Sedan 2022 är företag med fler än 250 anställda ålagda att årligen rapportera till Bolagsverket om vilka fakturatider man avtalar om med sina leverantörer, vad den faktiska snittbetaltiden på inkomna fakturor är, och hur stor andel som betalas efter förfallodagen. Statistiken redovisas utifrån leverantörsföretagens storlek: mikroföretag (0–9 anställda), småföretag (10–49 anställda) och medelstora företag (50–249 anställda).

För alla tre kategorierna är det en stor majoritet (mellan 68 och 80 procent) av storföretagen som betalar efter mer än 30 dagar, den gängse normen för fakturatider. Industriföretag som Sandvik, Volvo, Epiroc, ABB och Ericsson har betaltider på uppåt 80–90 dagar.

Granskning av betalningstider 2025

Leverantörföretagens likviditet blir lidande

Att behöva vänta uppemot tre månader på betalning innebär är enorm ansträngning på leverantörföretagens likviditet. För de minsta företagen är det särskilt riskfyllt att behöva ligga ute med kredit så länge. Material har köpts in, löner betalats, momsen skickats in till Skatteverket – och så dröjer det ytterligare veckor och månader innan betalningen för det man levererat kommer.

Genomsnittet för alla rapporterande företag, nästan 1 200 stycken (20 procent av de rapporteringspliktiga bolagen har ännu inte skickat in statistiken), ser dock inte fullt lika illa ut: Den genomsnittliga avtalade betaltiden ligger på 30–34 dagar, och den faktiska betaltiden på 33–35 dagar. 

Storföretag som betalar för sent

Illavarslande är dock att i genomsnitt 28 procent av fakturorna betalas efter den avtalade förfallodagen. Vissa storföretag sticker ut vad gäller detta också, på ett negativt sätt. Två tredjedelar av fakturor till skogsjätten Stora Enso betalas för sent. Åtta av tio fakturor från småföretag till fettproducenten AAK betalas efter förfallodag. 

Dock framgår det inte av statistiken hur långa förseningar det handlar om, men det är alltjämt ett problem med två sidor: Å ena sidan påtvingas man långa betaltider, å andra sidan betalas fakturor inte i tid. Det senare måttet kan dock vara ett mindre problem i vissa fall; logistikföretaget Dagab har omkring 40 procent sena betalningar till små och medelstora leverantörer, men dess faktiska betaltid är i snitt bara en dag mer än den avtalade (20 dagar till småföretag och 27 dagar till medelstora).

Storbolagens betaltider sinkar småföretagen

Tvingas jaga sena betalningar

I många andra länder i Europa är problemen än större. EU:s Payment Observatorys årsrapport för 2025 visar att genomsnittlig betaltid är drygt 60 dagar vid privata kontrakt, och nästan 70 dagar när företag levererar till offentliga köpare. Europeiska företag lägger i snitt tio timmar i veckan på att jaga in sena betalningar.

Långa betaltider och sena betaltider hämmar investeringar, minskar finansieringsmöjligheter och gör det svårare för leverantörsföretag att betala sina egna leverantörer i tid. Det är ett stort problem på den inre marknaden, och därtill växande.

Behövs åtgärder? EU-kommissionen la för ett par år sedan fram ett förslag om en tvingande reglering på 30 dagar. Förslaget har dock inte fått gehör i rådet och står i nuläget still.

Betala i tid – en varumärkesfråga

Länder kan dock själva vidta inhemska åtgärder. Bland annat Sverige och Finland har sedan länge en lagstadgad gräns om 30 dagars maximal betaltid för offentliga instanser, som myndigheter och kommuner. Med tanke på att staterna är sämre i betalningsmoralen än privata företag i många länder i Europa kan ett första steg vara att de städar framför egen dörr och instiftar motsvarande lag som i Sverige. 

På hemmaplan bör fler storföretag se timliga betalningar som en ansvars- och varumärkesfråga. Vill man undvika att bli uthängd som sen betalare, bör man arbeta aktivt från bolagsledningens sida med förbättrade betalningsrutiner. Och bolag som Bilia, Elgiganten och Handelsbanken, som betalar sina fakturor inom 2–3 veckor, skulle gott kunna skryta lite mer om det.