Lise-Lotte Argulander Sverige är sämst i klassen på matchning

När Northvolt gick i konkurs ställdes hundratals människor inför risken att utvisas, trots att de arbetat och försörjt sig i Sverige. Högkvalificerade personer dessutom. Regeringens svar var bland annat att avsätta många miljoner kronor till ett "Beredskapslyft" – en snabbinsats för att hjälpa dessa personer till nya jobb. Resultatet? Hittills har en (!) person fått nytt arbete. 

Det är svårt att tänka sig ett tydligare exempel på hur illa Sveriges matchningssystem fungerar. Och det är tyvärr inte ett undantag. Sverige är i dag sämst i Norden på att matcha arbetslösa till lediga jobb, enligt professor emeritus Anders Forslund. Detta trots att vi har bland de högsta offentliga utgifterna för arbetsmarknadspolitik i hela EU. Hur blev det så? 

Svenska modellen för matchning är trasig 

Vi har länge kritiserat Arbetsförmedlingen för att de saknar den kunskap och närhet till arbetsgivare som krävs för att matcha kompetens med efterfrågan. Företagare vittnar om att man gång på gång får kandidater som inte alls matchar kraven (om man får några alls). 

Till detta kommer ett annat haveri: Etableringsjobben. En kostsam reform som arbetsmarknadens parter själva utformade med syftet att få nyanlända och långtidsarbetslösa i arbete. Trots att den sjösattes för ett antal år sedan har, sist jag kollade, endast 13 etableringsjobb blivit verklighet. Så går det när man låter politisk prestige och partsintresse försöka lösa problemen på arbetsmarknaden, i stället för att prata med de företag som faktiskt är beroende av att få människor i arbete. Och ett slöseri med skattepengar.  

Vi har råd – men inte råd att slösa 

Det finns jobb i Sverige. Företag skriker efter arbetskraft. Ändå misslyckas vi gång på gång med att skapa fungerande vägar från arbetslöshet till anställning. Det handlar inte om brist på resurser. Det handlar om brist på ansvar, tydliga incitament och fungerande system. 

Det krävs ett ordentligt omtag. Låt privata aktörer som har verklig kontakt med arbetsmarknaden ta ett större ansvar i matchningen. Skapa incitament för resultat – inte bara för insatser. Och sluta tro att pengar per automatik leder till jobb. Lägg ner Arbetsförmedlingen och gör om gör rätt. 

Att gång på gång igen göra nya dyra politiska jobbsatsningar, som sedan slutar med att knappt någon får jobb, är inte bara ett fiasko. Det är ett svek mot alla de som vill jobba – och mot alla de företag som desperat behöver deras kompetens.