Blir det verkligen ”länkskatt” och ”internetfilter”?
På onsdagen röstade Europaparlamentet ja till en förändring av regelverket som styr upphovsrätt på den digitala inre marknaden.
Det handlar om direktiv 2016/0280, ett komplicerat juridiskt bygge som ska ersätta de gamla upphovsrättsreglerna i EU, som teknikutvecklingen har sprungit ifrån.
Polariserad debatt
Förslaget till ett nytt direktiv har lett till en mycket hård debatt om dess för- och nackdelar, både i Sverige och i Europa. Kritikerna talar om slutet på internet som vi känner det i dag, men förespråkarna hävdar att farhågorna är överdrivna.
– Jag är övertygad om att så fort stoftet har lagt sig så kommer internet att vara lika fritt som i dag och upphovsmän och skapare kommer att få en mer rättvis del av inkomsterna som genereras genom deras arbete. Då kommer vi att undra vad allt bråk handlade om, sade den föredragande i parlamentet, tyske kristdemokraten Axel Voss.
På den motsatta sidan står EU-parlamentarikern från det tyska piratpartiet Julia Reda:
– Beslutet är ett hårt slag mot ett öppet och fritt internet, säger hon i en kommentar.
Vad ska man tro om hur lagstiftningen kommer att utfalla, och hur kommer företagare i Sverige påverkas av det nya regelverket? Företagarnas skattepolitiska expert Patrick Krassén reder ut begreppen och blickar framåt.
Vad är det som är så kontroversiellt?
– Direktivförslaget innehåller både mer och mindre kontroversiella inslag. Undantagen från upphovsrättsskydd som föreslås för bland annat kulturarvsvårdande institutioner, och att medlemsländerna ska utse en organisation med ansvar att underlätta licensförhandlingar mellan parter, har inte lett till någon påtaglig upprördhet, säger Patrick Krassén.
I mångt och mycket handlar bråket om direktivet om motsatta intressen i olika riktningar: upphovsrättsinnehavare och deras företrädare, stora nätbolag (ofta amerikanska), stora mediehus (ofta europeiska), konsumenter, journalister, kreatörer, med flera. Konfliktytorna är många och det går inte att tala om att någon sida har helt ”rätt”.
De två mest kontroversiella förslagen är artiklarna 11 respektive 13. I artikel 11 föreslås så kallade närliggande rättigheter för publikationer, till exempel dagstidningar, att kunna kräva betalda licenser för att plattformar som exempelvis Facebook eller Google ska kunna publicera kortversioner med rubrik och ingress (det som kallas ”snippets”) från artiklar som de publicerat. De anser att nätbolagen tjänar pengar på att länka till material som de har publicerat och vill ha del av de intäkterna. I artikel 13 föreslås att plattformar där användarna själva kan ladda upp innehåll ska bli ansvariga för att tillse att inte upphovsrättsskyddat material delas på ett sätt som strider mot upphovsrätten.
Är det korrekt att tala om en europeisk länkskatt?
– Nej, begreppet länkskatt är något kritikerna har kokat ihop. Det handlar inte om någon skatt, eftersom pengarna inte går till staten. Det handlar inte heller om alla sorters länkar. Problemet är att det har rådit, och fortfarande råder, stor osäkerhet om vilka länkar som kommer att omfattas, förklarar Patrick Krassén.
Handlar det om filtrering och censur av nätet?
– Censur är fel ord, och även det något som kritikerna har introducerat i debatten för att höja tonläget. Det som föreslås är inte statlig förhandskontroll av publiceringar. I någon mån handlar det dock om filtrering, eftersom förslaget tar sikte på att hindra intrång i upphovsrätten och att flytta ansvaret för att upphovsrätten efterlevs från användarna till företagen. En del kritiker av förslaget anser inte att upphovsrätten ska skyddas på nätet, eller skyddas alls. Med ett sådant resonemang är allt upprätthållande av befintlig upphovsrättslagstiftning en form av begränsning av internet. Vissa mer verserade kritiker har dock viktiga poänger om de gränsdragningsproblem som uppstår och som kan inverka hämmande på både kulturutövning och konkurrens på nätet. Hur bestämmelsen, om den antas, kommer att tillämpas i praktiken, vet vi inte förrän tidigast om några år. Detsamma gäller för många andra bestämmelser i direktivet, säger Patrick Krassén.
Är direktivet bra eller dåligt?
– Min uppfattning är att även om många kritiker har tagit till överdrivna brösttoner, är direktivet på nettot dåligt. Alltför många av förslagen binder fast upphovsrättens reglering i befintliga eller utdöende teknik- och distributionsformer, och direktivet misslyckas med att sätta upphovsrätten i kontexten av en digital inre marknad i EU. Direktivet saknar också konsekvens och framstår mer som ett hopplock av olika intressegruppers framlobbade förslag, säger Patrick Krassén.
Vad händer nu?
– Efter att Europaparlamentet röstade om direktivet ska det nu gå till så kallad trilog för slutlig behandling, där företrädare för parlamentet, rådet och kommissionen förhandlar om eventuella justeringar. Sedan ska parlamentet rösta en sista gång, i januari nästa år. Sedan kan det förväntas att medlemsländerna har omkring ett år på sig att omsätta direktivet i nationell lagstiftning, säger Patrick Krassén.
Vad ska svenska företagare förvänta sig?
– Det är för tidigt att uttala sig om. Inom vissa branscher, till exempel tv och musik, kan man se att direktivet kommer att påverka affärsmodeller och hur tjänster tillhandahålls. Begränsningen av undantag från upphovsrättsskydd för text- och datautvinning kan komma att ha hämmande effekt på utvecklingen i branscher som är beroende av dataanalys. Små och medelstora företag och icke-kommersiella aktörer är undantagna från centrala delar av direktivet, enligt de tillägg som rapportören Voss förde in. Men det går inte idag att veta exakt hur lagstiftningen kommer att få effekt, eftersom direktivet när det är antaget ska omsättas i nationell lagstiftning och sedan bli föremål för såväl domstolspraxis som partsförhandlingar, avslutar Patrick Krassén.
