Magnus Demervall Leder spåren från Harpsunds herrgård ända till min lada?

Hemma på gården utanför Bollnäs där jag bor har vi ett alldeles eget reformutrymme. Det är en lada. Vi drömmer om att kunna ha fester där, men i ärlighetens namn är det en hel del som behöver fixas först. Jag återkommer strax till det.

I den politiska debatten är reformutrymme någonting helt annat än vår smått bedagade lada. Det är hur många miljarder regering och riksdag kan använda för att genomföra nya satsningar eller göra förändringar i statsbudgeten. Alltså hur stort manöverutrymmet som finns inom det finanspolitiska ramverket efter att alla utgiftsområden fått sina nödvändiga anslag. Ju bättre det går för ekonomin, desto större handlingsutrymme, allt annat lika.  

I verkligheten är inte allt annat lika, men mycket är sig likt. Politiker vill gärna göra populära satsningar och den aptiten växer ju närmare ett val närmar sig. Nästa år är det val och Tidösamarbetet kämpar i motvind i opinionen. Nu vill alla partier ha någon framgång att visa upp inför sina väljare, efter att ha tampats med en envis lågkonjunktur kantad av kriser och en sällan skådad osäkerhet i omvärlden.  

Det är mot den något dystra bakgrunden som finansminister Elisabeth Svantesson på torsdagen mötte ett stort journalistuppbåd på Harpsund – statsministerns rekreationsbostad utanför Flen – för att presentera regeringens bedömning av de ekonomiska förutsättningarna inför budgeten. 

Jag kan konstatera att det blir en rejäl valbudget. Reformutrymmet är enligt finansministern hela 80 miljarder kronor. Det krävs för att bryta lågkonjunkturen, enligt finansministern. Hon vill att familjer och vanliga hårt arbetande människor ska känna satsningarna i plånboken och att färre ska känna oro i magen.  

Det är när det låter på det viset som jag börjar känna lite oro i magtrakterna. För även om vi inte vet resultatet av budgetförhandlingarna ännu finns det en risk att regeringen gör fel prioriteringar. Det är lockande att lägga miljarder på sådant som är lätt att förklara för väljarna. Dessvärre är det inte alltid det som är bäst för att få fart på ekonomin och får företagen att växa.  

Tillbaka till vår gamla lada hemma på gården. Nyligen tog vi hjälp av snickare för att byta ut murket trä i den. Företagaren som driver firman vi anlitade berättade att de har haft det tufft, men att vårens utökade rotavdrag gav en välbehövlig skjuts i orderboken. Men eftersom det handlar om en tillfällig höjning av rotavdraget är det omöjligt att anställa fler snickare. I stället hopar sig jobben. 

Det är ingen överdrift att säga att det högre rotavdraget räddat flera mindre firmor som stått på konkursens rand, men det är för mycket att påstå att det är långsiktigt klok ekonomisk politik.  

För att inte bara bryta lågkonjunkturen utan även se till att Sveriges ekonomi når sin fulla potential krävs reformer som får fart på tillväxt och produktivitet och bygger vidare på det finaste vi har, de små företagen.