André Nilsson När elen slocknar ser vi hur sårbara vi är
Det blev plötsligt mörkt. Drygt femtio miljoner européer på den Iberiska halvön blev ofrivilligt strömlösa. När reservaggregat måste startas upp för att sjukhus ska kunna hålla utrustningen och människorna vid liv blir vi påminda om hur sårbart ett modernt samhälle är utan el. Samtidigt här hemma: ett slitet elsystem, ett splittrat elnät och ambitioner som stagnerat sedan i åttiotalet.
Tiden kan stå stilla i en sommarstuga – men inte i elsystemet
Min egen relation till strömlöshet är frivillig. Barndomens somrar i en stuga utanför Hallsberg – utan el, utan rinnande vatten – lärde mig att allt går långsammare då. Vi läste i stearinljusets sken, diskade i sjön. På sitt sätt vilsamt. Men det är inget man bygger ett samhälle på.
Och på många sätt har tiden stått lika stilla för Sveriges elsystem som för stugan. Sedan 1980-talet har väldigt lite gjorts för att rusta upp, trots att elens betydelse i samhället har exploderat. Sverige var en gång världsledande inom kärnkraft – med inhemsk kompetens byggde vi egna reaktorer och under ett halvt sekel basade svenskar över det internationella kärnkraftsorganet IAEA.
I dag är batterier, datacenter och elintensiv industri helt beroende av en stabil elförsörjning. Men paradoxalt nog producerar vi ungefär lika mycket el nu som då – och redan då var den i stort sett fossilfri. Skillnaden? Då var den betydligt mer pålitlig.
Sverige måste ha rimliga elpriser
Det knakar i fogarna
Dånet från vårflodernas smältvatten i vattenkraftverken har inte varit tillräckligt för att tysta energifrågan den här våren. Det största av våra vattenkraftstationer, Harsprånget, har sedan femtiotalet spridit energi från vårens smältvatten i Lule älv, genom hundra mil av kablar till Hallsberg och sedan vidare till resten av Sverige.
Så kom då i veckan en chockvåg från Svenska kraftnät: dagens elområden föreslås ligga fast. Det innebär att Elområde 4 – södra Sverige – även fortsättningsvis blir ett av Europas mest självförsörjningssvaga områden. Företag i Skåne, Blekinge, Kronoberg och Halland får en fortsatt osäker elförsörjning. Det får konsekvenser: investeringar uteblir, jobb försvinner och Sveriges konkurrenskraft undermineras.
Det saknas inte aktivitet – men det saknas verkstad
Det råder knappast någon brist på politisk aktivitet för att få fart på den under lång tid stagnerade energipolitiken. Under den här mandatperioden har det duggat tätt med PM, remisser och utredningar om elförsörjningen. Men ändå lyser många viktiga åtgärder – de som skulle kunna göra skillnad här och nu – med sin frånvaro.
I ljuset av de tunga utredningarna och det omfattande reformarbete som pågår är det märkligt att lågt hängande frukter lämnas oplockade för att här och nu få till lättnader för de som drabbas värst av de högra och osäkra elpriserna.
Elskatten är fortfarande hög, trots vallöften om sänkningar. Flaskhalsintäkterna samlas på hög, men investeras inte i elnätet i den takt som behövs. Tillståndsprocesserna är fortsatt långsamma, fast det är prioriterat att få till investeringar för framtiden nu.
Och visst, det finns exempelvis ambitioner om att nu korta ned de drygt 13 år det idag tar att planera ny kärnkraft till 10 år. Men varför ska det behöva ta över tio år för att få tillstånd för ny energiproduktion, eller nya ledningar, i Sverige?
Medan tiden rinner ut, står små och medelstora företag redo. Redo att leda när nya viktiga energiintensiva lösningar utvecklas– om de bara fick rätt förutsättningar.
Förbättra elmarknaden tar tid – sänk elskatten
När kommer nästa Harsprångslinje?
På vägen hem från stugan passerar jag de mäktiga högspänningsledningar som bär elen från norr till söder. Harsprångslinjen till Hallsberg – världens första 400 000-voltsledning – som nu fyller 75 år. Den byggdes på femtiotalet – när Sverige valde att satsa på framtiden.
Det är dags att vår generation gör detsamma. För utan pålitlig el i hela landet riskerar vi att släcka inte bara lamporna – utan också möjligheten att bygga framtidens Sverige.