agera i lugn och ro.  

Därför välkomnar jag varje klåfingrig brysselbyråkrat som vill förändra våra arbetsmarknadsregler att följa med mig på studiebesök till verkligheten. Vi kan tillsammans närstudera svensk arbetsmarknad, som är befriad från bland annat lagstiftad minimilön. Då kommer den personen sannolikt komma till insikt om hur välfungerande vår modell är så länge politikerna motas i grind.

Är det inte trasigt – laga det inte!
If it ain’t broke – don’t fix it!
Quand ça marche, on ne touche à rien!